Svenska
MEDLEMSRECENSION

James Bond 007: Everything or Nothing

Den brittiske agenten med rätt att döda, James Bond, är tillbaka för att stoppa ytterligare en skurk från att uppnå världsherravälde i vad som är ett påkostat och ambitiöst filmlicensspel.

De tidigare James Bond-liren Agent Under Fire och Nightfire var rätt bra spel. Agent Under Fire bjöd inte på någon spelmässig nyhet, utan det var bara att ta sig genom linjära korridorer och skjuta korkade fiender, men det var ändå ett underhållande spel. Nightfire körde på vidare på samma spår, samtidigt som det var mer finslipat, hade en bättre handling och dessutom hade ett gudomligt bra multiplayerläge. Men med Everything or Nothing tänkte EA skapa den bästa möjliga Bond-upplevelsen, som är tänkt att kännas nästan exakt som en Bond-film. Frågan är dock, lyckas de med det?

I Everything or Nothing så ska James Bond återigen stoppa en elak skurk från att uppnå världsherravälde. Den här gången heter skurken Nikolaj Diavolo, en före detta KGB-agent som råkar vara lärjunge till Max Zorin (skurken som Bond slängde ned från Golden Gate-bron i A View to a Kill). Handlingen centreras kring nanorobotar som är tänkta att användas för att underlätta fjärrstyrda inspektioner och reparationer i radioaktiva miljöer, men som i Diavolos händer kan användas för mer illasinnande syften. Det är en typisk Bond-berättelse, med andra ord, som tar Bond genom Egypten, Peru, de franska kvarteren i New Orleans och Moskva. Sägas ska dock i ärlighetens namn, att den är rätt spännande och känns som att det skulle kunna vara taget ur en bra Bond-film.

Det märks rätt fort att EA verkligen satsat på att ge Everything or Nothing en mer filmisk känsla och verkligen få det att kännas som att man är med i en Bond-film. En sak som bidrar till detta är att EA fått med sig ett par rätt kända skådespelare för att gestalta karaktärerna, då vi ser Pierce Brosnan som James Bond (såklart), John Cleese som Q, Judi Dench som M, Willem Dafoe som Diavolo, Heidi Klum samt Richard Kiel återigen i rollen som den klassiska Bond-skurken Jaws. Spelet har överlag en rätt filmisk känsla jämfört med de två tidigare spelen, som snarare känns som rätt typiska FPS-spel med James Bond i huvudrollen.

Till skillnad från föregångarna är Everything or Nothing ett spel som utspelas i tredjeperson. Tanken är att det ska ge en bättre Bond-känsla genom att få se Bond. Detta gör att det finns rum för ett cover-system, då du kan trycka dig mot en vägg eller huka bakom ett skydd och skjuta över skyddet. Eldstriderna har fått sig ett lyft, främst på grund utav att fienderna är någorlunda smartare den här gången. Istället för att nästan enbart stå på samma plats så söker fienderna efter skydd om det är möjligt, och vid vissa tillfällen har det även hänt att en fiende flankerat mig medan jag var upptagen med att skjuta ihjäl hans kompisar som försökte rusha fram mot mig. Dock så finns det bara ett fåtal vapen, vilket är synd eftersom föregångarna hade en rätt stadig vapenvariation, vilket då Everything or Nothing inte har.

Bond är dock inte bara bra på att skjuta ihjäl alla skurkar som står i hans väg, han är ju bra på andra saker också. Det finns numera ett nytt närstridssystem där Bond har olika attacker, och det känns faktiskt rätt belönande när jag tar tag i en skurk och slänger honom mot väggen istället för att skjuta honom med en hagelbössa. Smygande är också något som tar lite större plats den här gången, även om det för det mesta är något som är frivilligt. Sedan har ju Bond naturligtvis ett gäng leksaker som Q har tillverkat, vilket innefattar bland annat olika typer av granater som är förklädda som mynt, en nanodräkt som gör Bond osynlig under en kort stund och en liten radiostyrd robotspindel som kan användas som ett dödligt vapen. Naturligtvis finns även möjligheten att sätta sig bakom ratten på en bil, annars vore det ju inget riktigt Bond-spel. De här momenten tillför en del variation från smygandet och skjutandet, även om bilfysiken är långtifrån den bästa.

Överlag är Everything or Nothing rätt varierat, men trots att det finns fler uppdrag än i föregångarna är det dessvärre inte ett speciellt långt spel. Uppdragen är dock kortare jämfört med föregångarna, men i gengäld så är de något mer utmanande. Däremot finns det ett rätt högt återspelningsvärde, eftersom du får en medalj beroende på hur pass bra du klarat uppdraget. Du kan tjäna en högre medalj genom att få högre poäng, vilket du kan få genom att ha ihjäl fiender, vara så träffsäker som möjligt, ta så lite skada som möjligt, klara uppdraget så snabbt som möjligt, köra på en svårare svårighetsgrad eller genom att utföra så kallade Bond-moment, vilket är olika handlingar som Bond säkerligen hade gjort om spelet var en film.

Det största problemet som jag har med spelet är kontrollen. Den är inte på något sätt dålig, men flera gånger känns det klumpigt och stelt att försöka styra Bond. Det blir dock lite bättre när man väl vant sig, men jag kan inte undgå att tycka att kontrollen kunde ha varit något bättre genomförd. Dessutom stör jag mig på att spelet gärna låter mig sikta på en fiende som står längre bort tryckt mot en vägg, istället för en fiende som inte bara är närmare mig och ute i det öppna, utan också rusar mot mig med en hagelbössa i högsta hugg.

Multiplayer är något som mer eller mindre är obligatoriskt i ett Bond-spel, men tyvärr så känns det som en besvikelse i Everything or Nothing. Det finns inget äkta stöd för dödsmatcher, vilket jag hade otroligt skoj med i Nightfire (det går dock att låsa upp ett dödsmatchläge, men det är inte speciellt bra eller roligt). Istället består multiplayerläget utav ett samarbetsläge, vilket dock inte är helt fel. Dock så hade jag aldrig speciellt kul med samarbetsläget, som av någon anledning var betydligt svårare än singelplayern, då jag aldrig kommit förbi den fjärde nivån. Det är godkänt, men inte mer än så.

Grafiken är i Everything or Nothing är rätt snygg, då framförallt karaktärernas ansikten ser ut som i filmerna och platserna som Bond besöker är skickligt återgivna med bland annat kända landmärken. Skådespelarna gör också ett rätt bra jobb med rösterna till spelets karaktärer och dialogerna känns hela tiden trovärdiga. Spelet har också ett eget ledmotiv som framförs av artisten Mya, vilken jag faktiskt måste säga är riktigt bra.

Överlag så är Everything or Nothing ett riktigt bra, varierat och filmiskt spel som verkligen känns som en Bond-film. Även om det kunde varit lite längre, haft en bättre kontroll samt ett roligare multiplayerläge, så är det nog den bästa Bond-upplevelsen du kan få tag på även fast det inte är det absoluta bästa spelet med James Bond i huvudrollen.

Plus:
Filmisk känsla som gör att det känns som en Bond-film, varierande, snygg grafik

Minus:
Någorlunda klumpig kontroll, halvdant multiplayerläge

Testad version: Playstation 2

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10