Half-Life 2

Jag har precis klarat ut nya versionen av Half-Life 2 som medföljer i The Orange Pack, världens bästa spelpaket. Och jag är minst sagt IMPONERAD.

Det var hösttermin i skolan om jag inte minns fel, precis efter att Half-life 2 kommit ut till xbox. Jag berättade för en kompis att jag funderade på att köpa det här nya spelet av dem från valve. Dem som har gjort Counter-Strike. Jag skulle köpa Half-Life 2 till mitt Xbox crystal, min polare verkade mycket skeptisk. "Det känns inte som att det kan vara särskilt bra, Half-Life är ju liksom en Datorspelserie", sa han.
Han hade fel.

Mitt första möte med Half-Life var hemma hos en annan kompis till mig, en barndomsvän faktiskt, och detta var när vi var små. Vi kanske var runt tio bast. Våra föräldrar brukade umgås, och genom detta kom det sig att vi också spenderade tid tillsammans.
När jag kom till honom en gång satt han och spelade Half-Life och jag satt mig för att titta på. Det enda jag kommer ihåg av spelet var att Gordon först färdades i någonting längs ett spår i taket över något som såg ut som en pool av giftigt avfall, man färdades längs vänster sida av väggen har jag för mig, i ett avlångt rum med Vita? väggar (Rätta mig om jag minns helt tokigt, det finns ganska stor chans för det). Någon som minns något av detta?

Jag minns också att man sprang omkring längs en elektrisk ström, och var tvungen att få den att nå fram till någonting, här gick min polare bet minns jag. Jag minns en hiss med Headcrabs och jag minns en kofot. Jag minns ett ovalt rum där man skulle kriga mot monster, jag minns en generator i mitten av det rummet. Men där slutar mina minnen av det spelet och jag var absolut inte frälst.

Nu hade jag då trots detta min kompis skepsis bestämt mig för att köpa Half-Life 2 till Xboxen. Vilket jag också gjorde, på EB Games/Tradition. Jag har aldrig ångrat det.

Jag blir kommenderad att öppna mina ögon av en mystisk man med kostym och portfölj. Jag gör det och ser att jag sitter på ett tåg i en glest befolkad tågvagn. Jag pratar med personerna som inte verkar allt för nöjda med sin situation, sedan blir det dags att kliva av.
Jag möts av en futuristisk tågcentral badande i dagsljus, jag möts av vakter som driver med mig, jag möts av propaganda i tågstationens högtalare och jag möts av flygande saker som knäpper kort på mig. Jag förstår att något inte står rätt till här, tågstationen är fin, men under ytan är det som att den skriker depression och förlorade drömmar. Allt eftersom jag pratar med personer börjar jag få en bild av det förtryck som pågår i staden, något som mycket väl kan liknas vid Stalins Ryssland och Hitlers Tyskland, i en stad där diktatorn allierat sig med den utomjordiska rasen Combines.

I Half Life 2 är det action från början till slut, efter att ha blivit tagen ur Gestapo-doftande "Civil Protections" våld av kompisen Barney Calhoun blir du involverad i en motståndsrörelse som försöker infiltrera och störta diktatorn Wallace Breen och hans Combines.

Spelet utspelar sig i City 17, som är en tänkt utopi och ska vara ett paradis för människan. Tyvärr är det inte riktigt så verkligheten i City 17 ser ut, den är mycket mer mörk och dyster. Korruptionen kryper upp om väggarna och stadens överman Wallace Breen har allierat sig med den utomjordiska kraften Combines. Här kommer du in, som den helt vanliga grannkillen som ska rädda världen.

Karaktärerna är en av de starka sidorna i Half-Life, man känner verkligen med dem och tidigt i spelet blir man introducerad för Alyx Vance, tidernas coolaste kvinnliga Spelfigur. Här uppstår det en liten romans. Samtidigt som man hatar Wallace Breen av hela sitt hjärta. Valve spelar på dina känslor i detta spel, och dem vill att du ska bli fäst vid rollfigurerna. Man känner sig liksom übercool som Gordon Freeman, mannen med en kofot som förstahandsval, helt tyst och handlingskraftig så att hälften vore nog.

Just känslan i detta spel är det som gör det så otroligt bra. Det känns verkligen som en levande värld du befinner dig i, och trots att spelet är så pass linjärt som det faktiskt är har Valve lyckats bygga upp en illusion av frihet. Det finns den här världen och så finns det Half-Life universumet.

I den nya versionen som kommer med Orange Box har grafiken uppdaterats en aning, och är nog bland det snyggaste jag sett. Inte på grund av grafiken, utan på grund av det estetiska som är det absolut snyggaste jag sett i hela mitt liv. Miljöerna är väldigt varierande vilket gör att spelet aldrig känns repetetivt och i vissa stunder sitter man bara och myser.

Steam får du på köpet med detta spel, vilket inte spelar någon roll för mig som inte har något emot Steam. Tvärtom tycker jag det är bra, då det har tillkommit Achievements till spelet. Detta ger ett bättre omspelningsvärde för mig som redan klarat spelet en gång. Det blir liksom lite av en sport att hitta alla LambdaCraters! Spelets menyer har fräshats upp aningen också.

Har du missat detta episka mästerverk föreslår jag att du inhandlar genast och avnjuter. Klart bästa actionspelet genom tiderna, och jag längtar efter att snart få djupdyka i episod ett och två i mån av tid!

Nu ska jag gå och äta någonting, Half-Life 2 har förstört min dygnsrytm!