Borderlands

Borderlands hör till ett av mina absoluta favoritspel denna generation, så det kändes inte mer än rätt att slänga ihop en liten recension. Detta blir även min första recension någonsin, here goes!

Det första man möts av är spelets underbara grafik, cel-shading slår sällan fel och i Borderlands är den top notch. Börja med att välja din prisjägare och det dröjer inte länge innan du slängs in i smeten på Pandora, en numera relativt öde planet fylld med anarkister och annat sattyg. Spelets fokus ligger inte på något annat än att döda så mycket som möjligt och inte lida en trist minut medans du gör det. Loot är det som ständigt driver dig till att placera en kula i närmsta bandits pannben tills att du inte kan hålla ögonen öppna längre.
Och loot finns det gott om, hundratusentals slumpmässigt generarde vapen och sköldar som gör att det alltid finns något nytt att hitta.

Borderlands blandar friskt element från både FPS och RPG-genren, tänk dig att Diablo II och Halo 3 skulle få ett kärleksbarn, resultatet är Borderlands. För att ha en ursäkt att döda allt du får syn på (förutom loot då) så får du uppdrag av de (få) mindre illvilliga individer du stöter på. Dom flesta uppdragen är valfria, men det är ändå bäst att göra dom för att hålla sig fit nog att ta kol på de lite stöddigare patrasken du stöter på. En del uppdrag där du slussas fram och tillbaka mellan olika destinationer blir lätt trista, men lyckligtvis är de få och de flesta andra uppdragen tar plats i områden fyllda med fiender att avliva.

Du kan ta dig ändå upp till level 50 (61 om du skaffar senaste expansionen) och skräddarsy din karaktär så som du vill med hjälp av de tre unika skillträd varje klass har.
Detsamma gäller vapen, föredrar du att sprida hjärnsubstans med en rejäl hagelbrakare som undertecknad så får du sakta men säkert bonusar till ditt weapon of choice, t.ex ökad skada och reload speed.
Varje klass har även en unik action skill, exmepel på dessa är förmågan att bli osynlig och hypersnabb, eller helt enkelt bli ultrakinkig och puckla på allt man ser med sina nitförsedda nävar.

Storyn då, får den plats i allt det här? Både ja och nej skulle jag säga. Borderlands ligger knappast i framkant vad gälliga episka storys, men är man villig att läsa in i den lite extra (som jag) så kan man nog finna den väldigt intressant. Röstskådespelarna gör iallafall ett grymt jobb och humorn håller hög nivå.
Men bortsett det så bör man inte förvänta sig ett manus värdigt en Oscar, utan här är det mest bara massmördande som gäller.

Har du spanat in expansionerna så kan jag väl ägna några rader åt dom också. Det första, Zombie Island of Dr. Zed, är som det låter smockat med ruttnande kadaver som mer än gärna tar sig en munsbit av din kära prisjägare. Personligen tycker jag bristen på olika fiendetyper blir lite för påtagbar, men humorn är helt underbar och väger upp för det mesta. Nästa expansion är Mad Moxxis Underdome Riot, vilket enklast kan förklaras som ett survival-läge a'la Horde i Gears of War. Inga nya fiender eller ny loot, så av den anledningen har jag inte skaffat det själv.
Sista, men absolut inte minst, har vi The Secret Armory of General Knoxx, som låter oss ta upp kampen där vi avslutade den i huvudäventyret. Nya fordon, nya fiender, nya levels och tonvis med ny loot gör att detta är den mest prisvärda expansionen och den som verkligen är ett måste.

Aja, nu ska jag väl ändå lyckas runda av och måste då säga att Borderlands verkligen inte är menat som ett singeplayer-spel. Du kan säkert ha roligt ensam men spelet kommer knappast till sin fulla rätt om du inte spelar med minst en polare, hemma i soffan eller online. Så... har du inte skaffat Borderlands än så gör dig en tjänst och gör det nu! Underbar design, beroendeframkallande utrotning av allt levande på planeten Pandora, otrolig hållbarhet och klockren humor får sammanfatta min recension av Borderlands.