London 2012 - The Official Video Game of the Olympic Games

Har du någon gång önskat få medverka i en olympiad men insett att det kommer att kräva alltför mycket träning och förberedelse från din sida? Sega ger dig nu chansen att uppfylla den drömmen, oavsett fysisk form, i vad som mycket väl kan vara det bästa friidrottsspelet sedan Track & Field 2:s dagar.

Äntligen! Som jag har väntat på ett spel som gör de olympiska spelen rättvisa. Den här sortens spel har funnits i massvis av upplagor, både officiella varianter som släpps i samband med ett riktigt olympiskt spel såsom Olympic Gold '92, men även inofficiella sådana som exempelvis Konamis Track & Field-serie.

Förutom de två nämnda spelen har det kvalitetsmässigt nästan alltid sett likadant ut. Undermåliga kontrollmetoder som antingen har varit dåligt anpassade för grenarna eller gjorts alldeles för avancerade för att uppskattas i det långa loppet. Med London 2012 har Sega tagit allting i egna händer och istället lagt fokus på precis rätt saker. Det är lättillgängligt, roligt och logiskt i knapphamrandet samtidigt som det är skonsamt mot dina handkontroller så att du slipper köpa nya efter varje spelsession.

Presentationen med den speciella atmosfären som bara en olympiad kan förmedla är intakt. Kommentatorerna sköter inför-snacket precis som vi förväntar oss även om det hade varit trevligt med olika personer bakom mikrofonen vid varje gren. Sedan är det bara att tuta och köra, antingen ensam eller i ett underbart flerspelarläge.

I början får du välja vilken nation du vill representera. Några nationaliteter saknas, men de vanligaste och mest medaljvinnande finns förstås här. Du kan också se hur många medaljer varje nation har tagit genom åren. Däremot är alla tävlande atleter påhittade, så räkna inte med att få springa med Usain Bolt eller få fördelar beroende på vilken karaktär du väljer. Istället ges du möjligheten att ändra namn och utseende på ditt lag, något som jag ser som ett bra val då det kommer få spelet att kännas lika aktuellt idag som tio år framåt när alla dagens atleter har lagt skorna på hyllan.

Men allt runtomkring är egentligen småsaker som är mindre viktiga. Det är istället i kontrollen allt hänger på, det är här det avgörs om spelet är fullkomligt briljant eller ännu ett i raden av olympiska magplask.

Varje gren har sin unika kontrollmetod där varje knapptryckande turligt nog känns relevant. För dig som har guldfiskminne finns det en övningsskola att träna i innan varje deltävling, för då och då kommer du definitivt att behöva färska upp minnet då det bli för mycket knappar att hålla reda på sett över alla deltävlingar. Detta gör att du slipper fundera över vilken knapp som egentligen sköter servandet och vilken som fixar spinnet när du spelar pingis.

Mina personliga favoritgrenar hittills är frisim och bågskytte där tajming och strategiskt tänkande kan ordna pallplatser åt dig. Några av grenarna, som till exempel trestegshopp eller beach volleyboll, är dock riktigt svåra att bemästra. Det går snabbt att trycka sig förbi mellansekvenser och laddningsskärmar, vilket skapar ett bra flyt i jakten på medaljer och inte avbryter spelandet.

Även om presentationen är bra blir animationerna i mellansekvenserna och segeranimationerna alldeles för upprepande. Karaktärerna gör samma saker efter varje simhopp vilket är lite synd, men samtidigt är det inget som gör att jag får mindre kul med spelet.

London 2012 är ett spel jag gärna återkommer till när det vankas besök och spelkväll. Även om årets olympiad redan har varit passar spelet lika bra att plocka fram nu som då, precis som det är lika nödvändigt att ha i dagens spelkatalog. Sega har just slagit världsrekordet och kammat hem förstaplatsen.