Far Cry 3

Far Cry 2 var sannerligen inget bra spel. Det hade stor potential men samtidigt så många problem att det helt enkelt inte gick att spela mer än några minuter i sträck innan man la ifrån sig kontrollen i ren frustration. Så det var inte utan att jag var väldigt skeptisk till dess uppföljare. Men desto mer Ubisoft visade upp, desto mer positiv blev jag. En tjusig ö, många spännande nyheter och en handling som med sina karaktärer faktiskt verkade intressant.

Trots att jag var väldigt taggad på det när det väl släpptes kom Far Cry 3 ändå som något av en överraskning. Jag förväntade mig helrenovering, men fick istället ett spel som tog så gott som allt potential ifrån Far Cry 2 och gjorde något verkligt bra av det. Det här är sannerligen en uppföljare i ordet rätta bemärkelse. I stil med Dead Space 2 hade man tagit allt som inte funkade i föregångaren, ändrat om det till styrkor och dessutom putsat på de bitar som redan kändes starka.

Far Cry 3 är riktigt kul att spela, såväl som spännande och atmosfäriskt. Jag, som i normala fall inte är allt för förtjust i söderhavsöar i spel, föll pladask och har spenderat ett rejält antal timmar tillsammans med Jason Brody, där vi skördat pirater i starkt solsken.

Rent spelmekaniskt är den starkaste sidan i Far Cry 3 att smyga. Man har gjort väldigt smarta implementeringar av diverse små system som gör det oerhört underhållande att huka sig ner i gräset, studera utposter, markera fiender och sedan så tyst som möjligt ta ut dem en efter en. Den öppna miljön tillåter en också att röra sig fritt runt dessa läger så att man smidigt kan byta position om fienderna börjar röra sig åt ens håll.

En annan stark sida är skurken, Vaas. Han är härligt galen och lyckas med sin starka personlighet göra alla scener han medverkar i underhållande till tusen. Tråkigt nog går detta inte att säga om alla karaktärer, där spelets andra halva tappar ett antal riktigt starka sådana samt att jag hade väldigt svårt för Jason Brody. Huvudkaraktär som han är känns han alldeles för uppkäftig och rent av korkad på sina håll. Något som gjorde att när spelet tog hastiga vändningar på grund av hans beslut var det inte alltid som jag satt nöjd och nickade instämmande, snarare tvärtom. Som tur var inträffar inte detta allt för ofta, utan för det mesta är det skurkarna som styr var saker och ting leder.

Men för det mesta höll handlingen och dess karaktärer hög klass, inte minst genom att man berättade en historia som kändes unik och intressant, med många minnesvärda stunder. Djurlivet var ett mycket trevligt inslag och den snygga grafiken tillsammans med en känsla för detaljer erbjöd en värld som var spännande att utforska.

Sammantaget innebar detta ett spel som var så mycket mer än vad jag hade hoppats på, trots mina hyfsat höga förväntningar. När hösten inleddes låg mitt stora fokus redan på 2013 och att då under julledigheten komma över en titel som satt på så många starka sidor var en mycket trevlig överraskning. Far Cry 3 är helt enkelt inget annat än ett fantastiskt spel, och så är det med det.

[Testad version: Playstation 3]