Dead Space 2

Jag sitter i ett hörn, alldeles ensam. Jag har varken ätit eller druckit på flera timmar, och jag vågar inte lämna mitt hörn på grund av rädsla. I mina händer håller jag i ett luftgevär. Inte mycket till försvar, men det är i alla fall nånting. Jag sitter alldeles tyst i mitt lilla hörn, och jag vågar inte röra mig. Jag vågar inte röra mig på grund av rädslan av att ett läskigt kebabmonster ska hoppa fram och slita mig i stycken.

Ungefär så reagerade jag när jag hade spelat klart Dead Space, ett riktigt grymt och skrämmande spel. Under större delen av spelet så stirrade jag in i skärmen som om det var det ända som fanns. Jag tog mig långsamt fram genom spelet och försökte att vara beredd på varje möte med kebabmonstren. Men det slutade med att jag skrek som en liten flicka så fort ett kebabmonster överraskade mig. Speciellt när jag hade ett odödligt monster hack i häl, som ville slakta mig brutalt.

När Dead Space 2 utannonserades så brydde jag mig inte så mycket om det. Fanns många andra spel som jag fann intressantare, samt så hade jag inte spelat det första spelet. Men efter att ha köpt Dead Space för ynka 48 kronor och spelat demot till Dead Space 2, så blev jag otroligt taggad.

Tre år har gått sedan hemskheterna på skeppet USG Ishimura och planeten Aegis VII. Isaac Clarke sitter nu i ett mentalsjukhus ombord på The Sprawl, en rymdstation som är byggt kring resterna av en av Saturnus månar. Vår hjälte lider av demens, posttraumatiskt stressyndrom och amnesi, och som om det inte vore tillräckligt så faller The Sprawl offer för äckliga necromorphs. Som tur är blir Isaac frisläppt precis när de anfaller, och får då springa så fort han kan bara kan iförd en tvångströja, samtidigt som minst ett dussin med läbbiga kebabmonster jagar honom. Det dröjer dock inte alltför länge tills han får tag på en plasmaskärare och sin gamla goda ingenjörsrustning (alternativt en Zealot-rustning, om du köpte Collector's Edition) och slakten kan börja...

Dead Space var ett spel som verkligen skrämde mig, och Dead Space 2 skrämmer mig minst lika mycket, men det känns lite annorlunda den här gången. Jag antar att det beror på stämningen. USG Ishimura var grymt kusligt och mörkt, och det hände rätt ofta att jag allvarligt talat inte vågade spela vidare ibland just på grund av den kusliga stämningen. Stämningen ombord på The Sprawl är inte riktigt lika kuslig, men den är fortfarande rätt skrämmande. Men inte riktigt lika skrämmande som på USG Ishimura. Till en början så tyckte jag dock inte riktigt att Dead Space 2 var särskilt skrämmande, vilket kan ha med stämningen att göra, men efter ett par timmar började skräcken infinna sig, och jag kunde ibland stänga av för att jag inte klarade av mer för stunden. Så stämningen blev mer skrämmande ju längre in jag kom. Det finns dock ett kapitel i spelet som verkligen skrämde mig, och som helt klart var det läskigaste med hela spelet. Tänker dock inte berätta mer om det, mer än att jag verkligen vart skraj där.

Upplägget är självklart identiskt med ettan, annat vore ju konstigt. Det känns dock som att Visceral har lyckats bättre med variationen. I föregångaren så blev det efter ett tag enformigt att kapa av kebablemmar, något som jag inte kände av i uppföljaren. Kontrollen var bra i Dead Space, men har finslipats i Dead Space 2 och känns mycket smidigare. Man behöver numer inte sikta in med vapnet för att kunna ladda om, och man kan dessutom fylla på Stasis-mätaren utan att öppna inventarien. Momenten där man fick hoppa omkring i nollgravitation är tillbaka, men mer förbättrade. Istället för att bara hoppa så kan man numera sväva fritt. Det hela känns mycket smidigare än det klumpiga sättet i föregångaren.

Handlingen i Dead Space 2 är riktigt bra och tar nu en större plats den här gången, och berättas dessutom på ett bättre sätt nu. Delvis för att Isaac Clarke pratar den här gången, vilket inte bara gör att handlingen berättas mycket bättre och effektivare, han känns mer som en huvudperson än vad han gjorde i föregångaren.

Jag trivdes med de vapen som fanns i ettan, och i ärlighetens namn så skulle jag ha blivit nöjd om Visceral bara hade lagt in de gamla vapnen. Naturligtvis har de lagt in nya vapen, vilket jag inte tänker klaga på. Jag har dock inte testat så många av de nya vapnen, dels för att jag kände mig tillräckligt bekväm med vapnen från ettan, och dels för att mina pengar spenderades på förnödenheter. Vapnen är annars riktigt bra.

Precis som i föregångaren så kommer man att kunna uppgradera sina vapen och sin rustning. Med Power Nodes så kan du uppgradera sånt som bland annat större kapacitet och högre skada på dina vapen, och din hälsa och hur mycket syre du har när du är i områden som saknar syre. I ettan så kunde man uppgradera sin rustning så att man kunde ta mindre skada och ha fler plats i dina fickor. I tvåan så kan du även här uppgradera din rustning, men det fungerar på ett annat sätt. Istället så kan du få tillgång till olika sorters rustningar, som ger dig en liten specialförmåga. De flesta rustningarna gör att du gör högre skada med vissa vapen, men vissa rustningar låter dig till exempel få 10% rabatt i affären, och om du spelade Dead Space: Ignition (har inte gjort det, och är tveksam till om jag kommer att göra det) så kan du få tillgång till en rustning som underlättar lite för dig i det nya hacknings minispelet som finns i Dead Space 2.

Många fiender återvänder från förra spelet, men det finns även ett gäng nya. The Pack är barnfiender som springer snabbt mot dig med sina hemska klor. Det finns även en annan ny fiende som också kommer från ett barn, och dessutom med barnmonstret från förra spelet så börjar man ju undra om någon på Visceral möjligtvis kan vara rädd för barn... En ny fiende som jag alltid blir nervös vid möten med de kallas för Stalkers. Visceral kallade de för "velociraptorerna i Dead Space 2", vilket stämmer väl in på de. Stalkers arbetar i grupp, precis som velociraptorer och låter till och med som sådana. Oftast när du möter de så är du i i någon form av en mindre labyrint. De sticker fram sina huvuden för en kort sekund, och sedan springer de mot dig som om de hade en raket i baken. Och så har vi ju The Ubermorph, som självklart är tvunget att fungera precis som The Hunter i ettan...

En nyhet i Dead Space 2 är den nya svårighetsgraden Hardcore, som låses upp när du har klarat spelet. Jag har själv inte testat Hardcore, men av det jag vet så är det färre förnödenheter, fienderna kan ta mer skada, det finns inga checkpoints och du kan bara spara spelet upp till tre gånger. Låter grymt svårt, med andra ord...

Kampanjen i Dead Space 2 är något som jag har njutit av väldigt mycket, och jag känner att det är en riktigt bra uppföljare. Det som jag dock kan klaga på är att det är kortare än tvåan, trots utvecklarnas löften. Ettan tog mig 10 timmar och 28 minuter att klara, medan tvåan tog mig 8 timmar och 39 minuter att klara.

Den här gången har utvecklarna valt att stoppa in en multiplayerkomponent. Även om jag inte säger nej till massmord online, så kändes multiplayer lite tveksamt till Dead Space 2. Multiplayern i Dead Space 2 går ut på att fyra spelare tar kontrollen som ett säkerhetsteam på Sprawl, medan fyra andra spelare får spela som necromorphs. De som spelar som kebabmonster har fyra olika klasser att välja mellan, alla med olika styrkor och svagheter. Upplägget är att säkerhetsteamet ska utföra uppdrag, medan kebabmonstren ska stoppa de. I takt med att man stiger i nivå så låser man upp nya dräkter och vapenuppgraderingar till människorna och uppgraderingarna till kebabmonstren. Jag måste nog säga att jag faktiskt blev överraskad av multiplayerläget. Jag har visserligen inte spelat särskilt länge, men jag fann onlinedelen väldigt underhållande, och jag får även vibbar från Singularity, då det ena laget tog kontroll över soldater medan det andra laget fick spela som radioaktiva monstren.

Något som jag verkligen uppskattar med multiplayerläget är att det är rätt baserat på lagarbete, åtminstone när du spelar som människa. Att försöka klara av uppdragen på egen hand kommer garanterat att bli din förlust... Det gäller att hålla ihop, täcka varandra, och hjälpa dina lagkamrater med eventuella köttfärsproblem. Du kan dessutom använde medicinska förnödenheter för att inte bara hela dig själv, utan även hela lagkamrater i närheten, vilket är något som jag definitivt uppskattar.

Att spela som ett fruktansvärt kebabmonster skiljer sig en del från att spela som människa, främst för att det finns fyra klasser att välja mellan. Beroende på vilken klass du spelar som så måste du vänta en viss tid för den klassen. Det tar runt 3 sekunder innan du kan välja The Pack, medan det kan ta 7 sekunder för att spela som en Spitter. Kebabmonstren kommer även att bli assisterade av 3 eller 4 datorstyrda Slashers som hjälper till att attackera människorna. Lagarbete fungerar också bra som necromorph, även om det inte är riktigt lika viktigt som när man spelar som människa. Det är dock fortfarande viktigt att samarbeta.

Grafiken är riktigt vacker, och ljussättningen och skuggorna är lika mästerliga som i före gångaren. Designen som genomsyrar spelet är verkligen klockren och ljudet är helt underbart. Sammanfattningsvis är Dead Space 2 ett riktigt bra spel och en otroligt bra uppföljare som verkligen skrämmer mig. Jag har svårt att lägga undan kontrollen när jag spelar, och jag vill ha mer. Kampanjen kunde ha varit längre, men annars var den riktigt grym. Multiplayerläget är också något som jag kommer att spendera några timmar med.

Grafik: 9
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 8

Plus: Vacker grafik, underbart ljud, spännande handling, skrämmande, läcker design, smidigare kontroll, underhållande multiplayer.

Minus: Kortare än föregångaren.

Testad version: Playstation 3

Mitt betyg: 9,1/10
Mitt Gamereactorbetyg: 9/10