James Bond 007: Nightfire

Alltid är det något. Alltid är det någon som antingen försöker ta över, spränga eller förändra världen vi lever i. Den här gången heter mästerskurken Raphael Drake och planen Nightfire.

Planen, som går ut på att spränga världen i småbitar, kallas Nightfire. Drake har stulit ett värdefullt missilsystem från amerikanarna med avsikt att påskynda den globala uppvärmningen lite grann. Men naturligtvis har MI6 haft ögonen på Drake länge och fruktat att hans planer för eller senare skulle sättas i verket. Och när han väl gör det skickar de ingen mindre än James Bond även känd som agent 007. Men det blir inget rutinuppdrag utan det eskalerar snart till en kamp mot klockan, tiden är knapp och Drake är nästan redo att skicka ut sina mannar i rymden.

Planen, som går ut på att spränga världen i småbitar, kallas Nightfire Drake har stulit ett värdefullt missilsystem från amerikanarna med avsikt att påskynda den globala uppvärmningen lite grann. Men naturligtvis har MI6 haft ögonen på Drake länge och fruktat att hans planer för eller senare skulle sättas i verket. Och när han väl gör det skickar de ingen mindre än James Bond även känd som agent 007. Men det blir inget rutinuppdrag utan det eskalerar snart till en kamp mot klockan, tiden är knapp och Drake är nästan redo att skicka ut sina mannar i rymden.

Den finns i både normalt utförande och med ett gyllene hölje. Även dess storebror, Wolfram P2K finns i två modeller. Det finns också andra handvapen att tillgå som exempelvis det Drakes business, Phoenix Industries, använder. Knowloon Type 40 är i rätt händer en livsfarlig makapär. Antingen genom ett skott i pannan eller i en svärm av kulor, den kan både skjuta halvautomatiskt men också i salvor om tre. Men sikta noga om du bara har ett skott kvar och måste knäppa din kompis som kommer emot dig med ett raketgevär, för träffsäkerheten är inte den bästa. Och ju bättre du gör ifrån dig i kampanjen som Bond, desto mer vapen, prylar och multiplayerleksaker låser du upp. Det kan vara allt från spellägen till karaktärer från filmerna.

Höjdpunkten i multiplayer, om du frågar mig, är när du sitter på slottstaket på en bana uppe i alperna, och sätter kulan mitt mellan ögonen på din kompis som befinner sig på andra sidan banan. Bered dig att denne snart vill hämmas, och om ni är på samma bana, inte fullt omöjligt från samma ställe med samma teknik. På tal om multiplayer kartor. Det finns visserligen banor som man kommer i kontakt med under kampanjens gång, men det finns också multiplayerexklusiva banor. Exempel på dessa är förutom Kabinbanan som jag nämnde ovan, är Fort Knox där du springer tun i klaustrofobiska valv. Sen har vi banor som helt eller delvis också återfinns solo. Phoenixbasen där det gäller att överleva samtidigt som man ska akta sig för vattnet i mitten. Spelets första bana som går ut på att infiltrera ingen mindre än Drakes lilla party för att ta reda på vad Nightfire egentligen är, finns också som spelbart multiplayerkalas. Den ger utrymme till både krypskytte, stealth och närstrider vilket jag tror kommer uppskattas av många med tanke på hur just din spelstil ser ut.

Nightfires ljud är jag lite halvt kluven till faktiskt. Jag vet inte riktigt om jag ska hissa eller dissa det. Själva skjutandet låter bra trots avsaknad från det där autentiska ekot i vissa miljöer som exempelvis Battlefield: Bad Company-spelen besitter. Men när man dödar en fiende som faller till marken, man går på metallgolv och framför allt laddar om - känns det som om man tagit det normala ljudet och blåst upp det. Det passar både bra in men också inte alls. Med tanke på att spelet i andra aspekter är väldigt verkligtroget och ljudet anpassat efter situationen känns det lite snopet. Men å andra sidan passar det bra in på spelets generella arkadaktiga feeling. En sak som dock ska nämnas på tal om ljud, när man spelar multiplayer så gäller det att man tycker om temalåten (den spelas kontinuerligt) även fast den bidrar till att det hela verkligen andas Bond.

Grafiken är bra gjord, det är först när kameran zoomar in på ansikten i närbild som den brister en aning. Men det känns som om man har nyttjat Playstation 2:s kraft väl även om det i direkt jämförelse med Black ser bedrövligt ut. Ett specifikt ögonblick då grafiken verkligen skiner är när Bond genom snitsig fjärrstyrning backar ner sin Aston Martin Vanquish i vattnet och solens strålar gör ett "gyllene" avtryck i lacken. Jag får också, speciellt under spelets senare delar en känsla av dejavú när det kommer till grafiken. Det känns hela tiden som om jag spelar en remasterad version av just 64-klassikern. På minussidan finns också en del missar som egentligen inte spelar någon större roll men för den som tittar efter ordentligt kan uppfattas som irriterande. Det jag pratar om är i synnerhet återigen i multiplayern då du som springer omkring som Bond. Du bär antingen en smoking eller dräkt som båda täcker armarna. Hur kommer det sig då att man ser två bara armar som håller i automatkabinen då, då? Synnerligen irriterande.

Men bara armar stoppar inte Bond och hans allierade från att fortsätta kämpa mot Phoenix Industries. Och när du väl är ute i fält är det inte mycket som man blir irriterad på utöver den mänskliga faktorns fel. Det är sällan (om ens aldrig) som fiender fastnar eller hakar upp sig. Det enda som är märkbart är när du ska öppna en dörr men delar intention med vakten på andra sidan. Dörren ser ut att flaxa innan den stängs och då är det bara att ta fram pistolen, ta några steg bakåt och låta vakten på rakt in i kulan. För oftast är det du som får ge dig och backa för att dörren ska kunna öppnas (vakternas AI är inte så stor så att de inser att man faktiskt kan backa om dörren öppnas åt deras håll). En annan miss, som i och för sig ser ganska rolig ut om du har tid att stanna och titta, är när du använder Phoenix Ronin (livsfarlig attachéväska) och den landar mitt i luften istället för på marken. Men bortsett från detta så lider inte spelet av alltför stora mekaniska problem vilket i slutändan bäddar för en mjuk och följsam spelupplevelse.

Spelbarheten då? Hur lång tid kan du vara världens mest eleganta agent innan du tröttnar och går över till den tystlåtne protagonisten i Grand Theft Auto III? Väldigt lång tid. Tröttnar du på att vandra omkring och utföra det ena målet efter det andra i singleplayer kan du ringa in någon kompis för ett parti multislakt eller ensam slakta upp till fyra AI-styrda robotar. Tröttnar du på det kan du alltid återkomma till MI6. Först när du tröttnar på det också, plus alla multiplyerlägen, hämndaktioner, mord eller fotografering med mikrokameran..., först då kan du stänga av.

Men det kommer ta lång tid att tröttna på allt som Nightfire erbjuder. Singleplayer kan ta antingen ett år om du vill låsa upp allting i Multiplayer, eller en helg om du springer igenom banorna i jakt på den bästa tiden. Så, Mr. Bond, du har åter igen erbjudit dina tjänster då världen står på spel, och det med bravur. Klartgodkänd grafik och ljud. Bra story och PS2:ans bästa multiplayer. Med tanke på vart vi ligger i tiden då jag skriver denna recension finns inte Nightfire i var spelbutik, men om du inte har det och hittar det - köp.

Testad version: Playstation 2