Grand Theft Auto: San Andreas

Ett spel som får betyget 10/10 är oftast ett spel som inte alls är nästintill perfekt utan bara lyckats fånga mig, blindat mig och säger "Hey, bry dig inte om det där negativa, njut av det positiva istället". När det kommer till spel som inte kan göra detta blir mitt enda val när det gäller recensioner att fokusera på de olika delarna som egentligen består av en recension; grafik, ljud, kontroll och hållbarhet. När det gäller San Andreas är allt detta lätt, eller det vore lätt om jag varit en dator som endast kunde sätta ut 1or och 0or.

Grafik: 0
Ljud: 1
Kontroll: 0
Hållbarhet: 1

Ungefär så ligger det till, och jag kan ju börja med att prata om grafiken. Designvalet i GTA: San Andreas är riktigt trevligt, det slår varken GTA:III eller Vice City, men det är fortfarande bra. Tyvärr är spelet riktigt.... fult... på den tekniska sida, fulare än GTA:III om jag får säga det själv. Visst, det finns anledningar till det, men jag återkommer till dem senare.
Ljudet i San Andreas är, precis som när det gäller allt annat i detta spel förutom hållbarheten, sämre än de i föregångarna. Röstskådespelarna gör ett fantastiskt jobb, men musiken i spelet, och för den tiden, är inte min smak. Och det är allt som betyder något i min recension.

San Andreas svagaste punkt är dock kontrollen. GTA är ospelbart när det kommer till spelande utanför bilen. På konsolversionerna, som jag spelar, finns det alltid ett dåligt utfört vapensystem med AutoLock, och för att inte tala om vanligt plattformande. Att hoppa i GTA är ingenting man ska försöka utan att planera det långt innan hoppet. Jag vet inte varför jag inte märkt allt detta "negativa" om San Andreas förrens jag satte händerna på Saint's Row, som var så mycket bättre på alla svaga punkter GTA-serien hade. Tyvärr är San Andreas inte så klassiskt och tidlöst som GTA:III och Vice City, och därför lyckas det inte undvika min klagopåle.
Bilkontrollerna må vara bra, men spelet tvingar på mig ett skillsystem som spelet kunde varit mycket bättre utan. Nu kan jag inte köra bra helt plötsligt, istället måste jag gå i körskola och lära mig. Visst, trevligt med alla The Sims-features, men jag gillar det inte. För att inte tala om att jag måste äta för att inte förlora HP, träna för att inte bli fet m.m.

Det kanske låter som San Andras förtjänar 6/10 eller 7/10 av mig nu, och visst, utan den sista faktorn så skulle det bli det slutgiltiga betyget. Men hållbarheten i GTA: San Andreas är... riktigt, riktigt stor. Så stor att jag undrar gånger om hur Rockstar kunde få in så mycket i ett spel. För det första är själva storyn i spelet bara den cirka 40 timmar, vilket är enormt mycket för ett actionspel. Visst, storyn är inte lika bra som de i GTA:III och Vice City, men den går igenom många familjerelationer som vissa faktiskt kan påverkas av. Det är efter det som GTA lyser dock, med alla Side Quests, saker att hitta, kläder att låsa upp, flickvänner att dejta . You name it. San Andras är ingen stad, det är en stat med tre större städer, och det märks verkligen. Tyvärr så blir det oftast så att man håller sig till kanske en eller tåv städer när spelet är klart, och mer eller mindre glömmer bort sitt "svarta får". San Andreas är så stort, och så mycket, att det är värt vilket pris det än har, för som tur var är resten inte så dåligt att det är 100 timmar tråk, utan mer 100 timmar heaven.

När allting dock är klart i spelet, så är det skönt att kunna slappna av och köra genom öknen med en solnedgång värmande i nacken. GTA: San Andras må inte vara världens bästa spel, men det är en riktigt underbar upplevelse från början till slut - och en hel del timmar däremellan.