Svenska
MEDLEMSRECENSION

Uncharted 3: Drake's Deception

Är det tredje äventyret med Nathan Drake i huvudrollen lika bra som de två tidigare eller har han tillslut tappat stinget? Jag har i jakt på Sandens Atlantis tagit reda på det

Likt i de båda tidigare spelen kastas vi i Uncharted 3 rakt in i händelsernas centrum. Nathan befinner sig tillsammans med den alltid lika charmige Sully på en bar i London. De är där för ett möte med en kille som heter Talbot. Talbot är ute efter att köpa en viss ring utav Nathan, en ring som han skaffade sig redan när han var liten(vilket man får reda på när man för första gången får se något från Nathans barndom). Ringen är nämligen en del av nyckeln för att hitta Ubar, sandens Atlantis.

Saken är den att det inte bara är Talbot och hans chef Marlowe som vill ta sig dit, utan även Nathan och Sully vill hitta staden. Det bryter alltså inte helt oväntat ut ett vilt slagsmål på klubben där det är Nathan och Sully mot resten. Här presenteras spelets nya fightingsystem som tråkigt nog har gått ännu mer emot ett QTE-system. Slagsmålen har aldrig varit det bästa med Uncharted, men i 3:an är de sämre än någonsin. En kul detalj dock är att Nathan gärna tar tag i föremål och slår i huvudet på sina motståndare om han får chansen.

Förutom ett nytt system för slagsmål så är även stealth-systemet förbättrat. Det är klart bättre än i tvåan och det kan nu faktiskt löna sig att smyga ibland. Dock är det fortfarande inte superbra och jag väljer hellre den gamla goda vägen och skjuter ner alla fiender med min högljudda pistol.

För det är ju egentligen så man vill strida i Uncharted och här fungerar det nästan exakt som i Uncharted 2. Man har dock ändrat rekylen på vapnen mot något mer realistiskt vilket känns bra, men man har också infört mycket högre aim assist, tyvärr. Jag letade och letade efter någonstans där man kunde stänga av det, men det verkar inte gå. Detta är för mig bara extremt störande och förstör mer än det hjälper. En springande fiende är nästintill omöjlig att jaga efter med siktet, framförallt om en annan fiende visar sin fula nuna, eftersom siktet saktar ner när man är nära en fiende med det.

Eftersom fienderna försöker flankera betydligt mer (och smartare) i Uncharted 3 än i de tidigare spelen så blir det ibland sjukt frustrerande. Jag vande mig dock med det efter ett tag i spelet, men i början satt jag mest och funderade på varför det kändes så konstigt.

Förutom detta är striderna i Uncharted 3 alldeles magnifika. I Uncharted 2 så var striden på ett tåg den absoluta höjdpunkten, men Uncharted 3 har flera partier som är både bättre, roligare och mer nervkittlande. Allra bäst är det när man befinner sig i en danssal och det är fiender överallt. Här gäller det att ha konstant rörelse och minsta misstag kan innebära din död.

Denna danssal är mitt i en stor lyxkryssare och partiet där man befinner sig på denna är förmodligen de allra roligaste i hela spelet. Att slåss med fiender på en båt där dina skydd oberäkneligt förflyttar sig pga. vågor i vattnet är oerhört häftigt.

Det finns dock en annan scen som är häftigare, men inte roligare. Det är nämligen så att Nathan kraschar mitt i öknen och man får nu påbörja en lång vandring för att försöka komma ut därifrån. Detta är väldigt annorlunda något annat i Uncharted-spelen och är ett uppskattat tillskott. Lugnet som infinner sig är välbehövligt i ett spel som Uncharted 3.

Dock ska det sägas att lugna partier är vanligare i Uncharted 3 än i något av de två tidigare spelen. Pusslen är både fler, bättre och svårare och det sedvanliga klättrandet finns givetvis kvar. Det är precis lika automatiserat som förr, men i Uncharted 3 har Naughty Dog jobbat skickligare med kameran än i tidigare spel. Vissa ögonblick är otroligt vackra pga. att kameran zoomar ut extremt långt och man får se var Nathan egentligen hänger.

Vackert är annars något som beskriver Uncharted 3 bra. Det är verkligen kriminellt snyggt och det i särklass snyggaste spelet jag haft nöjet att klara av och det bidrar tillsammans med det alltid lika perfekta ljudet till en fantastisk stämning. Musiken är det bästa som finns inom spel och röstskådespelarna gör ett otroligt bra jobb och de tycks bara bli bättre för varje spel.

Något som dock är sämre än i Uncharted 2 är att berättelsen i vissa stunder inte riktigt håller. Visst, i sina bästa stunder är den alldeles underbar och den är alltid precis lika intressant som förr, ibland t.om. intressantare. Det jag menar med att den är sämre är att vissa saker går emot tidigare spel. T.ex. säger folk till Nathan att han är besatt, trots att han har velat ge upp i både Uncharted 1 och 2. Det finns även andra saker, men dessa får ni upptäcka själva.

Det ska dock sägas att detta inte är något som stör mig speciellt mycket och vissa saker går att förklara om man är beredd att tänka lite utanför vad Naughty Dog berättat för oss.

Kvar finns självklart även multiplayer-läget, men jag tycker fortfarande inte det är speciellt kul. Den känns faktiskt närmast identisk med tvåan, fast med några extra spellägen. Jag tycker att matcherna blir extremt stela med allt campande bakom skydd och det tilltalar mig tyvärr inte alls.

Det är självfallet bra att det finns för de som vill spela det dock, men för mig hade det inte behövts. Uncharted är ett spel jag vill spela i ett enspelarläge.

I den återkommande sammanfattningen kan jag säga att Uncharted 3, precis som Uncharted 2 gentemot ettan, känns som ett ännu snabbare och ännu händelserikare Uncharted 2. De episka ögonblicken är fler och berättelsen är i sina bästa stunder även den bättre och mer minnesvärd.
Tyvärr så räcker dock inte spelet hela vägen fram och detta beror främst på den fruktansvärt störande aim assisten. Det är dock en oerhört stark 9:a som spelet får.

+ Plus
. Kriminellt snyggt
. Mer minnesvärda ögonblick
. Storyn under sina bästa stunder

- Minus
. Tråkigt multiplayer
. Fruktansvärd Aim Assist
. Storyn håller inte alltid ihop med de tidigare spelen

Medlemsrecensioner21
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10