Super Mario Galaxy 2

Jag har sprungit runt på planeter, hoppat på goombas och ridit på Yoshi i takt med underbar musik. Och jag har njutit av varenda sekund. Tidernas bästa spel är bara 2 månader gammal.

Efter att ha spelat hundratals timmar Super Mario Galaxy kan ni räkna med att jag både skrek och grät glädjetårar när Nintendo utannonserade Super Mario Galaxy 2. Världens näst bästa spel skulle få en uppföljare. Vi skulle återigen få hoppa på, runt och mellan planeter. Vi skulle återigen få se urcharmiga små Lumas. Vi skulle återigen få klå Bowser sönder och samman. Och vi skulle definitivt återigen få en spelupplevelse av galaktiska proportioner. Denna gång med en grön dinosaurie till vår hjälp.

Vid första ögonkastet kan man lätt tro att Super Mario Galaxy 2 endast bjuder på mer av det vi fick i föregångaren, men så är inte fallet. Inte alls, faktiskt. Istället har Nintendo proppat hela spelet till bristningsgränsen med nya snilleblixtar till idéer.

Äventyret börjar ännu en gång med Star Festival, en festival tillägnad en komet. Denna gång börjar dock allting i 2D och är komponerat med en underbar remake av ettans Star Festival- och Gusty Garden-musik. 2D:n blir så småningom 3D, och du skjuts snart upp i rymden efter att Bowser ännu en gång kidnappat Peach och flytt ut i rymden. Ett riktigt bra sätt att få nya, ovana 3D-spelare intresserade.

Redan efter bara några banor märker jag vilket högt tempo spelet har. Ena minuten hoppar jag mellan två frusna vattenfall, och minuten efter flyger jag som ett bi i sockersöta Honeybloom Galaxy med hjälp av en bidräkt. Hela tiden händer alltså något nytt som kommer få dig att storle av förtjusning! Och på tal om dräkter, det finns det gott om! Favoriten har blivit molndräkten, den som tillåter Mario skapa moln under sina fötter med ett enkelt skak av Wii-kontrollen. Det som dock gör dräkten så älskvärd är att du väger lite, lite mindre med den, vilket innebär att du landar aningen långsammare efter ett hopp. Detta innebär såklart att du kan hoppa lite längre än i vanliga fall. Otroligt skoj!

Något Mario-spelen alltid har varit bra på är små, minnesvärda detaljer, och detta finns det många av i Super Mario Galaxy 2. Den absolut största detaljen jag kommer minnas är The Chimp. En liten apa med solglasögon som flertalet gånger utmanar dig i diverse tävlingar, bl.a. att hoppa på en rad uppradade fiender utan att nudda mark. Varje gång du hoppar på en fiende utan att ha nuddat marken får du bonuspoäng, men så fort du nuddar marken börjar poängräkningen om. Om du lyckas slå The Chimps poängrekord gör han en volt, klappar händerna en gång, och vips kommer en stjärna (de du tar för att klara en bana) ut ur hans händer.

Den största (och troligtvis enda) nackdelen med föregångaren till Super Mario Galaxy 2 var svårighetsgraden som var alldeles för lätt många gånger. Detta har Nintendo fixat till i Super Mario Galaxy 2, och spelet bjuder på många härliga utmaningar, samtidigt som även de yngsta kan vara med och ha kul. För om man kommer till en bana som är lite för svår kan en annan spelare bara ta en annan Wii-kontroll och hjälpa till genom att hålla i fiender, ta mynt och samla extraliv. Inte världens bästa multiplayer-upplägg, men Super Mario Galaxy 2 är ändå ett spel som spelas bäst själv.

Om du fortfarande tycker det är för svårt så kan spelet hjälpa dig. Om du dör flera gånger på samma ställe kommer spelet nämligen fråga dig om du vill hoppa över den svåra biten.

En otroligt välkommen nyhet är såklart att vår gröna lilla dinosaurie är tillbaka! Hungrigare än någonsin äter han både vanliga frukter, fiender och speciella frukter som ger honom nya, roliga förmågor. En av frukterna fyller hela Yoshi med luft, som sen gör att vi för en liten stund svävar uppåt. En annan, lite starkare frukt, gör att Yoshi blir helt galen och bara springer, springer och springer. Jättesnabbt.

Super Mario Galaxy 2 bjuder på musik i världsklass, och är bättre än allt annat jag någonsin hört, och då pratar jag inte bara i spelväg. Spelet har full orkestrerad musik, och jag hoppas innerligt att Nintendo fortsätter med orkestrerat i sina storspel framöver. Det finns en stor drös med helt nya låtar, men vi får även höra endel Super Mario 64- och Super Mario World-låtar göra en välkommen comeback. Och självklart läggs det alltid till lite trummor när du hoppar på Yoshis rygg!

När Nintendo berättade att Super Mario Galaxy 2 inte skulle ha någon HUB-värld, det vill säga som Peach slott i Super Mario 64, var det många som blev oroliga över vad som skulle hända. Nu skulle alltså alla banor vara samlade på ett och samma ställe, istället för att vi skulle springa runt till olika platser i HUB-världen beroende på vilken bana vi ville till. Men oroa er inte - Super Mario Galaxy 2´s Starship Mario är ett helmysigt ställe proppat med magi och stämning, precis som resten av spelet. Och att du nu inte behöver hålla reda på var din favoritbana ligger är enbart positivt. Det enda som går att klaga på genom hela spelet är kameran, som på vissa ställen skulle kunnat fungera lite, lite bättre. Men det är bara en liten petitess då resten av spelet genomsyrar ren spelglädje och magi.

För att avsluta det hela ställer jag en simpel, dock så viktig fråga; Varför spelar vi TV-spel?
Jo, vi spelar för att det är förbaskat, jädrans kul. Vi vill vara med om något magiskt som inte går att uppleva i verkliga livet. Vi vill uppleva den där stämningen som inte går att få tag på någon annanstans. Ja, den där känslan vars definition nu mer stavas Super Mario Galaxy 2.