Svenska
MEDLEMSRECENSION

L.A. Noire

Skrivet av: Jokez   2011-06-03

Cole Phelps, polis och krigshjälte i andra världskriget är tillbaka hemma i USA, här är det ett annat krig som rasar, det mot det kriminella. Välkommen till den amerikanska drömmens Los Angeles, fyllt till bredden av kvinnomord, knark och annat löst patrask.

Du spelar alltså som polisen Cole Phelps och följer hans karriärs upp och nedgångar inom Los Angeles polisen. I spelets början tar Cole sig ann simpla trafikrelaterade brott men under spelets gång får han även ta hand om och undersöka bränder, mord och knarkhandel.

Upplägget är väldigt lika oavsett vilken typ av fall du antar dig. Det handlar om att du får ditt fall överlämnat av chefen för respektive avdelning, du beger dig ut till brottsplatsen och väl där börjar något som man inte kan beskriva på något annat sätt en en modern version av de klassiska peka-klicka äventyren du kanske hade lyckan att spela på 90-talet. Spel som Full Throttle eller varför inte Beneath a Steel Sky känns som inspiration när utvecklarna Team Bondi skapat upplägget.

Här gäller det att vandra runt och prata med folk, hitta gömda ledtrådar som finurligt nog gör att din kontroll vibrerar när du är nära dem. Skulle vibrationerna inte hjälpa kan du även lyssna på bakgrundsmusiken för att avgöra om du är nära att hitta en ledtråd, tystnar musiken helt vet du att alla ledtrådar är hittade och det är dags att gå vidare.

Systemet med att hitta ledtrådar fungerar men jag kommer på mig att ju längre in i spelet jag kommer tycka att upplägget är enformigt och ja mot slutet är det en plåga att göra samma moment om och om igen, speciellt eftersom ledtrådarna så självklart ändå måste hittas för att spelet ska ha en möjlighet att fortskrida.

LA Noire har på förhand fått mycket uppmärksamhet för sina nyskapande ansiktsanimationer och med all rätta skulle jag säga. Det här är första gången jag spelar ett spel och faktiskt känner trovärdighet i karaktärernas uttryck och hur väl det nu matchar med det utmärkta röstskådespeleriet som skådespelarna levererar. Det är en fröjd att följa en hätsk ordväxling eller för den delen se de känslor ansiktena uttrycker när det rinner över av ilska eller när någon faller i gråt. På den här punkten skulle jag vilja påstå att Team Bondi och Rockstar skapat något som revolutionerar spelbranschen. Att efter att ha avnjutit ansiktsanimationer av högsta klass, för det ska sägas att resterande animationer känns klassiskt Rockstar stela, så känns övriga spel skrattretande dåliga. Jag hoppas innerligt att det LA Noire nu skapat återfinns i de flesta spel i framtiden.

Nu är de nämnda ansiktsanimationerna inte bara grafiskt godis att enbart njuta av utan här har Team Bondi byggt en hel spelmekanik kring de uttrycksfulla karaktärerna. När väl Cole lyckats hitta tillräckligt med bevis övergår spelet nämligen till en runda av utfrågningar av vittnen och misstänkta. Detta genomförs genom att du ställer frågor och skall sedan avgöra om personen framför dig talar sanning, om du är tveksam eller om du med hjälp av bevis kan visa att personen ljuger.

Det finns vissa tveksamheter med systemet i fråga och antingen är det så att jag är katastrofalt dålig på att läsa vissa människor eller så är det helt enkelt så att spelet gör ett dåligt jobb med att ge klara indikationer på vem som ljuger eller inte. Allt som oftast slutar det med att man går på intuition och här visar spelet att jag har stora brister. Tyvärr är det så att mitt behov av att få allt rätt tar över och jag startar om förhör tills jag helt enkelt får rätt, något som visar sig onödigt då spelet oftast låter dig komma vidare ändå. Något som i slutändan får förhören att kännas en aning meningslösa. Det skall dock sägas att det är en fröjd att trycka upp klara bevis i ansiktet på en riktig skurk och sätta dit honom för de hemskheter han gjort, det är något man inte kan få nog av.

Jag hade här lätt kunnat hamna i en diskussion om grafik och hur LA Noire ser ut och låter, frågan är bara om det egentligen är så viktigt? I slutändan handlar ändå spel om att uppleva, att få en historia berättad för sig och förhoppningsvis sitter man i slutändan av spelet och njuter av att man fått ta del av en underbar berättelse, en resa om du så vill. Precis såhär känner jag för LA Noire, för trotts sina brister så håller det som är viktigast för mig, nämligen berättelsen. Jag lindas av Team Bondi sakta in i en varm filt, visserligen full med hemskheter och mord, men också med värme och en känsla för berättande som håller hela vägen genom spelet. Någonstans i mitten kom jag på mig själv med oro över att det hela bestod av en väldans mängd lösa trådar men glädjande nog lyckas man sy ihop detta mot slutet. Jag skulle vilja påstå att detta når upp till nivåerna som Heavy Rain lyckades uppnå med sitt berättande, inget dåligt betyg då det fortfarande är ett av de allra bästa spel jag spelat rent berättartekniskt.

Förväntar du dig ett klassiskt öppet Rockstar äventyr så kommer du bli besviken, förväntar du dig en actionrökare med skottlossning i parti och minut så kommer du också att bli besviken. Om du däremot uppskattar berättande och att bli ledsagad genom en upplevelse av stora mått, ja då har du hittat ett av 2011 års bästa spel.

För dig som. Älskar berättande och att leva dig in i karaktärer som för första gången någonsin faktiskt uttrycker och ser ut som riktiga sådana. Du bör kunna bortse ifrån repetitiva spelmoment och frustrerande förhörsmöjligheter och bara ge dig hän till Cole och hans intressanta historia. Ett mästerverk i berättarteknik som bör spelas omedelbart!

Inte för dig som. Har du svårt för mängder med mellansekvenser för att föra en historia vidare? Gillar du inte att rota runt i soptunnor efter bevis eller leta igenom döda kroppar efter ytterligare en papperslapp med en adress på? Ja då bör du kanske undvika LA Noire, men tänk om detta är spelet som öppnar dina ögon för hur fantastiska berättande spel kan vara?

Ursprungligen publicerad på min egen blogg http://www.spelkriget.se/

Medlemsrecensioner17
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10