Svenska
MEDLEMSRECENSION

Resident Evil 4

Lite ammunition, massvis av arga inavelsbönder och en ostig b-filmsstory, det är Resident Evil 4 det, här är min recension.

Han går sakta mot mig, med motorsågen i högsta hugget. Jag har få skott kvar, nu gäller det att skjuta taktiskt. Jag sätter en kula i knäskålen. Han faller. Snabbt springer jag fram och sparkar honom i huvudet. Han ligger en stund, men till slut så reser han sig. Av ren panik avfyrar jag mitt sista skott i huvudet på honom. Han klarade sig. Jag hinner inte reagera förens mitt huvud är avsågat... Jag har precis upplevt Shinji Mikamis mästerliga revolution till spel. Det har gått sex hela år sedan Resident Evil 4 släpptes. Om man endast skrapar på ytan är det lätt att tro att den enda behållningen med Resident Evil 4 när det släpptes var att kameran la sig över axeln när man siktade. Något spel som redan Gears of War utvecklat för länge sedan. Men Resident Evil 4 är mycket mer än så...

Resident Evil 4 handlar om Leon S. Kennedy. Han är på uppdrag av presidenten att hitta hans dotter, Ashley. Ashley ryktas ha skymtats i norra Spanien. Leon har precis tagit sig till en liten smutsig by när spelet börjar. Men någonting är definitivt inte som det ska... Man ska inte förvänta sig någon djup hollywoodberättelse när man sätter sig och spelar Resident Evil 4. Det jag precis beskrev är i princip hela spelets story. Eller nej, det finns en ond präst också. Storyn luktar b-film lång på väg. Karaktärerna är sådär klyschiga som bara karaktärer i b-filmer är och Leon gör ofta saker som är meningen till att vara coola, men i själva verket bara är urlöjligt. Ett exempel är hur han är alltför ofta hoppar två meter upp i luften och göra en volt. Dialogen är också extremt ostig. Det är inte i närheten av lika skrattretande dåligt som i det första Resident Evil-spelet, men den är ändå helt klart dålig.

Jag finner ändå en viss charm i storyn. Sekvenserna då någon av karaktärerna slänger sig som om de vore genmanipulerade akrobater ger en ofta ett gott skratt och Leon är trots allt en ganska cool karaktär. Som sagt så är han precis som alla andra karaktärerna, väldigt klyschig och inte heller speciellt intressant, men jag gillar honom ändå. Capcom har tydligt gjort b-filmsstoryn med glimten i ögat. Det märks att de inte tagit det så seriöst. För storyn passar spelets design väldigt bra. Den där ruttna spanska byn ger en starka vibbar av inavel och konstiga sekter. Capcom har definitivt tagit storyn i andra hand, till förmån till det spelmässiga, som är väldigt, väldigt bra.

Som jag nämnde tidigare så uppfann Resident Evil 4 en hel genre när det begav sig. Om Resident Evil 4 inte släppts hade vi troligen inte spelat spel som Grand Theft Auto IV, Uncharted och Gears of War på det sättet vi har gjort. Det Resident Evil gör så briljant är att det zoomar in kameran ovanför Leons högra axel när man håller in siktesknappen. En självklarhet idag, men om man kollar tillbaka så märker man snabbt vilket genidrag det var. Spelkontrollen är även den genialisk. Ett litet problem är dock att de olika versionerna av spelet har olika bra spelkontroll. Wii-versionen, som jag spelat, och Gamecube-versionen har felfri spelkontroll med fantastisk respons och precision medan Playstation 2 och Pc-versionerna inte är lika bra. I Playstation 2-versionen beror det främst på att Sonys DualShock-kontroll är för dålig. Man uppnår aldrig den precision som är nödvändig tack vare att analogspakarna är tröga och oresponsiva. I Pc-versionen är problemet att det inte finns något musstöd. Vilket gör att man är tvungen att sikta med piltangenterna. Jag vill upplysa om att jag enbart går på fakta nu. Jag har varken spelat Gamecube eller Pc-versionen så jag kan inte lova att det jag säger stämmer. Dock vet jag till 100% att Wii versionen är felfri medan Playstation 2-versionen har några småproblem, som jag nämnde.

Även bandesignen är briljant. Visserligen blir det väldigt linjärt på sina ställen men det backas upp av de tillfällena då miljöerna öppnar upp sig. Ett exempel är den första byn man kommer in i i spelet. Det är ingen vidare stor by, men ändå tillräckligt för att man ska kunna få komma på själv hur man ska ta sig igenom den. Om man vill kan man gå in i ett hus och ställa sig på övervåningen intill ett fönster och försöka ta alla bönderna som försöker klättra in genom fönstret med ett hagelgevär. Eller så struntar man i det och klättrar upp i ett torn och matar ner handgranater mot bönderna. Eller så springer man helt enkelt bara förbi alla fienderna och undviker strid. Det är inte speciellt många gånger under spelets gång man får en sådan här valfrihet, men de gånger då de kommer är de uppskattade. Jag säger absolut inte att det är någon Deux Ex valfrihet som finns att tala om, valmöjligheterna begränsar sig oftast till om man vill skjuta från punkt A eller punkt B, men jag tycker ändå att det är kul att själv få välja lite, istället för att endast checkpoint ruscha sig igenom linjära, sterila korridorer.

Resident Evil 4 är även uppbyggd som så att man ofta kommer till en plats för att behöva gå någon annanstans för att leta efter en nykel till den första platsen. Som tur var rör det sig definitivt sig inte om någon "backtracking". Det kunde ha blivit så om Capcom varit lata. Men de har länkat ihop spelvärlden som Resident Evil 4 utspelar sig i riktigt snyggt. Om man har gett sig av för att leta efter ett föremål som är en nykel till en plats man tidigare varit på är det sällan man behöver gå tillbaka samma väg. Oftast finns det någon gömd lönndörr som leder en snabbt tillbaka till var man tidigare varit. Att man ofta hittar tillbaka till där man tidigare varit och att spelvärlden är sammanlänkad ger illusionen av att man faktiskt är uppe i bergen i det norra Spanien på riktigt. Världen känns väldigt öppen, trots att den som sagt ändå är väldigt linjär ibland.

Trots att Resident Evil 4 är ett väldigt actionbetonat spel är det trots allt ändå ett skräckspel. Vad folk anser vara den mest effektiva skräcken i spel är väldigt olika. Vissa anser att den läskigaste typen av skräck är Dead Space-spelens gubben i lådan-skräck, andra anser Silent Hill-spelens psykologiska stämning och story och en del anser just Resident Evil. Skräcken i äldre Resident Evil-spel och Resident Evil 4 skiljer sig dock åt markant. Utan att ha spelat äldre Resident Evil vet jag ändå att den skräcken består av kuslig stämning, att inte veta vad som skall komma och zombiesarnas långsamma hasande mot mig som spelare. Skräcken i Resident Evil 4 är mer av vad man kan beskriva som "obehagsskräck" eller "panikskräck". Speciellt början av spelet är riktigt obehaglig. Hur de där inavlade bönderna attackerar i grupp och rycker fram snabbt. Den där vidriga stämningen som designen och musiken skapar, det får mig att känna panik och en viss klaustrofobi. Att fienderna vägrar dö. Mitten av spelet är inte fullt så läskig, den sista delen är dock extremt obehaglig...

Resident Evil 4 innehåller även stor variation vare sig det gäller i spelmekaniken eller miljövariationen. Man vistas genom spelets gång på en mängd olika ställen. Till exempel i ett slags tempel fullt av lava, ett slott, en hel del olika byar och ett riktigt ruggigt labb. Egentligen är variationen i spelmomenten inte särskilt stor. Jag skulle nog tro att man skjuter ungefär 90% av hela spelet. Men Capcom visar åter en gång på vilka fantastiska spelutvecklare de är. Trots att man skjuter en väldigt stor del av spelet så blir det aldrig någonsin enformigt eller repetitivt. Det Capcom gjort som är så skickligt är att de tagit en del moment och låtit de återkomma. Ett exempel är pusslena som spelet innehåller. Väldigt simpla pussel som oftast består av att skjuta sönder någonting så att man kan ta sig förbi. Men dessa små och simpla pussel som återkommer någon gång ibland fast på olika sätt ger ändå en illusion av att man inte bara skjuter hela tiden. Givetvis är själva skjutandet inte alls enformigt tack vare det stora vapenutbudet som finns tillgängligt men det är en helt annan sak.

Det för oss in på vapnena i Resident Evil 4. Då och då stöter man på en mystisk man som säljer en mängd olika vapen. Till en början säljer han endast gevär och enkla pistoler, men ju längre man kommer i spelet ju fler vapen görs tillgängliga. Han säljer dock inte endast vapen utan även förstärkare till vapen, skattkartor och förstahjälpensprej. Man uppgraderar sina vapen hos honom också. Vapenuppgraderingen sköter man väldigt enkelt. Man väljer bara vad man vill uppgradera med sitt vapen och så trycker man på en knapp så är det uppgraderat. De olika förmågorna med vapnena så som tiden det tar för att ladda om går att uppgradera olika mycket på olika vapen. Det går dock inte att bära på sig för mycket vapen. Man har en väska som allt ska rymmas i. Under spelets gång kan man såklart köpa en större väska men tills man har fått pengar nog gäller det att hålla till godo på vad man har. Väskan är uppbyggd som så att det är ett rutnät på omkring 50 rutor. Ett hagelgevär kanske tar upp 10 rutor medan ammunition till något vapen tar upp 2 rutor. Det gör att det inte går att ha ett raketgevär och ett hagelgevär i väskan samtidigt tills det att man köpt en större väska. Detta skapar ett litet pussel där man ska försöka få plats med så mycket som möjligt i väskan.

Eftersom att man är på jakt efter presidentens dotter Ashley så kommer det väl knappast som en överraskning för någon att Leon hittar henne relativt tidigt i spelet. Självklart ska man då eskortera henne. Att eskortera en annan karaktär i spel är bland det jobbigaste spelmomentet jag vet och jag har nästan slitit håret av mig när jag varit tvungen att göra det i Metal Gear Solid 2 och 3. I Resident Evil 4 fungerar det dock väldigt bra. Trots att Ashley inte verkar vara speciellt intellektuell som karaktär så är hennes AI i alla fall väldigt bra. När man siktar så ställer hon sig precis bakom Leon, vilket gör att hon sällan tar någon onödig skada. Man kan självklart be henne stanna och vänta på en plats genom ett knapptryck, men eftersom det ändå är så enkelt att ta henne med sig överallt kan man lika gärna be henne följa efter när man ska gå in i eldstrid. En väldigt stor del av spelet tillbringas faktiskt tillsammans med Ashley, tur då att Capcom har genomarbetat det så bra som de har.

Resident Evil 4 innehåller även några helt fantastiska bossar som man under spelets gång slåss mot. De är många och varierade, men framförallt utmanande, precis som resten av spelet. Att komma på hur man besegrar dem är oftast ingen match, det svåra är att faktiskt besegra dem. Besegrar de gör man oftast med vanliga, hederliga skjutvapen, men trots att det kan verka simpelt att besegra fienderna endast genom att skjuta de så kräver det ändå en del strategi, till exempel som planera vilka vapen som är mest effektfulla mot en viss fiende. Ett exempel är mot slutet av spelet. Då möter man en boss som måste besegras inom tre minuter. Om man enbart kör med en handpistol har man inte så stor chans att hinna med tiden, om man däremot planerar sina skott noggrant och använder rätt vapen vid rätt tillfälle så lär man garanterat klara det. Bossarna har heller inget synligt liv, vilket höjer utmaningen ytterligare. Det gäller att själv bedöma hur man ska använda sina skott, till exempel är det bra att ha kvar ammunition till sitt hagelgevär mot slutet av striden.

Resident Evil 4 är ett väldigt långt spel. För mig tog det 23 timmar att spela ut det, och då spelade jag ändå på lättaste svårighetsgraden. Jag tycker att 23 timmar verkligen är imponerande för den här sortens spel som oftast tar slut efter runt 10 timmar. Att Capcom dessutom lyckas hålla Resident Evil 4 varierat och att varje nytt område som introduceras känns fräscht(inte bokstavligen talat) är verkligen en bedrift ifrån Capcoms sida.

Innan jag avslutar den här recensionen så förtjänas grafiken att nämnas. Även här har Capcom gjort ett fantastiskt jobb. Till att börja med är designen bland det bästa, fast samtidigt vidrigaste, jag sett i ett spel. Som jag skrev tidigare i texten så bidrar designen, tillsammans med musiken, till en vidrig stämning. Framförallt i spelets inledning i de där ruggiga små byarna. Det är dimmigt, smutsigt och vidrigt. Det är nästan så att man kan tänka sig hur vidrigt det bör lukta där. Även tekniskt så imponerar Resident Evil 4. Jag kan tveklöst säga att det är det snyggaste spelet jag sätt till förra generationens konsoler. Trots att jag tyckt att både Metal Gear Solid 3 och God of War II är riktigt snygga så har de ändå ingen chans mot Resident Evil 4. Texturerna är oerhört detaljrika för att vara till ett spel ursprungligen släppt till Gamecube och ljussättningen imponerar den med. Bilduppdateringen är också oerhört stabil, den ligger garanterat på 60 fps.

Avslutningsvis måste jag (återigen) säga att Resident Evil 4 är ett gudomligt spel. Jag kan väl i och för sig störa mig på en del saker, så som att bristen på ammunition ibland inte alls känns panikframkallande utan enbart irriterande, att kniven kan vara svår att använda ibland ochen del fiender mot slutet av spelet som verkligen vägrar att dö. Men de här sakerna känns ändå som petitesser i sammanhanget. För Resident Evil 4 har ändå så många kvalitéer att det knappast faller på såna här småsaker. När det släpptes så var det en revolution för actiongenren och det håller sig än idag riktigt, riktigt bra. Det är svårt, spelbarheten är fantastisk och grafiken är riktigt imponerande för sin tid. Ett annat betyg än en tia skulle vara idiotiskt.

Medlemsrecensioner54
Samlat betyg: 9.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy