Svenska
MEDLEMSRECENSION

Amnesia: The Dark Descent

Vad är den värsta skräckikonen på jorden? I min lilla värld är det Clowner, alla sorter. De sprutar in skräcken bland venerna med sin vattenblomma. Säljer explosiva ballonger till små hjälplösa barn och ler till de vuxna som om dem gjorde en god handling. Satans små följeslagare. Skräckens budbärare. Frankenstein konkurrent. Det senaste spelet som jag spelade var ett renodlat skräckspel, dock så lös Clowner med sin frånvaro. Läskigt som attan var det dock, den värsta spelupplevelsen som jag varit med om...

Amnesia: The Dark Descent är ett skräckspel utvecklat av det svenska företaget Frictional Games samt utgivet av dem likaså. Spelet spelas i förstapersonsperspektiv och motivet är att överleva och finna svar på de mystiska gåtor som ställs under spelets gång. Motorn som används i spelet är HPL Engine 2. Spelet går att införskaffa på Steam för ungefär 150kr. Denna recension kan innehålla saker som kan hjälpa er under äventyret, saker som gör det mindre läskigt. Läs på egen risk.
_______________________________________________________
_____

Amnesia The Dark Descent handlar om att en man vid namn Daniel vaknar upp i ett slott, helt omedvetandes om var han är och hur han hamnade där. Han kan inte minnas sitt förflutna, allting är bortblåst. Han lider av en huvudverk, men kämpar föratt ställa sig på benen. Väl uppe kollar han runt. Vindar susar igenom slottets kalla korridorer, dörrar öppnas och fönsterna ger inte en rättvis bild på hur utsidan ser ut i detalj. Daniel finner en lapp liggande på ett föremål, och läser. Lappen påminner honom om saker, och ger honom ett mål. Daniel ger sig ut för att jaga rätt på sanningen i det ödsliga slottet.

Av min lilla beskrivning att döma verkar storyn kanske inte vara den tyngsta inom genren, men tro mig; den är tung, riktigt tung. Dessutom drabbas man av det där typiska intresse-syndromet när man väl läser lappen själv, och man fortsätter spela i desperat behov av att finna alla lappar och hemligheter. För intressant är storyn, från börjar till slut. Frictional Games lyckas dränka spelaren i datorskärmen med sitt poetiska skrivna manus och svarthålssugande atmosfär. Skräckspel behöver alltid en djup story och oftast förklaringar till de onaturliga som sker. Frictional Games var dock lite slappa på just förklaringspunkten, detta kommer ni märka när ni spelat klart spelet. Storyn som sagt är superb och är nästintill det enda som fungerar som tändvätska till en själv. För någon form av triggningsmekanism behöver man, för det är bokstavligt talat jobbigt att spela igenom hela spelet. Jag har aldrig varit med om något värre i spelväg. Storyn , gåtorna och min vän triggade mig att spela, annars hade jag lagt av.

Den ovanskrivna motorn som används, HPL Engine 2, är den perfekta skräckmotorn. Perfekt anpassad till denna typen av spel. Spelmekanismen som jag kallar ''Panic Draw'' är till för att skapa en sådan realistisk spelkänsla som möjligt. Den betyder att med hjälp av datormusen så klickar du på förflyttningsbara föremål, såsom sten, stol eller bord, håller inne den vänstra musknappen och drar sedan musen vart man nu vill att objektet ska förflyttas till. Denna funktion används flitigt till att öppna dörrar också, och det är där namnet Panic Draw härstammar från. Man måste dra musen för att öppna dörrar, i den fart man gör det avgör hur kraftigt man öppnar dörren. I de mest panikslagna situationerna (som är många) kan det vara riktigt svårt att få upp en dörr och fly faran. Ett satans verk rent ut sagt.
Ett annat element som bidrar till skräcken är det faktum att man ej kan ta kål på fiender. Man är fullständigt försvarslös. Inga vapen finns tillgängliga. ''Man kan utnyttja omgivningen'', enligt diverse källor på internet. Jag testade naturligtvis detta när det var som värst (jag blev jagad av ett jävla monster). Jag fann en sten liggande på marken. Jag tog den, vände mig om och kastade den...vad hände?

A) Stenen träffade monstret, han fick ont och hukade sig. Jag sprang iväg och överlevde.

8) Stenen for igenom monstret som om han inte var där, sprang fram till mig och dödade mig.

C) Stenen for igenom monstret som om han inte var där, dock så stod jag en bit ifrån honom och hann vända mig igen, springa för livet och klara mig helskinnad.

Och Svaret är....C!!

Nu lägger vi frågesporten bakom oss och fortsätter att vara seriösa, det får ju inte gå överstyr. Stenen for igenom monstret allså, vilket i min mening inte är acceptabelt. Det såg ut som en helt vanlig glitch eller fel programmering.

Om man adderar de två skräckelementen; Försvarslös Mot Fiender och Panic Draw så får man det tredje elementet: Ett Skarpt Fokus. Med det menas att man sitter riktigt fokuserad under hela spelet. Nu menar jag sådan fokus som lärarna i skolan bara kan drömma om att få från er. Detta fokus framkallas självfallet enklare om man sitter och spelar med hörlurar i ett svart rum med stängd dörr. Detta fokus leder till att man memorerar flera rum, korridorer och ögonblick och tillochmed vissa texter från olika noter. Man lyssnar också extra noga när karaktärerna i spelet diskuterar och pratar om olika händelser, och man tänker inte på hur såpass taskigt dem sköter dialoger med rösten.

Att skapa ett sådant fokus hos konsumenterna är otroligt svårt, men Frictional Games lyckas galant, vilket ledet till högre betyg. MEN, om man nu skapar ett sådant fokus och atmosfär, så kan man som utvecklare enkelt utnyttja det på andra sätt. Detta är väldigt smidigt och resurssparande, det är ännu bättre för Indie-utvecklare som har ganska begränsade resurser. Ett skräckspel med fokus leder till att spelare inte är lika vaksamma efter tekniska brister och andra, mer visuella fel. Man tänker inte på brister på samma sätt som i tillexempel Call Of Duty eftersom man är så jäkla rädd. Jag har upplevt vissa brister dock och det var dum artificiell-intelligens och medelmåttiga röstskådespelare. Detta är egentligen ingenting man kan slänga skit på utvecklarna för, dem har gjort det väldigt smidigt och diskret och därmed borde man lämna dem ifred.

Den artificiella intelligensen lyckades jag genomskåda som korkad när jag en gång låste in mig i ett rum för att ett monster var efter mig. Jag gick längs med väggen till ett litet hörn. Monstret slog in dörren och gick till den bakre delen av rummet, där jag satt. Han såg mig, gick mot mig, men fastnade framför mig, i tomma intet. Sedan vände han sig om, gick 4-5 meter, och anföll mig återigen. Han fastnade, kunde ej nå mig och upprepade samma process. Sedan flyttade jag lite på ett platt objekt som låg bredvid mig, eftersom jag satt fast och ville spela, och då minsann kunde han slå mig tills döden förde själen min till helvetet (ett talesätt, man ser inte att ens själ transporteras till helvetet).
Visst finns det säkerligen andra brister som utvecklarna antingen missat att åtgärda eller struntat i för att det var småsaker, men jag har inte hittat något mer, därför att jag var skiträdd när jag spelade, bra jobbat!

En annan finess i spelet är pussel. Det finns flera pussel som måste lösas för att ta sig vidare, de flesta kräver rätt självklara lösningar men kan ta tid ändå, trots det blir det svårt med tanke på att man är skräckslagen. Inte lätt att tänka då inte, framförallt när man är medveten om att man kan bli dödad i vilken minut somhelst.


Grafiken fungerar utmärkt till spelet. Man märker dock att det är ett Indie-spel pågrund av vissa detaljfattiga objekt och samma texturer på flera korridorer. Trots att det flyttas från tegelstenskorridorer till kloakväggar känner jag ingen större skillnad och det känns som att man redan gått igenom den. Men det finns självfallet flera rum som är högt detaljerade och som har sin egna anda. Skuggeffekterna är riktigt bra, dock så är ljuseffekterna sämre och det blir ingen direkt kemi mellan ljus och mörker såsom i Alan Wake tillexempel. Fiendedesignen är inte så märkvärdiga, töntiga är dem inte men hade dem inte fått backup av ljudeffekter så hade man inte skrämts lika mycket (säger jag nu när spelet är avstängt..).

Ljudet är helt fullkomligt briljant. Monsterna låter skräckinjagande och kalla kårar börjar alltid rinna längs ryggraden när man hör deras vrål. Ljudeffekter från objekt som slås in i väggar, glas som splittras och människor som skriker är fullkomligt lysande och bidrar stort till skräcken. Ljudet hade varit perfekt om det inte var för röstskådespelarna. Andlösa typer som man inte kommer ihåg i efterhand, trots den indragande atmosfären. Daniels röst blir väldigt irriterande när han överdrivet uttrycker ''fräcka'' ord som om det var gud som skrivit det. Dessa ''fräcka'' ord är på papperet geniala poetiska delar i välbyggda meningar, men Daniel förstör det hela. Något annat som jag hakade upp mig på var att ljudet sändes fel i hörlurarna. När jag, min karaktär, stod bredvid en bandspelare med högra örat riktat mot den så kom ljudet i verkligheten i mitt vänstra öra. Rösten som spelades lät högre på vänstra örat än högra och det var riktigt billigt.

Spelet håller väldigt länge, det beror dock på hur man spelar. För mig tog det hela 18 timmar att klara storyn, men då får man ha i åtanke att jag är en feg person när det gäller skräck. När man väl har klarat ut spelet vill man inte spela det igen. One Time Experience, nothing else. Lyckligtvis så får man med ett DLC-packet med namnet Justin, som endast håller ca: 40 minuter dock. Massor av egengjorda berättelser finns också på nätet som kan laddas ned, om man söker mer skräck.

Amnesia: The Dark Descent är ett fantastiskt skräckspel, det värsta jag har spelat. Utvecklarna har skapat den perfekta skräckupplevelsen och delat upp resurserna flitigt och prioriterat rätt när det gäller spelets finesser. De tekniska bristerna döljs skickligt bakom skuggan av monstren, och man kommer inte ens tänka på det när man väl står där med sin lykta, och tändstickor. Har du inte spelat detta så gör det, försök åtminstone. Glöm inte att spara på oljan dock, och förlita dig inte på ljuset...

__________________Sammanfattning________________________

Grafik: 7
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 8

Underhållningsmässigt: 1
Den tekniska delen: 7

Sammanlagt: En stark 8:a! Ett renodlat skräckspel som många inte kommer klara av att spela igenom. Man märker att det inte är ett AAA-spel, men det är ett briljant Indie-spel.
Jag råder dig att testa demot, och sedan lägga några ynka 150kr på det hela spelet. Lura dit dina kompisar också, framförallt dem som tror att dem är nåt...

Medlemsrecensioner6
Samlat betyg: 7.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10