Nintendo Land

Nintendo Land är en samling av 12 minispel, både Single Player och multiplayer, som är tänkta att visa vad Gamepaden går för och hur man ska utnyttja den. Spelet följer med konsolen om man köper premiumpaketet och är på många sätt samma sports spel som Wii Sports var.
Men den stora frågan är, är det något att ha?

Innan jag börjar så måste jag ta upp att Nintendo Land är ett oerhört svårt spel att recensera. De olika minispelen varierar extremt mycket i kvalitet, då vissa är väldigt underhållande medan andra är värdelösa. Den här recensionen kommer därför bli ganska olik de jag tidigare gjort, då jag känner mig tvungen att dela upp recensionen i 12 smårecensioner, fast med en snabb sammanfattning i slutet.

Jag tänkte dock börja med vad man möts av när man startar spelet. Man startar i någon sorts plaza där man möts av en entonig robot som förklarar vad som händer. I början kommer hon dyka upp efter varje avslutat minispel för att förklara mer och mer om hur spelet fungerar, men när hon inte har något mer att säga så slipper man henne för det mesta. Din plaza fylls efter ett tag på med andra spelares miis, så du kan se vad de sagt om olika attraktioner, få information om dem osv.

Det är också i plazan som ett trettonde, meningslöst, minispel finns.
Det är nämligen så att du i alla minispel vinner ett antal pengar som du sedan kan spela med ute i plazan. Om du klickar på tornet i mitten så kommer du in i spelet där du ska försöka skjuta dina pengar så att de hamnar på rätt prickar, för att på så sätt vinna presenter som är helt meningslösa. Dessa presenter fyller din plaza allt mer, men det enda användbara jag märkt hittills är en maskin som gör att du kan byta musik. Inte jättenödvändigt då man inte kommer att spendera särskild mycket tid i plazan ändå.
Det ska dock sägas att musiken som finns i plazan är gammal, klassisk och skön Nintendomusik.

Men nu ska jag fokusera på det som Nintendo Land går ut på istället. Nämligen minispelen. I alla minispel så kommer du att spela med din Mii, som du även springer runt i plazan med.
Först ut är de 6 Single Player-spelen.

Takamaru's Ninja Castle
Det första spelet jag testar är alltså Takamaru's Ninja Castle. I en snabb introduktion så får du reda på att du ska hålla din Gamepad vertikalt och ta fram stylusen. Du ska sedan kasta kaststjärnor på en trumma 3 gånger för att kalibrera kontrollen med tv:n. Detta gör du genom att dra stylusen framåt på skärmen. Desto snabbare du gör detta, desto hårdare blir ditt kast.
När detta är gjort så kommer den irriterande roboten från plazan (som för övrigt förklarar alla spel) att bli kidnappad av ninjor. Ditt uppdrag blir så klart att rädda henne.

Spelet är till en början extremt lätt, då det bara hoppas upp oskyldiga små blå ninjor som inte ens kan skada dig. Ju fler av dessa du lyckas träffa med dina kaststjärnor, desto mer poäng får du.
Svårighetsgraden ökar dock snabbt och redan på nästa bana kommer det dyka upp ninjor som kasta stjärnor mot dig, såvida du inte lyckas döda dem innan. Lyckas de få iväg en stjärna mot dig så måste du kasta en egen stjärna på denna så att den går sönder.

Såhär kommer det hålla på hela vägen (inte kommit så långt dock) men svårighetsgraden och vapnen på ninjorna blir olika. Det finns ninjor med bomber och ninjor med svärd, men alla bekämpas på samma sätt, nämligen genom att kasta stjärnor (eller i enstaka fall något annat, om du lyckats hitta en "scroll") på dem innan de hinner attackera dig.
Jag har också stött på en bana där jag mötte en stor robot som jag skulle förstöra, så jag antar att det finns fler "bossar".

Spelet börjar skönt, men man tröttnar fort och det blir dessutom extremt stressigt, på ett dåligt sätt. Grafiken är dock fin då allt ser ut att vara gjort av tyg.

5/10

Captain Falcon's Twister Race
Återigen förklarar tråkroboten vad man ska göra och denna gång gäller det at ta sig fram genom en bana. Spelet går ut på att man ska klara så många banor man kan på en viss tid. Varje gång man kommer i mål på en bana så får man mer tid, så att man kan klara nästa.

I detta spelet håller du Gamepaden horisontellt. På Gamepadens skärm så ser du din "bil" snett uppifrån och en ganska stor del utav banan, medan du på tv:n ser banan som i ett vanligt racingspel, nämligen bakifrån (fast lätt ovanför).
Det är rekommenderat att kolla på gamepaden då du får en mycket bättre överblick av banan då och du bör endast kolla på tvn i tunnlar, eftersom du då inte ser något på Gamepaden.

Du styr genom att luta Gamepaden åt höger och vänster. Det finns plattor som boostar din fart, men också saker som sänker farten för dig. Ni förstår nog vilka ni ska träffa och vilka ni inte ska träffa själva.

Problemet med det här spelet är att det är otroligt segt och bilen är väldigt otymplig att styra. Ibland reagerar den inte alls på dina rörelser med Gamepaden, så du åker rätt in i en vägg. Grafiken är inte heller den särskilt imponerande.

3/10

Octopus Dance
Som ni säkert förstår är Octopus Dance ett dansspel. Du ska, genom att föra någon av spakarna på kontrollen åt olika håll för att kontrollera armarna, eller luta Gamepaden åt olika håll för att kontrollera kroppen , härma någon slags dykarrobots rörelser. Ju bättre du tajmar dina rörelser i takt med musiken, desto mer poäng får du.

Även här så ser du olika saker på Gamepaden och tvn. På Gamepaden ser du nämligen karaktärerna bakifrån (vilket gör det hela mycket lättare) medan du på tvn ser dem framifrån.
Ibland kommer dock dykarroboten att slå på dig så att det blir tvärtom och då är det plötsligt lättare att titta på tvn.

Även det här börjar extremt lätt, men blir snabbt riktigt svårt. Det är alltid tre rörelser du ska härma, men ibland så är de så komplicerade att min koordinationsförmåga inte riktigt hänger med. Det blir inte heller lättare av att en bläckfisk med jämna mellanrum sprutar nästan hela skärmen svart (bara bakifrån karaktärerna) så du knappt ser något.

Spelet är väldigt simpelt, men faktiskt ändå ganska kul. Grafiken är inget märkvärdigt och musiken är tyvärr ganska dålig.

6/10

Yoshi's Fruit Cart
Yoshi's Fruit Cart är förmodligen det absolut simplaste av alla minispelen, men också ett av de absolut roligaste.
Spelet går kort och gott ut på att du ska samla alla frukter på banan och sedan ta Yoshi in i mål.

Detta gör du genom att med stylusen rita ett streck på Gamepadens skärm och sedan kommer Yoshi att följa det här strecket. För varje frukt han tar så får han mer ork och missar du en frukt så kommer han att bli för trött och inte orka hela vägen fram. Men även om han skulle orka hela vägen fram så öppnas inte målet förrän alla frukter är tagna.

Det låter lätt, eller hur? Det är det inte. Kruxet är så klart att frukterna bara syns på tvskärmen, medan du bara ser var mål och start är på din Gamepad. På vissa banor finns det mönster som du kan ta hjälp av, men på andra måste du vara extremt nogrann.
Spelet gör som alla andra och ökar fort svårighetsgrad och tillslut måste du ta frukterna i en speciell ordning, samtidigt som de rör på sig. Detta är otroligt svårt, men riktigt beroendeframkallande.

Spelet ser inte mycket ut för världen, men den simpla gameplayen underhåller rejält. Ljudet är inget märkvärdigt, helt okej.

8/10

Balloon Trip Breeze
Precis som alla andra så är Ballon Trip Breeze ett väldigt simpelt spel. Det går ut på att du färdas genom korta banor och ska försöka ta så många ballonger som möjligt. Ballongerna ger dig givetvis poäng och du ska såklart få så många som möjligt.

Du tar dig framåt genom att skapa vindpustar som för din mii åt olika håll. Dessa skapas genom att man drar med stylusen åt det håll du vill att vindpusten ska komma. Det spelar ingen roll var på Gamepaden du drar, det kommer att fungera ändå.
Som vanligt ser det annorlunda ut på Gamepaden än på tvskärmen och tanken är att du ska titta på tvskärmen. Enda gången du behöver titta ner på kontrollen är om det kommer en fiende flygande. Denna dödar du nämligen genom att klicka på honom med stylusen. Kruxet är dock att det är kraftigt inzoomat på Gamepaden.

Spelet är charmigt, charmig grafik och det ger ett skönt lugn. Särskilt kul är det dock inte.

6/10

Donkey Kong's Crash Course
Det sista Single Player-spelet som finns är också ett av de absolut bästa. I Donkey Kong's Crash Course tar du dig fram på en bana genom att luta din Gamepad åt olika håll (ju mer du lutar desto snabbare kommer vagnen du styr att åka) och ibland måste du även trycka på knappar, snurra på spakar eller t.om. blåsa i micken för att komma framåt.

I vanlig ordning så blir spelet snabbt svårare och bana 9 (utav totalt 10) är i stort sett omöjlig. Jag har i vilket fall inte kommit förbi den än.

Skillnaden mellan tvskärmen och Gamepaden här är att det är, precis som vanligt, mycket mer inzoomat på Gamepaden. Dock är det rekommenderat att i detta spel kolla på Gamepaden och enbart Gamepaden.

Spelet ser klassiskt snyggt ut, bra musik och är riktigt underhållande. Det fungerar dock inte alltid som det ska att blåsa i micken.

8/10

Vidare till samarbetesspelen för 1-5 spelare.

Dessa kommer jag dock inte att skriva om på samma sätt, då de fungerar på ungefär samma sätt. I alla spel så kommer den som spelar med Gamepaden att styra en sorts karaktär (Pilbågsskytt i Zelda, ett skepp i Metroid samt Olimar i Pikmin), medan de som spelar med vanliga Wiimotes styr andra (svärdsmän i Zelda, fotsoldater i Metroid och stora Pikmins i Pikmin).
Man tar sig fram längs olika banor, dödar ett antal fiender och möts oftast i slutet av någon sorts boss.

Styrningen varierar lite smått i de olika spelen, men fungerar klart bäst i Pikmin, både för Gamepad och Wiimote.
Snyggast av spelen är Zelda och det är också det som har bäst musik. Inget av dem är dock särskilt roliga och styrningen kan ibland bli laggig för de som spelar med Wiimote. Klart sämst är dock Metroid Blast.

The Legend of Zelda: Battle Quest
5/10

Metroid Blast
3/10

Pikmin Adventure
5/10

Sist men verkligen inte minst så kommer de 3 olika tävlingsinriktade attraktionerna. Även dessa är snarlika varandra, men med små skillnader.

De tre som finns är:
Mario Chase
Luigi's Ghost Mansion
Animal Crossing: Sweet Day.

I Mario Chase så kommer den som spelar med Gamepaden (klädd till Mario) att få 10 sekunders försprång att springa ut och gömma sig på banan. Sedan ska de andra spelarna (max 4) som spelar med sina Wiimotes horizontellt (det gör man på alla dessa 3 spel) leta upp honom och försöka ta honom. Spelet fungerar alltså som tafatt och spelaren med Gamepaden vinner genom att hålla sig undan tillräckligt länge. Styrningen är extremt simpel då hen med Gamepaden bara springer med vänsterspaken samtidigt som de med Wiimotes springer med styrkorset och tacklar (för att ta "Mario") med 2:an.

Spelaren med Gamepad ser de andra spelarna på en radar medan de som tittar på tvskärmen alltid ser hur långt ifrån "Mario" de är. Banan är också uppdelad i olika färgade zooner så att man kan skrika till varandra vart man såg "Mario".

Spelet är extremt stressigt och underhållande, även om det bara är 1 av 3 banor som är kul. Grafiken är precis som den borde vara, men musiken kan bli väldigt repetiv efter ett tag.

8/10

I Luigi's Ghost Mansion så fungerar det på ett snarlikt sätt, men här är det spelaren med Gamepad som ska fånga de andra. Den spelaren styr nämligen ett spöke som bara syns på Gamepaden och spelet för honom går ut på att fånga de andra. Detta gör han genom att helt enkelt gå på dem, men hen kan också röra sig snabbare genom att trycka på A (med nackdelen att spöket då syns).

Spelarna med Wiimotes har som uppgift att lysa med sina ficklampor på spöket tillräckligt mycket så att han tillslut dör. Detta gör man genom att klicka på 1:an, men man kan inte ha den tänd hela tiden för då tar batteriet slut. För att göra det något enklare så vibrerar kontrollen kraftigt när spöket kommer nära och då gäller det att snabbt lysa åt rätt håll, så att spöket skadas och måste fly därifrån.

Detta spel är det bästa i hela Nintendo Land och skapar otroligt mycket spänning. Detta är även det spel som är lättast för oerfarna spelare (som min moder) att plocka upp och spela. Ljudet passar stämningen bra och det ser helt okej ut.

9/10

Sist ut att rakas är spelet Animal Crossing: Sweet Day. Även här är det spelaren med Gamepad som ska jaga de andra spelarna och lyckas tackla dem 3 gånger för att vinna.
Kruxet med att spela med gampaden är att man med de olika spakarna styr 2 olika karaktärer och man måste då samarbeta med sig själv och stänga in de andra spelarna. Tacklar gör man med respektive trigger. Detta är krångligt till en början, men när man lär sig är det faktiskt extremt lätt att spela med Gamepad och nästan omöjligt att förlora.

De som spelar med Wiimotes ska samla ihop ett antal godisar för att vinna. De plockar upp godisar på 2:an och släpper de med 1:an. Saken är den att ju fler godisar de har i sig, desto långsammare blir det och spelaren med Gamepad springer lätt ikapp och fångar honom.

Spelets idé är rolig, men det är alldeles för lätt att vara den som spelar med Gamepad. Det är helt enkelt bara att, så fort man ser någon av de andra spelarna, följa efter honom från olika håll med de två vakterna man styr och stänga in honom. När man gjort det kommer han fly därifrån och då hittar man bara sitt nästa offer. Lätt som en plätt.

Spelet är dock snyggt och musiken som spelas är mysig.

5/10

Sammanfattningen av den här extremt långa recensionen är att spelets olika minispel är extremt ojämna. Vissa är riktigt roliga medan andra är totalt värdelösa. Sammanfattningsvis blir spelet inte mer än ett okej spel som passar på förfester eller som ett kort tidsfördriv om man har tråkigt.

+ Plus
. De tävlingsinriktade spelen skapar en härlig stämning
. Lättspelat
. Bra introduktion av Gamepaden

- Minus
. Många meningslösa spel
. Bara roligt i korta sessioner
. Kräver att du köper många Wiimotes för att det ska vara roligt