Uncharted 2: Among Thieves

Genom färgstark djungel, förbi en tätbebyggd stad och över snötäckta berg. Uncharted 2: Among Thieves tog med mig på en resa mäktigare än något jag upplevt på mycket, mycket länge.

Problemet med Action/Äventyr-spel är väl att jag sällan ser dem som favoritspel. De agerar oftast som spelvärldens blockbusters, grym underhållning för stunden men inget man minns när eftertexterna väl rullat färdigt. Fina på ytan men så fort man börjar peta i innehållet blir alla onödiga brister väldigt tydliga. Men efter att ha hoppat från en rasande byggnad, blivit jagad av flertalet helikoptrar och i princip mött en pansarvagn öga mot öga, och i all denna actionspäckade kaos ändå lyckats hitta varma karaktärer och en bra handling, var jag övertygad om att Uncharted 2: Among Thieves är ett stort, underbart undantag jämfört med andra spel i sin genre.

För jag skulle ljuga om jag sa att jag inte skulle kunna spela om Uncharted 2 igen endast för att återigen få uppleva de många roliga dialogerna, de välskrivna, charmiga karaktärerna och de uppriktigt äkta banden mellan dem. Utvecklarna Naughty Dog har uppenbarligen lagt ner mycket tid och arbete på att skilja sig från den ytliga mängden och verkligen satsat på ett spel där man engagerar sig i och bryr sig om historiens karaktärer. Något de lyckats briljant med. Jag sympatiserar verkligen med med spelets hjältar på samma sätt som jag verkligen avskyr dess skurkar. Något som bidrar enormt till min kärlek för de digitala figurerna är självfallet det fullkomligt felfria röstskådespeleriet.

Among Thieves handling kretsar kring en gammal olöst gåta om den upptäcktsresande Marco Polo och hans försvunna flotta. Det är upp till Nathan Drake, tillsammans med diverse karaktärer, att följa ledtrådarna och steg för steg närma sig ett svar som i de flesta fall endast väcker fler frågor. Detta resulterar givetvis i mängder med action, mycket plattformande och en del pussel, allt snyggt kombinerat i en skön blandning. Handlingen är välskriven och framförallt väldigt engagerande och trots att jag själv inte är det minsta intresserad av bortglömda skatter eller gamla dammiga tempel så blir jag ungefär lika ivrig som Nate efter att få svar på de många frågorna. Jag vet att denna jämförelse går att hitta i varje beskrivning av spelet i fråga, men det här känns verkligen som ett (lyckat) Indiana Jones i spelform, med en stor hemlighet som ligger i fokus och som är målet men där det egentligen är den farliga vägen dit som gör historien. Nate känns även som en yngre (och lite hunkigare) version av Doctor Jones, liksom en simpel äventyrare som ständigt hamnar i trubbel, kryddad med en småhärlig "vad fan gör jag här"-attityd.

Spelets olika element funkar så otroligt smidigt tillsammans och bjuder oftast på en hel del variation, som actionsekvensernas sätt att låta en välja om man vill besegra fienden en efter en med smygande och välplacerade karateslag eller bara langa granater och kasta sig in med huvudet före, medan spelets plattformsdelar kräver en kombination av list och timing. Höjdpunkterna ligger dock hos pusslen som olyckligtvis är både för lätta och för få, men som verkligen lyckas underhålla när de väl dyker upp då det trots allt är dessa som speglar hela grunden till Uncharted-serien. Jag hoppas verkligen att vi får se fler pussel i uppföljaren då det är en sak som skulle lyckas göra spelet mer briljant än vad det redan är.

Uncharted 2 är en fröjd för ögat. Tveklöst ett av de vackraste spelen jag lirat. Det är inte bara den galet välpolerade grafiken som lyckas förföra mig, utan även designen och de nästan bländande färgstarka (och många olika) miljöerna man besöker under spelets gång fick mig att stanna upp två eller tre gånger endast för att beundra. Spelet flyter på oerhört snyggt och innehåller ögonblick som definitivt skulle kunna fungera som definition av ordet "episkt", och det bästa är att under flera av dessa stunder har man fortfarande kontrollen över Nate utan att det bryts till en cutscene, vilket stärker känslan av att man verkligen befinner sig mitt i skiten.

Skulle jag under pistolhot tvingas leta upp några brister i det här annars så perfekta spelet skulle jag antagligen nämna fienderna, vars AI är långt ifrån top notch. De agerar allmänt korkat genom att fortsätta förflytta sig i min riktning trots att deras polare får smaka bly en meter framför och sättet de rör sig på är ett mönster som ständigt upprepar sig från början till slut. Som tidigare sagt lider även spelet av brist på pussel.

Uncharted 2: Among Thieves var det absolut första spelet jag drog igång på min nyköpta Playstation 3 och jag tror inte jag kunde ha blivit presenterat för konsolen på ett bättre sätt. Spelet innehåller så mycket känsla och stämning att en story- och karaktärälskare som jag själv bara kan gråta av lycka samtidigt som det är helt sjuhelsikes underhållande rent gameplaymässigt. Det är ett storslaget, roligt, spännande och ständigt fascinerade spel och jag är otroligt glad över att jag inte gick miste om den här upplevelsen, då det trots allt är något ingen gamer bör missa. Nu ska jag tagga inför uppföljaren.

Story: 9
Grafik: 10
Spelbarhet: 10
Hållbarhet: 8
Ljud: 9

+ Riktigt bra karaktärer
+ Grymma röstskådespelare
+ Bra handling
+ Galet snyggt
+ Charmig humor
+ Mäktiga ögonblick
+ Bra gameplay
+ Lagom långt

- Korkade fiender
- För lite pussel