The Godfather II

EA's andra spel i deras Gudfader-serie är ett action betonat spel blandat med en rejäl skopa strategi. Jag har dragit på mig en dyr skjorta komplett med kostymbyxor och hårdtestat Godfather II!

Klockan närmar sig tolv, natthimimlen i Havanna lyses upp av fyverkerier och på en högt belagd balkong står en samlad grupp och diskuterar affärer. Saken är den att familjerna I USA har enats om att utöka sitt knark imperium, så det finns pengar att tjäna och därmed är stämningen mycket god.

Festligheterna avbryts dock av en rebellattack på order av en viss Fidel Castro, och inom loppet av en halvtimme så har affären förvandlats till ett blodbad och nu står Corleonefamiljen utan New Yorkboss. Resten av Corleonefamiljen flyr Kuba. Under hemresan sitter Mikel och diskuterar med spelaren om hur man nu ska styra familjen. Han utnämner dig till boss för familjen.

Inte nog med att en boss har blivit dödad, hela familjeimperiet har blivit övertagit av andra, rivaliserade familjer. Så ditt första uppdrag som ny boss blir att börja återta dina provinser. Detta kan göras på flera, olika sätt och vart och ett utav dem har sina egna fördelar samt nackdelar. Antingen kan och dina få undersåtar som du rekryterar i bröjan storma in med geväret och slakta alla vakter eller smyga in bakvägen.

Allt eftersom du tar över mer verksamhet så blir plånboken större, vilket ger dig möjlighet att uppgradera dina mannars arsenal och anställa mer vakter till att bevaka dina kära egendommar. Om du till och med lyckas ta över en hel Crine Ring så får du bonusar såsom extra skyddsvästar och armerade bilar. Vid ett tillfälle får du till och med ett avtal med byggnadsfirman som bygger upp dina bombade ställen snabbare. Det lönar sig att ha kontakter.

The Godfather II har en del drag av strategi, som jag tidigare nämnde. Ta till exempel möjlighten att efter eget tycke placera vakter på ställen där du själv anser dem behövas bäst, eller i områden där påtrycket av rivaliserade familjer är stort. Och om du blir anfallen kan du antingen åka ditt i egen hög person eller låta dina undersåtar beväppnade med Thompsons och Magnum 44 göra jobbet medan du själv gör något annat.

Ambitionerna kring EA's andra del i deras ganska mediokra Gudfadern-serie är satta på en högre nivå, det mräks. Man har satsat mycket på innehåll och valmöjligheter, även fast det inte har samma bredd som Red Dead Redemption, eller Saint's Row 2 framför allt. Framför allt har EA verkligen fångat, eller försökt fånga känslan av att vara en Don.

Exempelvis så kan du dra nytta av dina kontakter för att få en högt uppsatt Capo i en rivaliserad familj arresterad, eller tips från allmänheten om hur man bäst söver honom och låter honom sova med fiskarna. Detta har dem lyckats bra med.

Vad som också är roligt är hur man efter tiden kan utöka sitt familjeträd och fylla de med egenskaper. Made Mans kan nu hjälpa dig att kortsluta strömmen i en byggmad för att hindra familjen därinne att kalla på förstärkning, låsa upp ett kassaskåp eller bara spränga en ful bil, saker som i längden är ganska roligt, men också användbart om du vill komma åt dem stora pengarna.

Sett grafiskt så är dock Godfather II inte särskilt snyggt och det kan lätt tolkas som ett spel tillhörande den förra generationens konsoller, för snyggt är det inte. Färggranna texturer som inte direkt reagerar på ljuset runt omkrign samt ganska tråkiga polygoner, det ligger till och med under tidigarenämnda Saint's Row 2, och även det var inte det snyggaste.

Sammanfattningsvis är Godfather II ganska roligt, innehållsrikt men trots det mafiiabetonade upplägget så är det i 8 fall av 10 som puffrorna får föra ens talan utan som helst diskretion. Minus är att staden är livlös, när spelet väl tar slut så finns det inte mycket att göra och grafiken är inte alls snygg.

Vill du ha ett bra mafiaspel så välja istället Mafia II, mycket bättre.