Halo: Reach

Här är min recension av Halo:reach

Jag har varit väldigt hypad inför Halo:reach ungefär 2-3veckor innan det släpptes.
Jag höll på att få en hjärtattack när min farsa kom hem hållandes min svindyra Limited Edition jag slet upp paketet och tog upp spelet som det var guld, sen ner i CD-spelaren och starta. Jag såg den rätt billiga huvudmenyn med en ful Elite stå och massakera en människa.
- Nä nu skulle det spelas kampanj.
Jag skrattade tyst åt mina brorsor som inte var närvarande.

Jag började med att ställa in svårighetsgraden till Legedary. Det första jag såg var en tråkig liten kortfilm som led av en kass bilduppdatering, sen var det att spela på, eller att spela var lite starkt snarare att gå uttråkad medans mina allies sköt på något underligt bra sett.

Sen var det nästa bana där det plötsligt hade skett en förändring, nu kunde inte mina kompisar som är super-spartaner ens döda en grunt. Det stod istället och fegade bakom en vägg medans jag fick ta all smärta. Gruntsen var tydligen mer vältränade på Reach än på jorden, de kan tydligen kasta en plasma granat mycket längre och pricksäkrare än en spartan.
De träffar en var du än är, var du än står hur du än står med sina superplasma granater.
Men det blir värre, när Elitsen kommer så har de med sig en fuelrod gun som är målsökande och är omöjlig att undvika, den kommer att döda dig 300ggr innan du stänger av spelet svärande av frustration.

Nu kanske ni tänker: - ta och spela något annat lipsill.

Men det finns mer besvär med de artifissiella intelligensen t.ex på medium så är alla fiender bara pinsamma och springer runt skjuter tre skott sen springer mot ett träd.
Sen finns det massor av grafiska buggar som stör spelet t.ex att men inte kan skuta igenom trasiga väggar som är tänkta för att vara stragiska punker i spelet, och att på vissa föremål finns det osynliga väggar som man tror att man ska kunna skjuta igenom.

Men nu skiter vi i det dåliga och hoppar till det bra:

Multiplayern: den är ganska fantastisk och välgjord med massa roliga spellägen som Big team battle som passar utmärkt på de flesta banorna som är stora.
Rustningsanpassningen passar utmärkt och är väldigt rolig där man kan byta röster på sin spartan och ändra visirfärg etc.
De ända missarna med multiplayern jag kan tänka mig är att det tar år att öka grad samt att det tar tid att ändra hostar och ibland kan det vara hemskt dålig connection.

Halo:Reach är roligt om du har många att spela med och har en stark community med bla forge=banskapare, egna game modes och massor av annat.
Forge har förbättras många gånger med bättre inställningar men känns ibland lite för avancerat.

(obs det här är mina åsikter ingen annans)