Spy Hunter 2

Det är dags för allas favoritpilot att axla rollen som hemlig spion för IES för att stoppa de ondskefulla NOSTRA. Den här gången med mer vapen och mer aktion än någonsin. Låt kampen om klockan börja!

Många tar remakes ibland på för stort allvar. Som att de förväntar att det skall bli något "mästerverk" precis som sin föregångare. Men vi spelare vet ju hur allt slutar ändå. En okänt företag, som låt oss säga Titus förvandlar en klassiker till en skräphög som ingen ens vill kasta soppåsar på i framtiden. Vi har ju exempelvis Robocop till att börja med. Många var förväntansfulla på att spelet skulle bli en dunderhit och som skulle lyfta upp herrn i plåtkostym till nya höjder. Jag har inte själv kört spelet men av att döma av flera gameplays och videor på Youtube, så kunde jag genast förutspå att spelet var skräp. Eller Spelet som Gud glömde.
Så samma år(2003) släppte det numera bankrupta Midway uppföljaren till sin succe Spy Hunter som tyvärr inte föll många i smaken. Många tyckte att spelet var obalanserat och fult som satan. Vet ni vad jag har och säga till er?

Ni har så fel! Låt mig förklara varför.

Spy Hunter 2 utspelar flera år efter att första spelet slutade. Vår hjälte Alec har räddat världen från NOSTRAs lömska planer om anarkivälde. Men se upp! Historien tar inte slut där. Under tiden då vår hjälte åkte från bas till bas för att hindra NOSTRA så har deras organisation spridits. Ett antal av olika kriminella grupper bl.a "The Cossacks" ska fortsätta sprida NOSTRAs planer i Ryssland, USA och Asien. Världens tre stora supermakter. Om NOSTRA kan få dem på knä blir världen ett lätt byte för dem. Så Alec kallas in för ett nytt uppdrag i samarbete med den sexiga agentbruden Duvelle. Denna tjej kommer vara Alecs högra hand i för svåra situationer på en het hoj. Hon har gett dig tillgång till en mer uppgraderade version med mer stil och vapen. Blandat annat så kan Alec nu transformera sin bil till Off-Road Mode då han kör på jord, snö eller is. Som hjälpmedel har vår hjälte ett urval av raketer, maskingevär, sköldar, minor och rökkanoner. Allt för att vår hjälte ska klara sig välbevarad från alla farliga situationer. Så, nu när man är mer bepansrad är Alec redo för strid. Spelet kan börja!

Spelet ger dig en snabb lektion i början hur fordonet fungerar, vad den har för svagheter och ja, man fattar själva grejen. Vårt första uppdrag blir att belägra NOSTRAs ogenomträngliga fort i Ryssland. Man märker snabbt att spelet har vuxit lite på sistone. Istället för att fokusera på enformiga side-missions som tar tid och omstartande så kan man mer bättre förutspå hur saker ska ske. Uppdragen är något förenklande med tanke på att det finns vägbeskrivningar och pil indikationer. Det för spelet något tillbaka till sina arkadrötter då vägarna kändes som racerbanor med trafikbilar inuti. Spelet blir aldrig riktigt förvirrande och man kan känna sig säker i de flesta fallen. En nackdel är dock att spelet ibland blir lite för svårt och man måste mestadels kämpa för att inte bli träffade av lömska plasmamissiler, som blir dennes spelare största problem. Men om man lär sig att behärska dessa irritationsmoment så blir spelet busenkelt. Spelet fokuserar mest på allt skjutande istället för på pussel kort och gott. Du slipper stöta på "hitta-detta"objekt-för-belöningar"-grejen.

För att vara uppföljare finns mer förbättringar än vissa tror. Jag är inte den typ som skäller omotiverat på att spelet har nedbantad grafik och styrningen påminner om leksaksbilar, precis som det förra Spy Hunter. Till att börja med så har vi spelets uppbyggnad. Allt hänger med så mycket bättre och känns mer realistiskt. Fiender fungerar inte mer som pop-ups utan har en mer avancerad strategi. Om du kastar ett öga på radarn märker du att ingen minsta fiende lämnar sitt team ensamt. Dem flesta gångerna stöter du på ett helt gäng av trupper som kan vara framför dig. Medans så signalerar dem till en truck att komma bakom dig och förvandla din bil till en skrothög. Det ska aldrig vara så att en dumdristig liten scooteråkare eller motorcylist kommer rakt emot dig, istället så är det full styrka mot dig. Att bygga upp sina strategier i spelet är viktigt, precis som det förra spelet. En stor skillnad är att du kan anpassa dina vapen och sköldar innan spelets gång. Missiler är allt det viktigaste huvudvapnet eftersom de kan lagra lika mycket ammo som vanliga maskingevär. Ett tips om du vill klara av första bossen i spelet.

Ljudet är mycket mer anpassat för Spy Hunter än det tidigare spelet. Främst för att musiken bjuder dig på en mer elektronisk upplevelse. Det är ju trots allt ett spel från 2003, som är en större siffra än 2001. Jag gillar de techno och elektro baserade musikelementen. Sen under boss striderna dyker upp en modern dänga hårdrock för att du skall bli mer pumpad till att spela mer. Om du går in i extramaterial så får man se en intervju med tjejen som gjort musiken, som skall tydligen vara en begåvad musiker. Men det är en helt annan historia.

Ska man ta fram en sammanfattning blev jag aldrig sur eller tvär på spelet. Spy Hunter är ett bar spel som trots grafiska brister och leksaksbilar kommer göra dig taggad till att spela mer. Ett roligt spel som tar ett tag innan man glömmer. Även om det inte är ett toppenspel.

Betyg

Spelet: 7/10
Grafik: 6/10
Ljud: 8/10
Kontroll: 6/10
Realism: 8/10

Over-All: 7/10

+Oväntat bra uppföljare där det mesta passa som handen i handsken.
-Känns ibland för svårt.

SOMETIMES YOU NEED COMPANY FOR YOUR BIGGEST CHALLENGE.
http://www.youtube.com/watch?v=5cMwU1tiegU