Svenska
MEDLEMSRECENSION

Gravity Rush

Med mer finslipning hade detta kunnat bli ett otroligt bra spel, men tyvärr så är det allt för framhasat för att ge en större impact.

Gravity Rush har haft en otrolig hype pga att den mer eller mindre kännts som PS Vitans sista hopp. Därför tror jag att den har blivit något överskattad bland Vita ägare som egentligen inte har något bättre till sina Vitan.

Varning för spoilers

Storyn är både simplistisk och djup men ändå förbryllande kryptisk. Kat är en väldigt trevlig karaktär som vi faktiskt vill följa. Problemet är att sidokaraktärerna inte får samma tid som de förtjänar. Vi blir anfallna av en annan shapeshifter som heter Raven. Hennes motiv för denna agg ges bara ut i en textruta ungefär och är både snabbt över och svår att förstå.

Vi har också creators som kanske eller kanske inte ha skapat världen och kanske eller kanske inte vill bevara den som den är vilket kanske eller kanske inte gör dem goda. Eller onda. Plus allt kanske är en dröm. Kanske.

Förutom att vissa delar är för komplext så är andra delar för förutsägbara. Raven vet vi kommer bli god nästan direkt och allt bara är ett missförstånd yada yada. Karaktärerna känns ibland ytliga vilket ger en stark kontrast med komplex och kryptisk story med ganska icke djupa invånare. Känns obalanserat och illa skrivet.

Spoilers över

Man får inte direkt svar på detta i o m huvudstoryn utan det får man ta reda på av de olika invånarna som snällt delar med sig av viktig information. Att hitta den kompletta historien till Heskeville är nog den enda anledningen till varför man ska gå runt och undersöka. I övrigt har vi en relativt tom värld där allt man kan göra är att hitta experience points, challenges som ökar din level och ett huvuduppdrag i taget.

Därför måste striderna vara både genomarbetade och utmanande för att ett sådant upplägg ska fungera. Det är dem inte.
Spelet i sig är förvånandsvärt icke utmanande och jag gjorde allt jag kunde för att få lite spänning i striderna som att hålla min hälsa på nivå 1 osv. Grejen är att de flesta fiender max har 2 attacker. Skjuta röda blobbar som kan eller kanske inte vara målsökande eller en fysisk attack. I övrigt så står dem mest still och väntar på att bli dödade.

Kat har väldigt få attacker som man kan variera mellan. En gravity spark som är det bästa man kan använda och en mark combo. Det går att unvika och kontra med en spark men det tar ofta lika mycket som en vanlig combo spark. Därför blir striderna otroligt repetetiva om spelaren inte utmanas, och eftersom fienderna mest bara väntar på att dö så... Myah.

Det finns några ljuspunkter i stridssystemet. När spelet väl skickar några svåra fiender och bossar mot mig så börjar jag ha roligt. Andra halvan av spelet är så mycket bättre en den första och striden mot den hemliga Nevin i Mirage världen var hektisk och det kändes väldigt belönande när jag spöade den. Jag höll ju min hälsa på så låg nivå också att 2 slag kunde döda mig i princip. Därför blev de så segt när fiender aldrig anföll mig, och så kul när de väl var en utmaning.

Lite halv tragiskt gillar jag spelet mer när det tar iväg mina krafter eller sätter mig i speciella situationer. De 3 rifterna var alla intressanta och spelet är väldigt snyggt fast jag skulle älskat att få se mer än 2 färger på de olika områdena (en del är helt lila, en annan är grön). Vissa kanske tycker att det är konst och visst, det är vakert men jag blev bara trött på att vandra omkring i en helt lila stad där allt från himel till gjord var en och samma färg.

Bästa ögonblick

Jag tyckte att spelet verkligen sken till när fienderna var utmanande, det blandades mark och luft strider och man var tvungen att tänka taktiskt och planera sin position i luften. Oftast är fienderna för lätta för att denna planering skulle behövas men när det väl behövs så är det awesome. Speciellt mot vissa bossar.

Sämsta ögonblick

Varför, varför uppgraderade jag inte shifting speed när jag hade chansen...

När man ska hitta ett föremål någon tappat så måste man flyga 300m. Sedan 300m till. Och sen igenigenigenigenigenigen och IGEN tills man kommer till en mörk grotta och man bestämmer sig för att ta sig ännu längre ner under världen. Man ska falla 1000m och sen kommer man ut och faller 1000m till tills man möter en boss som går ut på att undvika saker tills man fallit 1800m TILL, och dör man e de bara å börja om (avstånd och meter kan variera)

Så i slutet av dagen är jag ganska besviken. När det klickar så klickar det, men för det mesta är det en lång tråkig vardagssysla. Jag förstår inte varför de valt att göra storyn så pass komplex medans stridssystemet helt saknar djup och nästan aldrig är utmanande. Inte ens om man kan dö på 2 slag som jag körde. Jag hoppas på en uppföljare så de kan fixa alla dessa saker. Mer att göra i världen och bättre strider samt fixad story. Det kunde blivit bra, men för mig var det en ren miss.

Plus

Första gången man flyger runt i Helskeville
Vissa strider är roliga
Vissa challenges är roliga
Kat är en OK huvudperson (trots fanservice)

Minus

För kryptisk story och cliffhangers
Tunna och förutsägbara karaktärer
Inte utmanande nog
Designen är inte för alla
Dålig fiendevariation
Tom värld
Onödig gyro

Hållbarhet: 7/10
Spelbarhet: 6/10
Ljud: 6/10
Grafik: 8/10

Att hitta en superstark Nevi ute i rymden var en riktigt häftig upplevelse. Synd att det inte finns fler sådana...

Samlat betyg: 7.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10