L.A. Noire

Kikade nyss igenom medlemsrecensionerna på spelet L.A. Noire och känner att folk (dessa nuvarande två ynka pojkar) inte fullt uppskattar spelet som det var till för. Så jag kände för att kortfattat skriva av mig, en liten recension om andra vill namnge texten.

Jag kom ihåg när jag såg den första trailern om L.A. Noire (kanske var det 2005 eller 2006?) och kände redan då att detta kommer bli något som sätter mina förväntningar upp i skyarna. Jag drogs med i tanken om en atmosfär av renaste 40-50-tal, med stiliga fedora-hattar och ljusbeklädda gator. Första tanken var ett maffia-spel, vilket fick en rejäl vändning för något år sen.

Men detta var då. Sex år sedan. Då jag var 12 år och fortfarande satt och nötte San Andreas utan en tanke om en tät handling (även fast Cj's äventyr är brilliant) och skarp design.
Med tidens gång blir man allt skeptisk med spel och hur utvecklarna spyr upp allt vad de åt under hela processen på en. samtidigt som spelintresset sakta men säkert försvinner blint ifrån en.

Jag köpte iallafall LA. Noire, blev intresserad av den avancerade "ansiktsdrags-apparaten" och den älskade "staden av änglar" som Team Bondi delvis hade byggt upp för oss.
Jag blev en sucker för Rockstargames återigen.

Det verkar som om de aldrig sviker en. Jag har med närmare eftertanke köpt nästintill allt som de skapat (minus Oni) och jag växer i pitten varenda jävla gång de kommer med något nytt.

Vad gör det så bra då?

Främst handlingen skulle jag väl säga, som kommer från en större filmfantast. Sedan har vi "drivet" att konstant fortsätta utan att ens tänka tanken på att lägga undan och rasta ögonen med annat.
Sen har vi designen. Jag har en annan älskare också vid namn Mafia och systern mafia II varav jag älskade nästan enbart för hur det såg ut och under vilken tid man levde.
Möjligen får man inte samma noir-känsla som man fick i mitt absoluta favoritspel, Max Payne (både 1 och 2) men det är så mycket annat som bidrar. Staden är en högt detaljrik värld med hundratals ställen att gå in och besöka och tusentals personer att spana in på.
På tal om personer så är "interrogation"-läget något av det maffigaste jag varit med om.
Glöm för bövelen inte ljudet som ger en orgasm i mina berövade öron.

Hittills har jag inte känt något repitivt alls under äventyret, men jag gissar på att det är stunderna under själva brottsplatsen som många stör sig på. För att vara helt ärlig så känner jag att det alltid är oerhört spännande när man finner nya ledtrådar som tar mig närmare mitt mål. En negativ sak är möjligen att man kräver en total omstart av uppdraget när man väljer "Restart" för att man varit en dålig spelare och valt fel vid flera tillfällen. Jag har dock bara mig själv att skylla här, men är det en personlig kommentar så är det!

En annan rolig sak är att spelet avnjuts i single-player, men det är inte jag som spelar spelet. Faktum är att jag inte ens är i närheten av kontrollen om jag har sällskap hemma. Varje liten ledig minut nyttjar både jag och min flickvän i Los Angeles och löser storskaliga brott. Allt annat är irrelevant. Även mamma har blivit ett olyckligt fall framför burken.

Vi har spelare som anser att spel ska avnjutas med full fart och action i varenda pixel, sedan har vi spelare som uppskattar något nytänkande i kulturen (om man jämför med antalet shooters dvs) och det kommer alltid finnas dem som antingen gillar eller hatar tanken om det.
Men låt mig få klargöra en sak för den som får för sig att skjuta oskyldigt folk på snygga gator: Detta är inte ett spel som baseras på att skjuta vilt omkring sig och skapa reda i Amerika a la Rambo-style.
Se det som en händelserik upplevelse utan ständigt pangande som kommer vara länge innanför pannloben. Ett minne, nästan som när man åker utomlands och upplever en annan del av köping, en del som man tyvärr inte ser mycket av idag.

Jag ger spelet 10/10 för att jag har hittat en ny kärlek till ett äventyr med Cole Phelps, men främst för att jag har vunnit tillbaka mitt hjärta till spelen igen. ett plus som förtjänar toppbetyg.
Att dessutom få mer fler nära och bekanta framför skärmen lyfter spelet bara ännu högre upp. Tänk på det grabbar och tjejer nästa gång ni bjuder över en dejt på hett kaffe. Cole Phelps är en riktig socialbringare måjagsäga'.

Tack Rockstargames och Team Bondi. Ni är ena jävlar på att göra det ni är bäst på. Jag har inte en förbannade aning om hur ni gör det, men fortsätt så bara.