MEDLEMSRECENSION

Ratchet & Clank: Up Your Arsenal

You have to set up!
Away from!
But what matter?
And get it prepared!

Efter ännu en våldsam hädelse bortom Bogo-galaxen bestående av Protopets och den galna Thug har nu Ratchet och Clank beslutat för att ta en paus från deras hjältebyrå och starta sin nya karriär:
Ratchet som usel schackspelare i den skumpiga soffan och Clank som en av de hetaste stjärnorna galaxen har skådat hittills, betyder det verkligen slut på allt kalasande med bultar och hjärndöda uppdrag?

Självklart inte!
Nu när de väl satt och såg på ett häpnadsväckande avsnitt av "Secret Agent Clank" så skedde ett avbrytande inslag från Solana-galaxen där Ratchets hemplanet Veldin blivit invaderad av små monster vid namn Thyrranoids ledda av superskurken Dr.Nefarious.
Armadan The Galactic Rangers visar sig vara odugliga i kampen mot monsterna så det betydde bara en sak:
Dra på läderstövlarna, köra dödsstöten gravity-walk-drive in i skeppet för att hinna i rättan tid och bli förbereda för ännu ett världarnas krig fullt av mera slagfält, mer destruktiva utmaningar och en mer snäppet tråkigare Qwark.

Jag hade tyvärr inte Ratchet & Clank:Going Commando hemma hos mig vilket jag inte ens tänker skaffa, men jag spelade det hos en kompis och var överraskande det sämsta delen inom Ratchet & Clank-serien p.g.a för gammalmodig grafik, för mycket skjutande och obetydliga plattformar som liknade gegga på marken.
Jag antar att många uppskattade det till fullo men jag sa rakt på skarpen.

Sedan andra spelet är nu Ratchet lika vig som en apa och kan utföra coola manövrer som att sidflytta samtidigt som han avfyrar min favorit N60 Storm som gav en bättre utsikt när man smashar till en fuling på baken och låter delarna flyga, det är också användbart om en tropper gömmer sig bakom några lådor som kräver de tunga raketavfyraren för att explodera så är det bara att förskicktigt flytta sig åt sidan och fortsätta skjuta.
Även så är det tillgängligt för att kunna kasta siffernyckeln samtidigt som man springer och kunde på så sätt slå till minorna på lavaplaneten från det första spelet, men tyvärr var det helt utdött av de luringarna i spelet vilket är synd.
Olyckligtvis kan man bara spela jätte-clank vid en filmtagning på Holostar-studios mot en slö och trött liten gående ödla som man avrättar busenkelt, men det goda är att Clank är lättare att styra och man kan avfyra laserstrålar/missiler samtidigt som man hoppar och springer vilket ger en mer roligare spelrunda.
Förövrigt är Clank som han alltid varit och har samma funktioner som på första spelet där han endast kan kommendera Gadget-bots till att käka upp en propeller och det är allt man kan säga om den lilla kisen.

Ratchet har den här gången mer pricksäkrare vapen som Nitro Launcher som nästan känns som att avfyra en dunkudde mot en säng vilket är konstigt, dessutom känner man inte direkt realismen av att avfyra ett vapen hur stark kraft det än har, snarare är det så att de mer svagare vapnena ger en bättre statisk för ljudet vilket är ett minus för att det blir så lätt.

Luftstriderna är inte inte i samma klass som i tvåan där man blev erövrad av mordgalna psykopater som körde kanonsnabbt och visade aggressiviteten ofattbart bra utan liknar mest virriga sömntutar som knappt siktar när de skjuter, speciellt Dogflights som skjuter klarröda strålar med stil som behöver en körskolelärare.
Men ändå så tycker jag om sättet man kör skeppet vid varje runda, det är en härlig känsla trots den lätta kapaciteten då man nästan rent av bombarderar skott som om det vore ett bombarplan.

Insomniac ville utveckla antalet karaktärer som man kunde spela med och det blev ingen mindre än Captain Qwark som fick äran att sätta in i sätet för det tvådimensionella spelet Qwark-comic i Starship Phoenix.
Det är en fröjd att se en rakt om mer fulare Nefarious med ett lömsk flin och en mer tandblekare Qwark som man bara inte står ut av att spela när man beger sig ut på äventyr i ett piratskepp och bland stora mängder av lava.
Svårighetsgraden är inte direkt i Zelda/Mario-klass men det är ju inte heller meningen att ett minispel i själva spelet ska stå för hela kalaset.

Storyn i hela spelet är väldigt festlig och knasig på samma gång, vid ena sekunden hör man läskig musik då Nefarious träder in och andra sekunden är det Al eller Qwark som använder sin lustiga brytningar.
Allra roligast är det då Ratchet och Clank får se en video då Qwark är utklädd till tjej och beställer en taxi vid planet Zeldrin då det handlar om cutscene.
Men den solklara vinnaren är då Nefarious tänker visa för Clank om sin geniala maskin Biobilator vad den har för effekt mot organismer då han håller Clank fången i buren i Kerwan, Metropolis, han trycker på knappen och ut kommer en hologrambild av Nefarious för hans bidrag till Galactic Idol:
"You're are my roooooooobotlover!"
"Infact you're made me ZAP, ZAP!"
"Zap on you!"

Ett betydligt slarvfel är karaktären Courtney Gears, jag säger inte p.g.a rösten eller sättet hon utstrålar sig utan det hela handlar om den lättklädda stilen.
Seriöst, hon bär ju bara på stringtrosor och bh som gör att hennes bara kropp blir som en våtig dröm för de stackars småbarn som bara stirrar om och om igen på musikvideon som är så lätttillgänglig för de som klickar in på cutscenes tills deras mamma kommer fram och undrar varför det sker discomusik som ekar över hela rummet och GAME OVER!
De borde finnas en censurerad version där hon istället bär på en Ronja-Rövardotter dräkt för tusan, i'm just sayin.

Arenastriderna i spelet innehåller inte så detaljrika fiender utan liknar mest skuggbilder på en kopiator när de träder in med den hotfulla blicken, detta handlar även om resten av fienderna om talar om robotarna men förövrigt är resten av fienderna välgjorda med sina gigantiska bössor i högsta hugg.
Striderna är bättre med tanke på att motståndarna inte bara rusar på som de förra idioterna utan de antingen delar på sig eller försöker att gömma sig vid ett hörn och avfyrar sedan sina puffror.
Bortsett från männen som skjuter med lasersikte från de höga höjderna och kastar bomber överallt så är alla ruggigt smarta.

Jag uppskattar de olika pusslena som finns i spelet, även om de alltid handlar om samma sak hela tiden, skjuta ner laserstrålar och samla på nödvändiga föremål som klättrar upp så är det utmanande om man sitter i sätet i spelet för första gången.

Även finns det vissa utmaningar där man utklädd till en Thyrranoid ska utföra snackningar tillsammans med andra Thyrranoids så att man passerar förbi en barriär eller ett hinder, väldigt lätt där man bara behöver sitta och trycka på knapparna för att utföra kommandon.

Grafiskt sätt så funkar alla planeter bra med föremål som dinglar omkring som asteroider och som kvicka skepp på Metropolis, men jag är mer besviken på sättet banorna ser ut i spelet.
Stadsterrängerna har bara ett antal få speciella bitar på marken och på väggarna som ser snygga ut, resten ser ut som om man sett det förut om och om igen som sandiga marker och inuti rymdskepp, jag hittade aldrig någon som var snygg nog.

Inte nog med att Insomniac skapat ett perfekt äventyr tillsammans med Ratchet och Clank, de har dessutom en nyhet till er som helst tröttnat på att skjuta ner dumsnutar och känner istället för en kamp man mot man.
Via lägena Dödsmatch, Belägring och Fånga Flaggan kan jag säga att det blir trevliga stunder via multiplayer-läget.
Dock så är det kopierade världar från banorna i spelet som ansågs var lättast och mest funktionella att använda istället för egna banor som inte fanns med på spelet som man också kunde ändra och skapa egna, men de är roligt och skojsigt kan försäkra.

Ofattbart lång, men det var så många underbara minnen man bara ville återuppleva.

OBS!
Nej, de har ännu inte skärpt sig Insomniac.
De har återtagit Amoeboids tillsammans med ryslig musik som kryper in i skinnet på en vid Sewers, Aquatos när vattenarbetaren ber Ratchet och Clank att skaffa stinkiga kristaller som finns utspridda runt omkring kloakerna, skäms ännu en gång på er Insomniac och fram förallt PEGI!
Tänk på att världen inte bara består av fyllon och rånare till det maximala antalet.

Övrigt så kan man säga att Insomniac åter igen skapat ett fantasifullt och fullt utmärkt plattformsepl, även om det finns vissa tarvliga missar när de gäller grafiken och miljön så är det ändå en hit som passar alla ni som diggar lurvliga djur och metallbitar.

Betyg:

Spelet:7/10
Grafik:8/10
Hållbarhet:7/10
Story:8/10
Kontroll:8/10
Prylar:8/10
Karaktärer:8/10

Om jag ska ta upp om övriga saker så är vapnena överdrivet med alla dessa uppgraderingar som knappt syns vid avfyrning förrens den är på högsta nivån, vissa karaktärer blir ibland för sorgsna och lipar som de vore nybörjare som Sasha, Clanks filmare men Skrunch var en bra inhoppare i serien.
Jag har hållt på i snart 2h med recensionen och suttit framför datorn i snart 3 h, så jag känner för att det räcker så här

+Bättre humor än tidigare, suverän och gripen musik, utomordentliga utmaningar som duger, ren och skär glädje via onlineläget, maffiga vapen som är ena riktiga tungviktare.
-Lågt ljud vid avfyrning, vissa snedsteg med bilden och innehållet, än en gång har Insomniac inte lärt sig att skärpa till med åldersgränsen.

Tjoflöjt hjältarnas hjältar!

Medlemsrecensioner5

Samlat betyg: 7.8/10