Svenska
MEDLEMSRECENSION

L.A. Noire

Jag åker runt med min bil i Los Angeles, 1947. Dagen har än så länge varit lugn, och inga brottslingar har varit framme än. Men det är bara en tidsfråga. Medan det fortfarande är lugnt så passar jag på att köra runt och bara titta på vad staden har att erbjuda. Plötsligt får jag ett anrop via polisradion. Ett bankrån äger rum i detta nu, och jag sätter på sirenerna och kör som en dåre mot brottsplatsen. Mitt namn är Cole Phelps, och nu ska jag sätta dit ett gäng brottslingar.

Det tog över fem år för australiensiska Team Bondi, med hjälp av Rockstars tre största team, att utveckla L.A. Noire. Personligen så visste jag inte speciellt mycket av spelet när jag förhandsbokade det. I stort sett det enda jag visste var att det skulle vara ett filmiskt äventyr och att spelet skulle innehålla helt ny Motion Scan-teknik. Men det räckte för mig.

L.A. Noire utspelar sig som bekant i Los Angeles år 1947. Spelaren får axla rollen som Cole Phelps, som stred i Okinawa mot japanerna under Andra världskriget. Cole har gått med i stadens poliskår, eftersom han fortfarande vill hjälpa samhället. Cole börjar som enkel patrullerande polis, men i takt med att hans framsteg uppmärksammas av poliskåren så klättrar han högre upp på karriärstegen. Men samtidigt så plågas han av minnen från Okinawa.

Själva storyn i sig tänker jag inte berätta så mycket om, mer än att den är spännande och berättas på ett bra sätt. Det finns dock en sak som jag inte gillar så mycket med storyn, och det är slutet. Slutet knöt nämligen i min mening inte ihop storyn, vilket var det som jag hade väntat på den sista timmen.

Spelets uppdrag består av olika fall som Cole och hans partner ska lösa. Varje fall börjar med en liten introduktion i högkvarteret, där Cole och hans partner får sitt fall och ska ta sig till brottsplatsen. Något som jag bara var halvt beredd på var att spelet var relativt öppet, och inte det toklinjära spel som jag hade förväntat mig. Mellan brottsplatser och andra ställen som du besöker under fallet så kan du köra runt i din bil på Los Angeles gator. Redan här förälskade jag mig med spelet, då känslan och atmosfären doftar starkt av staden under 40-talet. Bilarna, byggnaderna, musiken från radion, ja allt är riktigt väldetaljerat.

När jag väl kommer fram till brottsplatsen så ombeds jag att leta efter ledtrådar runt området, ledtrådar som kan vara viktiga för fallet. Så det gäller att hålla ögonen öppna efter ledtrådar. När du närmar dig ett föremål som kan granskas så vibrerar kontrollen, vilket kan hjälpa dig att hitta ledtrådar. Det ska dock gå att stänga av den funktionen, har jag för mig, ifall man vill ha en lite större utmaning. Och om du har hittat alla ledtrådar som finns på just den platsen så hör du ingen musik. Kan vara bra att veta.

Med ett gäng ledtrådar i bakfickan är det nu dags att efterforska ledtrådarna och förhöra vittnen, personer som stod nära offret och personer som kan ha någon slags koppling till ledtrådarna och fallet. Och det är här som den nya Motion Scan-tekniken kommer in i bilden. När du förhör en person så kan du välja att tro på de, tvivla på personens svar eller anklaga person för att ljuga. Om du anklagar en person för att ljuga så måste du ha ett bevis som stärker ditt påstående. Och här kan det bli riktigt knepigt. För Motion Scan-tekniken gör att alla karaktärers ansikten i spelet ser otroligt verklighetstrogna ut. Det gäller att studera den förhördes ansikte noggrant, för att se om han eller hon gör en liten avvikelse som visar att personen inte talar sanning. Så även här gäller det att hålla ögonen upp. Dock så känner jag ibland att det känns lite för mycket gissningslek för min del, men bortsett från det så fungerar systemet riktigt bra.

Under tiden som du kör bil mellan brottsplatserna så går det också att ta på sig sidouppdrag. Dessa sidouppdrag är betydligt mer actionbetonat än fallen som går ihop med huvudstoryn. Slagsmål, biljakter, skottlossningar, jaga flyende brottslingar brukar vara moment som du kommer att göra under sidouppdragen. Dessa moment dyker också upp under huvudfallen. Sidouppdragen kan ge lite extra action i det annars inte speciellt actionbetonade spelet (vilket självklart inte är en dålig sak), men momenten som beskrevs ovan känns för stela. Lyckligtvis brukar de dock vara över ganska fort, så de slutar för det mesta innan man börjar irritera sig på momenten.

Något som ni ska ha klart för er, är att L.A. Noire är ett enformigt spel. Spelet håller kanske i 18-20 timmar, men det som du har gjort efter en timme kommer du att fortsätta göra under de timmar som spelet erbjuder. Men det känns i alla fall som att man kommer framåt, och man gör aldrig meningslösa jobb. Jag har dessutom rätt lätt att förlåta enformigheten i spelet, speciellt under de sista timmarna när det är som mest spännande.

Något som jag märkt ganska lite av, men ändock märkt av, är folk som på något sätt har fått för sig att L.A. Noire är ett Grand Theft Auto-liknande spel. Och jag kan till viss del förstå det, eftersom det är Rockstar har hjälpt till med stora delar av utvecklingen. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på hur man kan få för sig att det är som Grand Theft Auto, när man spelar som en polis i L.A. Noire. Men visst, vill du orsaka skador i stan och på människor så får du väl göra det, men det är meningslöst eftersom omdömet på ditt fall i så fall inte kan få så höga poäng.

Atmosfären är som tidigare nämnt riktigt bra, och även om jag aldrig har besökt Los Angeles (speciellt inte under 40-talet) så känner jag ändå att det nästan känns som att ha åkt tillbaks dit med en tidsmaskin. Grafiken bidrar också en hel del till att bygga upp atmosfären, med riktigt snygga modeller, högupplösta texturer, väldigt bra skuggor och massa annat. Att skärmuppdateringen dessutom aldrig vacklar ska spelet ha en applåd för, speciellt eftersom det utspelar sig i en öppen värld.

Ljudet är fantastiskt, kort sagt. Röstskådespelarna gör ett otroligt bra jobb och musiken är både välkomponerad och passar perfekt med tidsåldern. Så här imponerad av ljudet i ett spel har jag inte varit på länge.

I slutändan är L.A. Noire ett fantastiskt spel med en härlig atmosfär. Storyn är riktigt spännande och berättas på ett bra sätt, och grafiken och ljudet är som sagt riktigt bra. Visserligen är spelet ganska enformigt, men om man kan bortse från det så är det ett fantastiskt spel.

Grafik: 9
Ljud: 10
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 9

Plus:
Spännande story, snygg grafik, fantastiskt ljud, härlig atmosfär, väldigt snygga mellansekvenser, riktigt bra berättande

Minus:
Relativt enformigt, stela actionsekvenser

Testad version: Playstation 3

Medlemsrecensioner17
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10