The Elder Scrolls V: Skyrim

FUS RO DAH

Om du var med och hypade för releasen utav Skyrim när de första "riktiga" trailersen äntligen släpptes fick du nog precis se Dovahkiin framför ögonen. Kanske tänkte du även "OSTKAKA", om du var med en stund efter också. Men nu är det (äntligen) slut på teasers, äntligen slut på PR-snack från Todd Howard, äntligen slut med eviga drömmar om att springa omkring och välta NPCer. För nu...har Skyrim släppts.

Som osnuten liten parvel gillade jag flertalet saker, precis som man gör då. Man har inte riktigt format sin egen personlighet, och det är väl då man kan bli lurad att trycka i sig saker såsom tomat, 90%-choklad och ruccola-sallad. Du vet helt enkelt inte riktigt vad du tycker om det. Men bland alla saker mina föräldrar tryckte i mig, fanns det något som jag verkligen älskade även utan att behöva bli tvingad till det, och fortfarande gör. Drakar. Massvis, utav, drakar.
Det fanns verkligen inget som kunde hindra mig från att älska de fasansfulla djuren. Och bara tanken på att de helt enkelt är fiktiva djur från sagor gjorde mig ledsen i parvelhjärtat. Enorma, fantastiska bestar som sprutade eld och kunde flyga. Vad fanns det egentligen med de man inte kunde gilla? Ända sedan jag spelade (det usla) Harry Potter 4 till min lilla PlayStation 2 har jag även tänkt på att spela med drakar i TV-spel. Och just nu skiter jag helt och fullt i det faktum att Oblivion inte var något för mig. Gissa varför? För att The Elder Scrolls V: Skyrim, har drakar.

Burn, baby, burn!
Norr om vackra Cyrodiil (där Oblivion utspelade sig, hemland för Imperials) finner vi Skyrim, ett land där vi finner de stolta Nord som urbefolkning. Snötäckta berg och soldränkta dalar, tillsammans med en och annan regnig kulle. Här finner vi Dovahkiin, på sin väg att bli avrättad. Du bestämmer själv hur din Dohvakiin vill vara, ras och namn, men den största skillnaden gentemot Oblivion är att vi nu inte längre väljer en klass, du levlar helt enkelt upp i det du använder. Använd mycket magi och du levlar i det, etc etc. Ett mycket smidigt och verkligen omtyckt system för den som känt sig i låst i sin klass.
Men det hade inte varit något spel om du blev avrättad där du låg, nepp. En viss söt (läs: jätte-elak) drake infinner sig på platsen och ödelägger borgen bredvid. Du flyr, och kan nu fortsätta din resa, men inte innan du upptäcks vara en "Dragonborn" (drakfödd), en person med drakblod, och förmågan att absorbera döda drakars själar, och därmed låsa upp speciella krafter som jag inte tänker avslöja allt för mycket om. Men vi kan väl säga att "FUS RO DAH" har en stor del med det hela att göra.

Get to da dragon!
Som den första drakfödde på 200 år (läs: för 200 år sedan hade Cyrodiil sin Oblivion-kris!) lär du dig att det helt enkelt inte funnits några drakar i Skyrim på tusentals år. Någon...eller något...har fört drakar tillbaka till liv, ditt jobb är att komma på vem. Men INTE innan du plockat dig några fina blommor till flickan i byn.
Och där har vi det som gör Elder Scrolls ett riktigt bra rollspel. Friheten. Jag kan, om jag vill, spendera hundratals timmar pratandes med NPCer, döda drakar, göra en liten räd i en utav de 150 handgjorda grottorna, plocka blommor, stjäla saker, gå med i några utav de guilds som finns, göra ströjobb för soldater, slå ner Imperials, så gott som vad som helst. Du kan enkelt spendera 200 timmar i Skyrim, utan att ens röra Main Questet.
Jag spelade Xbox 360-versionen utav Skyrim, och jag har tre grejer jag vill rada upp som jag inte är helt nöjd med.

Grafiken skiftar från superb till trist
Skyrim är snyggt. Riktigt snyggt, faktiskt. Men det är fullt, verkligen fullt, utav grafikbuggar och andra buggar i allmänhet. gick långsamt genom en liten fin dal där det var soligt och skönt, skärmen blinkade till och vips, dalen var plötsligt grå, tråkig, och till råga på allt regnade det. Snötexturerna till konsol är dessutom tragiska. Som om någon täckt varenda berg med ett lager A4, men från håll är det snyggt dock. Men att gå närmre, exempelvis en sten, och spana in texturerna gör ont i ögonen. Tyvärr.

PC-versionen är en konsolportning
Detta är tyvärr det tragiska i det hela. Alla som kollat Skyrim innan release vet att, exempelvis på E3, har alltid Xbox 360-versionen varit frontversionen, och visst verkar det som att det var så hela utvecklingen. PC-versionen är snyggare, men inte alls så mycket snyggare än konsolversionerna som man hade velat. Dessutom är menyerna till PC detsamma som konsolerna, och även om de funkar helt fantastiskt till konsol, så betyder inte det att PC blir likadant. Menyerna blir snabbt bökiga, svåranvända, och framförallt osmidiga. Tyvärr.

PS3-versionen ska vara tragisk
Nu har jag inte spelat PS3-versionen själv, men enligt diverse forum ska PS3-versionen vara en tragisk historia. Sjunkande bilduppdatering, sega texturer, och flertalet oväntande krascher. Riktigt dåligt gjort utav Bethesda, och även om det mesta kan patchas rätt enkelt, hade jag utan tvekan rekommenderat alla Skyrim-sugna att skaffa det till Xbox 360, om det går att ordna.

Menyerna man annars lovordar här ovanför kanske kan få sig en förklaring. På Xbox funkar systemet så enkelt att du trycker på B för "Inventory"-menyn, Spells, Items, Karta, etc (medans Start är Quests och Spara/Avsluta), men det fiffiga är det här: låt oss säga att du snabbt vill åt dina Spells för att snabbt kunna skifta olika vapen, bara att gå in under Spells, trycka Y, och sedan på uppåtpilen in-game, och välja vapen/magi där. Funkar med alla vapen och magier, och är helt enormt smidigt.
Jag hade inte rekommenderat Skyrim till de som gillar Call of Dutys snabba kampanjer på 4-6 timmar, utan snarare till de som känner för att kunna välja själva, och kunna göra vad man vill. Du kommer fastna i pussel, du kommer springa runt över Skyrim för att jaga kanin, du kommer räda grottor på jakt efter ägodelar, och du kommer älska The Elder Scrolls V: Skyrim.