Svenska
MEDLEMSRECENSION

Metroid Prime Trilogy

Nu har jag spelat hela Metroid Prime-trilogin som det tydligen var tänkt, med Wii-kontroll även för de två Gamecube-äventyren samt widescreen-anpassad grafik.

Metroid Prime utspelar sig på Tallon IV där rymdpirater identifierat en stark energikälla. En meteorit innehållande det konstiga, muterande ämnet Phazon har någon gång under historien kraschat på planeten och muterat allt liv där. Denna meteorit kan även vara skälet till att den uråldriga Choro-civilisationen gått under... Samus Aran tar i uppdrag att undersöka Tallus IV och försöka stoppa rymdpiraterna ännu en gång.

Jag spelade Metroid Prime redan på Gamecube och trots den stora andelen backtracking, som är så synonymt med Metroid-serien, så värderar jag spelet, tillsammans med Zelda: the Wind Waker, som en av höjdpunkterna till konsollen. Tyvärr lever inte Wii-versionen upp till min fina minnesbild av spelet och det är nästan enbart på grund av spelkontrollen. Det är ofta som Wiimoten tappar kontakt och kanske har jag kalibrerat den dåligt, men det är en pina att styra Samus ibland, vilket aldrig var något problem på Gamecube. Grafik & ljudmässigt är det ingen större förändring/förbättring förutom bredbilden och hållbarheten är god. Cirka 22 timmar höll jag på.
En snygg, liten detalj var batteribytesvarningen som dök upp i Samus visir, mycket snyggt! Vi går vidare till...

Metroid Prime 2 Echoes. Återigen en mystisk meteorit, återigen en stackars planet, denna gång vid namn Aether. Aether hade en välmående civilisation med energistationer och tempel, men när en meteorit kraschade in i planeten, skapades en mörk, parallell värld fylld med elaka varelser. Efter en misslyckad militärattack mot mörka Aether, blir det ljusa Aethers energi stulen och livet för invånarna på planeten blir prekärt. I denna kritiska tid försvinner ett federationsskepp på planeten och Samus Aran skickas att undersöka.

Echoes var lite roligare att spela, vilket säkert till stor del hade att göra med nyhetens behag, för denna del i Prime-sagan hade jag inte spelat tidigare.
Snyggt med ljusbubblorna man aktiverar i mörka Aether, här blir det även en variant på backtrackingen då man får gå genom samma rum (minst) ett par gånger men i olika dimensioner. Styrningen upplevde jag fortfarande som jobbig, men lite bättre. Kan ha varit en vanesak. Dock var slutbossen riktigt jobbig pga spelkontrollen, vilket sänkte betyget ett snäpp. Metroid Prime 2 höll jag på med runt 23 timmar...

Metroid Prime 3 Corruption. 6 månader senare. Den Galaktiska Federationens datanätverk har blivit smittat av något som liknar ett virus. Genom att borda rymdskeppet Valhalla, har rymdpiraterna lyckats sända viruset till alla federationens datorer. För att återställa nätverket så fort som möjligt har prisjägare kallats in. Men medan Samus och de andra prisjägarna blir informerade om läget, får de nyheten om att några jättemeteoriter, kallad Leviathans, är på väg mot utvalda planeter i solsystemet. Tyvärr är försvarssystemen satta ur funktion så Samus Aran och hennes kolleger måste försöka stoppa dessa Leviathans själva. För att ytterligare strö salt i såren, får Samus veta att det är mörka Samus som sänt dessa jättemeteoriter, trots att alla trodde hon var död efter kampen på Aether.

Här märks det att allt blivit större. Nu är det inte bara en planet, här animeras människor & rymdjägare och det pratas mycket, mycket mer än tidigare. I Metroid Prime 3 är styrningen bäst anpassad till Wiimoten och det finns några roliga dörröppningslösningar, pumpanden och griplasso som gör att viftandet kommer till sin rätt. Dock hade jag återigen problem med slutbossen, det var något med att sikta uppåt som inte riktigt ville sig.

Grafiken är ojämn. Vissa saker, som några rökeffekter, är läckra och designen oftast fin, men samtidigt påminner vissa mellansekvenser om just Gamecubens dagar. Måste bara nämna striden då Samus faller igenom ventilationsschaktet med ärkefienden, vilket är en ren stöld (eller hyllning beroende på hur man ser det) av Gandalfs fallande med Balrogen från Sagan om ringen.

Musik & ljud är lägre mixat än i andra spel, vilket kändes omotiverat då man lagt ner möda på bildkonvertering. Men tydligen inte på ljudoptimering.

Metroid Prime 3 spelade jag i ca 21 timmar. Sammanlagt ger detta en speltid på 65-66 timmar på hela Trilogin, vilket är mycket bra och man får en mastig rymdsaga serverad till sig. Jag tycker också att sista delen av Prime-trilogin var den bästa, mycket tack vare att man märkte att utvecklarna Retro Studios hade Wii:s rörelsekänslighet i åtanke när man designade den delens omgivningar och pussel.

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10