Dragon Age II

Den kända rollspelstomten har återvänt. Denna gång har han slopat de mesiga sällskapsspelen som Fia med knuff och Schack. Denna gång innehåller hans ovanligt lilla säck endast en klapp, återigen signerat ''Bioware''. Kan det vara ett nytt mästerverk må tro?

NOTERA: Denna recension skrivs efter att ha spelat konsolversionen. Jag vet ej fördelarna respektive nackdelarna med pc-versionen. Tack.

Mina favoritutvecklare angriper människorna ännu en gång med en storspelstitel. Efterföljaren till det fantastiska rollspelet Dragon Age Origins står på menyn, och att det nu skulle vara sämre finns väl ändå inte på världskartan? Mot alla odds, så kan jag sorligt nog berätta att spelet Dragon age 2 backar ett snäpp i betygskalan jämfört med föregångaren. Detta för ett X-antal olika orsaker.

Det första man märker när spelet går igång är att grafiken har blivit ordentligt uppfriskad, detsamma har spelets visuella design. Istället för ett andlöst landskap som det var i föregångaren så har serien Dragon age nu fått sin ''stil'' till grafisk design. En annan sak som märks är att introt till spelet är genomtänkt och väldigt välkomnande. Det kanske inte är lika spektakulärt som Mass effect 2, men tillräckligt bra för att skapa ett direkt sug efter vad som ska komma skall.

Huvudkaraktären (den du skapar) har fått en röst, vilket den inte hade i Origins. Skapa-din-egna-karaktärer-systemet har lyfts till skyhöga höjder. Man kan sitta i en timma för att hitta just ''din'' karaktär. En annan ny sak är att det kända ''dialoghjulet'' från spelserien Mass effect gör sin debut i dragon age. Det betyder att under konversationer så uppkommer ett litet hjul längst ner på skärmen där olika val finns placerade. Det är upp till dig att välja vilken respons din karaktär ska ge till folk som pratar med dig.

Storyn i spelet är überbra. Det hela handlar om karaktären Hawke. Hans familj har fått sitt hem förlorat och dem måste fly från de framsträvande faror som jagar dem. Hawkes moder kommer med förslaget att resa till staden ''Kirkwall'' eftersom dem har släkt boendes där. Den hemlösa familjen kommer överens angående förslaget och dem ger sig iväg. En farlig resa väntar dem.

Tyvärr så är inte storyn lika storslagen som den i Origins var. Det faktum att man är isolerad i en stad och får tillåtelse att utforska några fåtal ställen utanför som ser identiska ut bidrar väldigt mycket till det. ''Resan'' till Kirkwall blir inget man ska skriva i historien heller, eftersom dem är framme innan man hinner säga ''klok och intelligent uggla''. Dock så uppkommer konversationer under denna korta tid som visar att detta spel har potential att bli nominerat för årets bästa manus.

Manuset och dialogen är storslaget isig. Jag blev ofta imponerad under spelets gång av det otroligt välskrivna manuset, och kombinerat med fantastiskt röstskådespeleri så skapas ett stort djup i det hela som många spel saknar. Spela med stängd dörr och släckta lampor under nattetid och du kommer att transporteras till en annan värld.

Även om själva äventyret inte är något att komma ihåg så är berättarstilen väldigt välgjord. Man har valt att göra en berättelse inom en berättelse, så att säga. Man spelar egentligen en tillbakablick, som en karaktär berättar. Men djupet i själva spelandet gör ändå att det känns som du spelar som om det hände just nu.

En annan sak som är imponerande är den fantastiska byggnaden av ett samhälle Bioware har gjort. Politiska konflikter uppstår ständigt, och att få delta och påverka dessa är så roligt som det bara kan bli. Böcker som finns utplacerade i staden och samtal nämner ställen i Dragon Age-universumet, detta skapar en stor bild över hur det ser ut. Jag hoppas innerligt att det kommer mer Dragon Age-spel där man får besöka allt som detta universum har att erbjuda.

Stridssystemet har fått en rejäl make over och det klumpiga, tråkiga stridssystem som föregångarens konsolversion hade är så gott som bortblåst. Man kan nu styra och röra karaktären under stridernas hetta, detta måste användas under extrema bossfighter för att parera deras attacker. Istället för att låsa in sig på ett mål och låta karaktären stå frysstilla och slå fienden så kontrollerar du nu själv varje slag. Detta genom att trycka på A-knappen (360) eller X-knappen (ps3). Eftersom fiender inte lägger sig efter ett enda slag, och att det kommer flera horder av fiender på samma gång, ofta, så leder detta till så kallade ''hamrande'' på knappen. Detta spelsätt används ofta i snabba och smidiga hack'n slash-spel, men har nu alltså anlänt till ett rollspel.

Dessa saker gör självfallet att Dragon Age 2 blir mycket mer action än föregångaren, och det ser jag inte som negativt. Stridssystemet är kvickt och smidigt. Rollspelselement hänger fortfarande kvar, såsom att behöva pausa under strider för att kunna ta del av taktiska manövrar. Att skifta karaktär (spelet är uppbyggt så att huvudkaraktären har med sig max tre följeslagare hela tiden, dessa karaktärer kan bytas ut mot andra som man har funnit) är extremt viktigt vid högre svårighetsgrader. Att kalla Dragon Age 2 för ett hack'n slash anser jag är fel.

Som konsolspelare uppskattar jag det nya stridssystemet väldigt mycket, det är oerhört roligt och man njuter verkligen när fiender klyvs itu. Bioware har skapat en rättvis balans med specialattacker och vanliga attacker blandat med taktiska medel. Det faktum att det strömmar mängder av fiender på samma gång tycker jag bara är roligt. Snabbtänkta sätts på prov med tanke på att man måste prioritera svårare fiender först, men samtidigt försvara allierade med låg hälsa och hög attack från mindre farliga fiender som kan flanka dem.

Tyvärr så är svårighetsgraden en aning obalanserad. Ibland är skillnaden på ''lätt'' och ''svår'' ingen alls, men rätt som det är så blir du nedslagen på direkten. För vissa kan detta vara positivt eftersom man måste lära sig vilka fiender som är farliga, och vilka som är mindre farliga samtidigt som man måste ha stenkoll på vilka färdigheter som funkar bäst respektive dålig osv. Jag tycker dock att det är negativt, jag vill ha en ''fast'' svårighetsgrad.

Grafiken, som har nämnts ovanför, är kraftigt förbättrad. Men den är en aning obalanserad. Vissa ansiktsuppbyggnader ser mycket bättre ut än andra, och detsamma gäller miljöerna. När man är innanför staden Kirkwall tillexempel. Då är byggnaderna bra detaljerade och det är en härlig atmosfär som drar in dig i spelet. Men himlen känns en aning ''platt'' och för vanlig. Detta har man sett allt för mycket av i andra spel. Men när man drar från staden så växlas det lite grann. När man ser ut över landskapet så ser det billigt ut, men vägarna framför en och de väggar som befinner runt om kring dig på en kort radie ser väldigt detaljerade ut. Himlen utanför Kirkwall är otroligt bra gjord. Molneffekterna är de bästa jag har sett. Det sättet molnen rör sig på är väldigt realistiskt, det är en fröjd för ögat.

Under strider så är grafiken också grym. Specialeffekter från tillexempel eldklot ser magnifika ut, och fienderna är väl detaljerade. Variationen på fiender känns dock en aning fattig. Spelet lider tyvärr av jobbiga grafikmissar, såsom att föremål inte finns där i konversationer när dem ska. Texturer hackar ibland också, små buggar förekommer likaså. Spelet känns dock mycket stabilare än Origins. Skuggeffekterna reagerade jag speciellt på, dem är inte acceptabla.

Ljudet briljerar, inget snack om saken. Musikkompositören Inon Zur's magiska soundtrack höjer stämningen till max. Ljudeffekter från magier som kastas och svärd som klingas är extremt välgjorda. Men det som ändå gör att delbetyget ljud maxas i detta spel är det fenomenala röstskådespeleriet. Detta ligger på samma nivå som Mass effect 2, om inte ett snäpp högre. Skådespelaren Nicholas Boultan (engelsktalande tempelriddare i den svenska filmen Arn) gör ett fantastiskt jobb när han ger rösten åt huvudkaraktären Hawke. De övriga skådespelarna gör ett lika bra jobb. Dem har en sådan inlevelse i pratet, och dem utrycker sig som om spelets karaktärer var deras riktiga skepnader.

Spelet håller en jädra massa tid, om man ska vara ärlig. Äventyret håller, sidouppdrag inräknade, mer än 30 timmar. När du väl har vunnit så finns det inte så mycket kvar att göra. Lyckligtvis så är omspelarvärdet i spelet otroligt stort, gillar du spelet så kan du räkna med minst två genomspelningar sammanlagt. Achievements måste tas och man måste testa de båda könen man kan spela som. Sen kan man inte missa att välja helt andra val i spelet och se vilka konsekvenser det kan leda till.

Dragon Age 2 är ett briljant spel, ingen tvekan. Utvecklingen tog ungefär 1.5 år, vilket är synd. Finputsning av buggar och grafiska detaljer skulle behövas och att samma grottor återkommer hela tiden när man ska besöka ''nya'' ställen gör en frustrerad. Jag tycker att Bioware har gjort det bästa utav situationen, men ett sådant här spel ska inte skapas på en sådan kort tid. Jag hoppas att vi behöver vänta länge på uppföljaren.

<<<<<<<<<<<<<<<<<Sammanfattning>>>>>>>>>>>
Betyg:
Grafik: 8/10
Ljud: 10/10
Spelbarhet: 8/10
Hållbarhet: 10/10

Den tekniska delen: 8/10

Underhållningsmässigt: 9/10

Slutsats: Ljudet kunde inte påverka den tekniska delen, för mycket obalans i grafik och detaljmissar. Det är synd att det finns så mycket ojämnheter i spelet, detta hade potential att bli ett mästerverk. Jag rekommenderar detta spelet till konsolägare som gillar action, underhållning, klarar mycket prat och konversationer. Ni som är allergiska mot linjära spel och som endast söker öppna världar och att göra vad ni vill bör undvika detta till varje pris.