Call of Duty 4: Modern Warfare

Blandningar av olika saker i världen förekommer ständigt. Att blanda chokladglass med jordgubbsglass, att blanda salta med sura godisar eller blanda bananer och apelsiner. Det brukar oftast bli utsökta slutresultat, men det är viktigt att ''blandaren'' vet vad den gör, så att blandningen blir så perfekt som möjligt. Spelföretaget Infinity Ward har blivit blandare, därför testar dem att skapa en mix med realism och icke-realism i deras spel Call Of Duty: Modern Warfare. Resultatet blir någorlunda ****....

Spelet Call of Duty: Modern Warfare är en militär-skjutare som spelas i förstapersonsperspektiv och är utvecklat utav företaget Infinity Ward, publicerat av Activision. De flesta har säkerligen hört talas om spelet och dess uppföljare Call of Duty: Modern Warfare 2 samt de senaste tillskottet i serien; Call of Duty: Black Ops. Men nu åter till spelet som recenseras. Notera dock att jag har inte spelat de spel innan Modern Warfare, därför vet jag inte om berättelserna är anknutna till varandra, eller karaktärerna likaså.

Själva huvudploten i spelet är att den brittiska militärstyrkan S.A.S får rapporter om att det finns nukleära-föremål ombord ett stort lastskepp. Detta ska styrkan givetvis kolla upp och därför förbereder dem en operation mot skeppet. Väl framme får dem nyss om att en rysk ultranationalism-grupp kan ha samband med rebeller i Mellanöstern. Dessa rebeller skapar stor skada i deras land och den amerikanska armén ansluter sig till leken vilket rebellerna inte uppskattar för fem öre. Kriget bryter ut, och med tiden upptäcker man att situationen är betydligt större än vad man först trodde...

Ska jag vara ärlig, så anser jag inte att storyn är den tyngsta inom denna genren alls. Den fungerar, men det finns andra, bättre alternativ som man kunde ha använt. Dock ska sägas att den är en smula fascinerande, och det för att vissa aspekter i storyn skulle lika gärna kunna inträffa i den fysiska verkligheten. Detta avslöjar att det faktiskt har lagts ned arbete på handlingen och att den är genomtänkt, vilket uppskattas. Realismen lyser likt ett rampljus.

Spelet är proppfullt med minnesvärda sekvenser, och det tack vare den realistiska känslan som ibland uppstår. I början är ett klart exempel. Man börjar nämligen hela spelet med att få grundläggande kontrollkurser. Denna träning utspelar sig på ett militärläger, och det känns som att det ger en rättvis bild av hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Spelets kontroller är enkla att lära sig samtidigt som dem är utmärkta att spela med. Kontrollen fungera klockrent, vilket ger ett extra djup i spelet. Efter att prolog-banan är slutfört öppnas en laddningsruta där en kamera över jordgloben zoomar ut och in över olika stater. Samtidigt pratas det angående storyn så man får en extra inblick hur storyn fungerar. Dessa laddningssekvenser uppstår mellan varje uppdrag, där det snackas om vad som kommer att hända och liknande.

När första uppdraget drar igång, efter träningen, så känner jag direkt att detta är ett spel som man inte kan missa. Känslan ligger på topp när man sakta men säkert går ombord lastfartyget. Man är utrustad med mask och mörka kläder och vapnen har monterade ljuddämpare, allt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det blåser storm och starka vågor slår till skeppet, vilket i verkligheter skulle ha lett till massor av gungande. Det gör det i Modern Warfare också. När man smyger tillsammans med sin lilla grupp på ett fåtal personer känner man hur skeppet gungar. Sådana här sekvenser, inte gungande utan realistiska sekvenser kommer man råka ut för flera gånger.

Realism är dock inte det ända som spelet innehåller, utan här finns också en stor matsked ''icke-realism'' likaså. Ett exempel är när man springer förbi ett femtiotal fotsoldater till fiender. Detta skulle aldrig ha fungerar i verkligheten, men eftersom det är ett spel så gör det inget. Dessutom blir det aldrig överdrivet mycket, utan det håller en mild ton genom hela spelet. Kombinationen mellan realism och ''icke-realism'' har Infinity Ward lyckats briljant med.
Tillbaka till femtiotal fotsoldater.
Spelet lider nämligen av något som kallas ''infinity spawn'' vilket leder till att fiender öser på hela tiden. Man måste trycka framåt för att det ska sluta, vilket är ett stort irritationsmoment. Står du på ett och samma ställe och malar ned massor av fiender, spendera massor av ammunition alltså, så kommer det bara mer och mer. Det lönar sig alltså inte att spela realistiskt i vissa sekvenser. Oftast har man två eller mer datorstyrda medhjälpare med sig under uppdragen. Den artificiella intelligensen på dessa fungerar. De skjuter mot fientliga individer och lyckas ibland få ned ett tiotal. Men de går aldrig framåt mot målet av eget initiativ utan det är jag som måste offra mig och springa mot skjutande ryssar. Detta är också ett irritationsmoment i spelet, framförallt på de högre svårighetsgraderna där fiender träffar en i huvudet genom att tejpa för avtryckaren på geväret.

Jag skrev i ovanstående text att storyn kändes genomtänkt och välarbetad. Något som dock inte är det, är karaktärerna, iallafall om man ska döma efter detta spel. Man brukar oftast ha med sig samma karaktärer under uppdragen, Captain Price och Gaz är två stycken. Men jag får aldrig lära känna dem riktigt. Ingen bakgrundshistoria, inga sekvenser i spelen som tydligt visar deras personlighet och inga riktiga diskussioner mellan dem. Det ända som det pratas om under uppdragen är ämnen som är relaterade till huvudmålet. ''Take him out, slowly''. ''Bravo team is reporting, standby and wait for our signal. Over''. Ungefär så låter det hela tiden. Ibland kommer det rutten ''militär-humor'', men det är så få doser att man kan räkna bort det.

Jag får ta mig an rollen som två stycken karaktärer i spelet, det skiftas ständigt nästan mellan varje uppdrag. Ena stunden är jag Sergeant Paul Jackson som jobbar under befälet av USMC 1st Recon. I andra minuten är jag Sergeant ''Soap'' MacTavish. Soap spelar man mest som och är den egentliga huvudkaraktären bland dessa två. Men, precis som allierade medarbetare så är Paul och Soap helt utan personlighet.
Muntligt aktiv = 0%
Bakgrund och eventuell familj = 0%
Egen personlighet = 0%

De båda är två stendöda robotar, vilket Infinity Ward gjorde med flit. Det är spelaren själv som ska befinna sig i spelet, därför omvandlas de hjärndöde zombiesanna i spelet till just DIG, enligt Infinity Ward. Jag accepterar detta, det kan dock kännas lite lat gjort av dem.

Bandesignen i spelet är fullständig fenomenal. Varje bana är redigt uppbyggd samt noggrant detaljerad. Variationen är också alldeles lagom, inte överdrivet. Designen på karaktärerna fungerar också prima, det är sorgligt att dem inte besitter någon egentlig historia.
(återigen, notera att 1:an, 2:an och 3:an av Call of Duty inte är spelade, därför vet jag inte om dessa karaktärer har varit där och introducerats på ett riktigt sätt)

Eftersom det är ett skjutspel så måste det finnas gott om vapen, och det gör det verkligen. Det är ett bra utbud som skapar stor underhållning vid användning. De är noggrant skapade för att matcha verkligheten. Jag är inte någon vapenexpert, men jag får känslan av de flesta vapnen matchar vår världs ganska exakt.
Designen på de flesta karaktärer, miljön, militära fordon samt vapen är topp notch. Dessutom är grafiken ruggigt bra. Stilren och perfekt färgsättning som skapar den perfekta krigsstämningen. Jag imponerades enormt av skuggsättningen som verkligen är utöver det vanliga. Grafiken är verkligen fantastisk...förutom en sak. Bakgrunderna är nämligen spyframkallade. Lågupplösta vykort som är inklistrade, blä. Detta är dock om man verkligen kollar längst bort, det brukar mestadels handla om berg.

Från grafik till ljud. Ljudet är också helt sanslös. Majoriteten av röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb, trots endast militär-relaterade repliker. Jag fann några gropar på vissa figurer, men inga nyckelkaraktärer som tur var. Dessutom är ljudspåret helt J*V*A underbart. Inte så konstigt med tanke på att Harry Gregson-Williams har suttit i stolen (*host* Narnia, Shrek *host*). Musiken sitter verkligen som en smäck, och det finns ett spår för varje situation kan man säga. Tyvärr så finns det nackdelar med ljudet. Vapnen. Vissa vapen låter väldigt ''plastigt'' och blir i slutändan en plåga att lyssna till. Vissa pistoler har blivit kraftigt mobbade tack vare mesiga ljudeffekter.

Spelets kontroller har jag redan hyllat, detsamma tänker jag göra med själva spelandet. Det flyter på riktigt bra, efterbliven bilduppdatering finns inte med på världskartan och buggar har jag inte stöt på en enda gång. Alla spelets funktioner fungerar utmärkt, dessutom varieras själva spelandet också. Man spelar inte endast på marken med en MP5:a i högsta hugg, nej nej. Ibland tar man kontroll över en monterad kulspruta i en helikopter och liknande. Ett minus som spelet får är att animeringen till den styrda karaktärens rörelser kan kännas lite väl stela ibland. Vapnet hålls nästan helt stilla, vilket ser billigt ut. Lyckligtvis kompenseras detta utav realistiska animeringar av allierade soldater, fordons rörelser samt explosioner.

Huvudäventyret tar, på normal svårighetsgrad, ungefär 6 timmar att klara ut på. Vilket är alldeles för kort enligt mig! Jag vill ha mer utav dessa underbara akter. Men, lyckligtvis så finns det ett online-läge som kommer att stjäla massor av timmar från dig...skulle ha gjort iallafall. I dagsläget föredrar troligtvis de flesta de senaste spelen i serien framför detta, men jag tycker att Modern Warfare håller än idag. Det finns flera olika spellägen, såsom klassisk Team Deathmatch där spelarna delas in i två lag och huvudmålet är att skjuta ned varandra. Det finns flera olika spellägen samt många olika spelbara banor. De flesta direkt tagna från platser i huvudstoryn.
Trots att online-läget kan hålla en sysselsatt i flera timmar så ville jag ändå ha en längre story, därför kan hållbarhetsbetyget inte bli mer än en 8:a.

Nämnas ska att spelet innehåller stöd för ''split-screen'' där upp till fyra personer kan spela samtidigt på samma konsol. En väldigt uppskattad version som har spridit mycket glädje bland folket. Alla multiplayer-banor finns tillgängliga samt massor av andra finesser. Man kan också justera hejvilt med alla inställningar som finns tillgängliga.

Call of duty: Modern Warfare är en riktig hårdkokt actionrökare. Skjut-fans kommer älska det. Dessutom behöver inte hjärnan tänka på mycket när man spelar en enkel svårighetsgrad. Inga avancerade dialoger, utan det är ploten som kan vara lite svår att förstå. Man kan fortfarande ha sjukt roligt dock.

Sammanfattning

Grafik: 9
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 8

Den tekniska delen: 8
Underhållningsmässigt: 9

Slutsats:En stabil 9:a. Detta ska köpas av varje person som kallar sig själv ''gamer''. Troligtvis har de flesta i dagsläget redan upplevt det, om inte kan du ju skaffa det för max 250kr någonstans. Skåda spelet som ''planterade'' grunden för det mindre bra spelet Call of Duty: Modern Warfare 2.