Battlefield 1943

Efter att ha krigat i Vietnams djungler, nutidens mellanöstern och framtidens Europa så har Dice backat bandet tillbaka till sina rötter. Året är 1943 och jag får återigen kriga i andra världskrigets slag i Stilla havet.

Nervositeten steg för varenda sekund. Jag kunde höra två av våra allierade flygplan flyga över oss, som var redo för att skjuta ned fiendens flygplan. Jag kunde höra vågorna träffa båten samtidigt som den rörde sig i full hastighet framåt. Bara en stund senare stannade båten vid stranden och öppnade luckan framför oss. Jag greppade min M1:a Garand och sprang tillsammans med mina kamrater mot vårt mål. Landskapet var riktigt vackert, och om det inte vore för kriget så hade jag gärna spenderat en semester här. Vi kom fram till vårt mål, en övergiven by, och säkrade den. Så långt hade det gott bra. Plötsligt hörde vi att fienden närmade oss. Vi kunde höra de skrika till varandra på japanska, och jag höjde mitt gevär i beredskap. Jag såg en av de japanska soldaterna komma inom mitt synfält, och jag tvekade inte en sekund när jag kramade min avtryckare och avfyrade ett skott som träffade honom mitt i huvudet. Jag hade inte tid att tänka när resten av fiendens trupper avancerade mot oss. Jag sköt så många jag bara kunde, men tillslut gav geväret ifrån sig ett klick och magasinet hoppade ur. Jag tog fram ett nytt magasin, men i samma stund som jag hade laddat om mitt gevär så dök en japansk pansarvagn upp. När den stora kanonen riktades mot mig så visste jag att jag var körd.

Battlefield 1942 var inte bara det första Battlefield-spelet som släpptes, det var även det första Battlefield-spelet som jag spelade, trots att det hade gått flera år sedan det släppts. Och bortsett från att jag fann det ganska repetitivt, så var det ändå ett riktigt bra spel. Det var stora slag i spel när det var som bäst. Jag vart förvånad när Battlefield 1943 utannonserades, dels för att jag inte trodde att Dice var några som ville backa sina band bakåt, men även för att det skulle bli ett betydligt mindre spel än de tidigare titlarna och skulle enbart släppas som nedladdning. Tro det eller ej, men Battlefield 1943 är faktiskt inte en uppföljare till Battlefield 1942, utan snarare en "revisioning" av 1942.

I Battlefield 1943 finns fyra kartor från 1942 som det går att kriga på, Guadalcanal, Iwo Jima, Wake Island och Coral Sea, som alla är återskapade i Frostbite 1.5-motorn. Samtliga kartor utspelar sig under stridigheterna i Stilla havet, vilket innebär att slagen kommer att utkämpas av de amerikanska marinsoldaterna och det japanska imperiets flotta. Och att Frostbite-motorn skiner märks av väldigt snabbt. De fyra kartorna är vackert designade, och det händer att jag bara stannar och njuter av utsikten mellan eldstriderna. Framförallt älskar jag vattnet precis vid stränderna. Men förutom vackra miljöer så tillåter Frostbite-motorn även förbättrad förstörelse från Battlefield: Bad Company, och nu kan hela hus raseras nästan helt, till skillnad från Bad Company där man bara kunde spränga väggar och tak.

Om man har spelat vilket Battlefield-spel som helst, så kommer man genast att känna sig bekväm i Battlefield 1943. Det finns tre olika klasser som har sina roller, skyttesoldaten, infanteristen och spanaren. Skyttesoldaten är utrustad med halvautomatiska gevär, gevärsgranater och bajonetter, och skyttesoldatens uppgift är helt enkelt att döda så många fiender som möjligt. Infanteristen använder sig av kulsprutor, raketgevär och skiftnycklar, och fungerar som en ingenjör. De kan spränga fientliga fordon med sitt raketgevär och reparera allierade fordon. Spanaren är utrustad med ett prickskyttegevär för långa avstånd, samt en pistol och en bajonett eller katana (beroende på vilken fraktion du slåss för) för närstrid. De är även utrustade med sprängmedel, som kan användas för att förstöra fordon eller lägga ut på platser där fientliga fordon och soldater kan tänkas ta sig förbi. Det finns även som vanligt ett gäng fordon, som innefattar båtar, jeepar, pansarvagnar och flygplan, och när man väl lärt sig tillfullo hur ett visst fordon fungerar så kan man orsaka väldigt mycket skada mot fienden.

Som ovan nämnt så finns det endast fyra kartor, och i kombination med att det bara finns ett enda spelläge gör att det kan kännas väldigt tomt på innehåll. Eller? Nej, det tycker jag faktiskt inte. Visst, fyra kartor kanske inte är så jättemånga och jag hade gärna sett en eller två kartor till, men mindre kartor betyder ju också mindre antal kartor som man behöver lära sig utantill för att nå framgång. Dessutom är kartorna perfekt utformade. Att det bara finns ett spelläge, Conquest, stör mig inte heller. Conquest är liksom kärnan (eller åtminstone en stor bit utav den) av hela Battlefield-serien. Visst hade det varit någorlunda logiskt med Gold Rush från Bad Company, med tanke på spellägets framgång, men för mig så behövs bara Conquest (om man inte räknar Air Superiority på Coral Sea som ett eget spelläge, men jag ser det mer som Conquest med endast flygplan) i Battlefield 1943. Som brukligt så finns det fem punkter som det gäller att hålla under kontroll, och ju fler punkter du har kontroll över desto snabbare förlorar fienden sina förstärkningar. Men det finns även en annan faktor att ta med. På varje karta (förutom Coral Sea) så finns det en kontrollpunkt där man har möjlighet att kalla in bombräder. Så förutom att hålla fler kontrollpunkter än fienden, så gäller det också att ha kontroll över just denna punkt, då en spelare som vet den gör kan orsaka väldigt mycket skada med bombräden.

Spelet är väldigt lättillgängligt, det är lätt att hoppa in och spela, vilket framförallt märks på faktumen att man har oändligt med ammunition och att ens hälsa regenereras automatiskt. Jag kände mig en aning tveksam till detta i början, men jag ska erkänna att det faktiskt går hand i hand med spelets tempo och lättillgänglighet. Jag behöver aldrig leta efter ammunitionslådor eller springa över halva kartan för att hitta en sjukvårdare. Det är dessutom bra balanserat, då även om jag har oändligt med granater, raketer och sprängmedel så har jag bara ett par att använda på en gång, och sedan måste jag vänta en liten stund innan jag kan röja med dessa vapen igen. Kan även passa på att tillägga att kontrollen är riktigt, riktigt bra. Det går snabbt att lära sig vad knapparna gör, och när man väl har gjort så känns kontrollen väldigt smidig.

Grafiken är riktigt läcker, och som jag beskrivit ovan så kan jag ibland bara stanna upp helt för att titta mig omkring i den vackra omgivningen. Visuellt påminner det väldigt mycket om Bad Company, då det körs med en aning uppdaterad Frostbite-motor. Det enda jag har att klaga på är animationerna, som vid vissa tillfällen känns väldigt stela. Och när det gäller ljudet... Asså, jag vet inte hur Dice bär sig åt egentligen. För ljudet är helt enkelt magiskt. Exakt allt, gevär som avfyras, pansarvagnar som rullar fram, broar som sprängs, flygplan som flyger över ens huvud, låter otroligt bra.

Battlefield 1943 är ett lättillgängligt och framförallt ett riktigt kul och balanserat spel. Det både ser och låter bra, och jag har inte en enda tråkig stund på slagfälten som Dice har designat. Det enda jag skulle kunna klaga på är nog vissa stela animationer och att det finns få kartor. Men bortsett från det, så ser jag verkligen ingen anledning till att inte skaffa det här spelet. Det här är när nedladdningsbart krig är som bäst.

Plus:
Balanserat och roligt, läcker grafik, otroligt bra ljud, perfekt utformade kartor, smidig kontroll

Minus:
Vissa stela animationer, få kartor

Testad version: Playstation 3