Svenska
MEDLEMSRECENSION

Ratchet & Clank: Tools of Destruction

Skrivet av: AG Jati   2013-03-26

"För nu ska vi skåla, för en kärring som vråla! För brott det lönar sig ej! Men plundra och mörda! Det gör jag varje lörda'! Och hittills lönar det sig!" Artist: Kapten Slag. Spel: Ratchet & Clank Tools of Destruction

Livet leker. Såvida man inte är en dumdristig lombax som törstar efter att plundra efter skattkistor och lådor av bultar och ammunitation för att köpa mera rustningar och vapen. Playstations största plattformsduo gjorde comeback år 2007 med en mysig trailer till att börja med. Först gör dunderklåparen och imitatören Qwark en början genom att presentera att Ratchet & Clank kommer blir spelbar för PS3. Vi får vid våra alla första ögonkast skåda en fin inblick på Metropolis och en rad av trafikbilar och robotar. Detta kan inget annat än sluta med ett succe. Och visst gjorde det. Tools of Destruction beskrevs av många som "Det första snygga spelet till PS3". Insomniac var väldigt tidiga med att släppa sitt revolutionerande spel till PS3, och de gjorde det långt före de allra flesta stormakarna. Här bjöds på ett underhållande äventyr där man får en större inblick på storyn, vapnena, lombaxernas fiender, och såklart ett till R.Y.N.O vapen på köpet.
Låt resan till Polaris börja!

Vi befinner oss i Solana-galaxen där den ludne Ratchet och hans brödrost Clank bestämmer sig (igen!) för att glömma sina tidigare äventyr och mecka på sina fordon som vanligt. Ratchet påstår att hans nya uppfinning ska fungera, men Clank tycker att det behövs mer tiden och betänkning. De får plötsligt ett meddelande från Kapten Qwark från Kerwans försvarscentral, och han har klantat till sig igen som vanligt. En hel armada av mystiska "cragmiter" har anfallit Metropolis och Ratchets och hans plåtkompis beger sig med stormsteg mot försvarscentralen...nästan. Ratchets hover-bike kraschar i de öde delarna av Metropolis och de fortsätter till fots mot försvarscentralen, men försent. Qwark har tydligen redan blivit kidnappad av cragmiterna och våra hjältar måste leta reda på honom. Så efter ett möte med den ondskefulla Percivil Tachyon och efter att ha skadat hans gående trons ben måste våra hjältar fly från planeten. Men de möter mer och mer trubbel och gåtor under vägen till sanningen. Lömska pirater, en mystisk smugglare, en snygg tjej med ett underligt förflutet och ett gäng nya medhjälpare så klart!
Spelet kan börja!

Eftersom detta var Insomniacs första riktigt stora spel gällde det att finslipa serien och börja en ny era som går under namnet: Future. Ni kanske tror att en ny galax bara försämrar serien som det blev med tvåan? Då tar ni helt fel! Nu när Solana har lagts på is och dess story är det mycket som Insomniac har jobbat med.
Låt oss börja med planeterna. Den här gången känns de mer verkliga och har en mycket mer annorlunda karisma än sina föregångare. Istället för att vissa sekvenser ska var alldeles för ljusa, gråa och mörka är de perfekt färgglada. Det märks redan i början att detta spelet har knivskarp kvalitet. Och det är bara början!

Karaktärerna har bättre kroppsspråk och har alla sin egen lilla personlighet. Ratchet, Clank och Qwark vet vi redan så mycket av. Så de behöver inte dryga inledningar eller poänglösa dialoger som man hört 1398 gånger. Istället fokuserar spelet på hur en ny galax beter sig, vad de har för vanor och hur allt fungerar. Medans Solana var en galax där alla platser verkade väldigt ogästvänliga har Polaris lite bättre fokus. Fiender som vänner i spelet har alltid något lunt på gång och det mesta verkar så roligt oförsägelsebart. Humorn är förslipad och lite mer förståelig den här gången. Cronk och Zephyr är den klockrena duon som skulle förtjänat ett alldeles eget spel som The Galactic Rangers i Up Your Arsenal och Merc och Green i Gladiator. Insomniac har alltid varit kända för att ha varit experter på sin alldeles egna story, men verkar inte hela konceptet lite väl barnsligt? Jag, precis som alla andra Ratchet & Clank-fans förväntar oss några dialoger som är humoriska, men ibland är dem på tok barnsliga så att man vill nästan skippa dem. Både Ratchet och Clank har blivit vuxna sedan spelets gång, men det verkar som att karaktärerna förlorar sting och känns inte som samma hjältemodiga typer. Däremot ett utmärkt exemplar är Kapten Slag som jag tycker är en av de bästa skurkarna i Ratchet & Clank-serien. Det är synd att den irriterande Tachyon måste hela tiden sno åt sig showen. Men det är väl för storyns skull, så det fungerar bra.

För nutidens konsol måste Insomniac gör en rejäl finputsning på grafiken. Efter 2006 gällde det för många spelutvecklare att skapa spel som höll sig för dagens konsoler. Och PS3 kommer inom kategorin, snyggast. Så vad möter man under striderna och de fridfulla stunderna? Här bjuds man upp på en skärpa som är helt före sin egen tid. Miljöer som karaktärer bara glittrar i solskenet och det är svårt att märka av några missar i spelet. Kanske på asteroidringarna och rymdstriderna som har varit Insomniacs största svaghet. En positiv grej är dock att laserljus som raketer och missiler är detaljrika och ger ifrån sig effekter som får dig att chippa efter andan, vilket är en stor förbättring för Ratchet & Clank-seriens stela rymdstrider. Men om man för övrigt tar bort rymdstriderna finns det inte mycket att klaga på. Varje planet har sitt eget tema och musik som är klockrena. Jag diggar speciellt pirat-basen där Ratchet & Clank plötsligt blir lite som Johnny Depps figur Jack Sparrows filmer.

Förutsett ifrån grafiken och alla planeter har Insomniac såklart inte glömt deras bästa recept på framgång, vapen och uppgraderingar. Här tar man moddarna från Gladiator och sätter dem på mer fränare vapen med mer variation. Tools of Destruction må inte ha lika imponerande vapen som Up Your Arsenal, men de är ändå och fortsätter vara coola. Du kan antingen välja mellan att ge cragmiterna en smisk på sjärten med din pålitliga slemplutt eller låta Mr Zurkon krossa alla fiender som kommer nära. Eller varför inte ta fram den klassiska rocket-launchern och låta lite nostalgi från 2002 sprängas?

Under all detta recept som verkar lika klockrent som malen och stekt köttfärs finns det en tråkig nackdel. Svårighetsgraden. Du kan(även om du spelar spelet från första början) spela igenom hela spelet, knäcka alla pussel, hoppa på geleklumpar, samla alla guldmuttrar och mörda allt i din väg(inklusive bossarna) utan att du går miste om en spelomgång. Du kan helt enkelt inte dö. Om du är en äkta Ratchet-nörd skulle du nog mest dö av misstag genom att falla ner till en avgrund. Kanske gjorde Insomniac vapnena för kraftfulla? Strunt samma!

Tools of Destruction är en av de första verkligt stora debuterna ifrån min favorittillverkare av spel. Det är vass grafik, rolig humor, fantasifulla karaktärer och mycket att göra! Är du en som tröttnat på hur svåra spel och vill pröva något enkelt, men roligt på en och samma gång så blir detta spel ett utmärkt köp!

Betyg
Spelet: 9/10
Grafik: 10/10
Ljud: 9/10
Kontroll: 8/10
Story: 7/10
Karaktärer: 9/10

Over-All: 9/10

+ Härliga karaktärer, godkänd story, roliga stunder, fantasifulla banor, många vapen att leka med
- På tok för lätt, pusslen och gyro-cykeln

EVACUATE THE DANCEFLOOR!
http://www.youtube.com/watch?v=A68j28KQaik

Medlemsrecensioner17
Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10