Age of Empires

En planet, en värld, en befolkning, ett land, ett mål och en chans. Låt barbarernas stormakt börja!

Det finns vissa spel som står rejält ut i mängden, och det är just Microsoft Games Age of Empires. Genom att kombinera en serie i tre delar där varje del innehåller en alldeles egen tidsperiod. Efter varje del i serien så stötte man på en alldeles nybliven era av civilisationen. Detta spel började strategins gång mot framgång, och vilken framgång sen! Över 20 miljoner exemplar av Age of Empires-serien har sålts fram till idag. Många fans skulle kalla denna spelserie en av de viktigaste trilogierna någonsin. Och det är inte så svårt att förklara. Age of Empires bjuder på en oöverträffad natur, en intressant historieredovisning och såklart helt ofattbara stridssystem. Hela förklaringen sker i denna recension.

I begynnelsen skapade Gud himmel och Jord.

Det var meningen att Tellus var skapat till ett paradis. Men det föll offer till den största utrotare av dem alla, människan. Denna Homo Sapiens börjar jaga oskyldiga små renar med knubbiga spjut till hands och lämnar dem att ruttna på marken. Men innan man får en chans att jaga några små djur måste man samla ihop tre viktiga saker: bär, trä och fisk. Sedan har man fått tillräckligt med kunskap att utveckla sin Egyptiska stam. Som stamfader har du ett mål. Att utnyttja en god jord samtidigt som du byter, lurar och stjäl ifrån dina fiender. Snart så märker man att det kommer fler och fler hejdukar i bilden. Inklusive den store Alexander och Cleopatra själv. Då gäller det att sätta fart på sina trupper och slagskepp.

Efter varje seger, eller förlust räknas allt på en poängtavla. Där får du se hur stabil/ostabil du har betett dig under kampanjen. Med en bra ekonomi och tillräckligt med föda kan man uppfostra rejält med bra soldater. Sten och guld är viktiga mineraler som måste samlas i mycket skaror. Därför är det bra att man bygger mycket farmar, hus, fort och utkikstorn. För fienden kan vara sluga och ta hand om de viktiga föremålen före dig, beroende på vilken svårighetsgrad du väljer. Du tycker först att vara härskare kan verka hur enkelt som helst. Det dröjer dig tio minuter att bygga ett underverk och sedan så har du en enorm skara av legioner och akademisoldater som kan ta ner fiendens mjäkiga yxmän. Men, se upp. Med ett klick på svårighetsgraden kommer din beslutsamhet och skrytiga attityd bytas mot total sorg. Då du märker att Caesar har massakrerat dina byar, och du är tvungen att börja om på nytt.

Men nu när vi vad spelet handlar om, hur är det viktigaste av allt? Nämligen stridssystemet. För detta är varje spel inom Age of Empires nästan svaret på hur själva livet borde vara. Man göra allting så bra, vilket det här spelet gör såklart. Det finns ett fyrtal olika kampanjer. Den första lär dig om spelets grunder och hur du vinner strider medans den sista ger dig en rejäl utmaning: Anta rollen som japanska kejsare, det är mycket svårare än det verkar. Då du väljer en kampanj kastas du direkt in i ett förspel som fortsätter till mer aggressiva strider. Ibland blir det bara du och din rival. I andra kampanjer är rivaliteten så stor att du blir tvungen att tämja hela fem nationer. Det är en äkta imperium-fajt utan dess like.

Att kontrollera sina arméer är inte lätt. Ag of Empires handlar inte om bara att kunna samla ihop sina trupper, utan också att kontrollera dem. Trupperna går nämligen långt bort ifrån varandra och rör sig inte så ivrigt som i Rise of Nations vilket är mer fokus på utmaningen. Och med tanke på att skärmuppladdningen är ganska långsam kommer de flesta attacktorn och fiendetrupper som en överraskning. Att skicka ut en Scout att inspektera varje vrå kan vara jobbigt, men tro mig att det lönar sig. Då kommer du få ett bättre övertag på fiendens småbyar och storstäder.

Spelet bjuder på en stor portion variation. Även om alla spelkartor i varje kampanj ser lika ut gör inte lagen densamma. Varje kampanj som du kastas in innehåller nästan alltid en ny ledare, med nya otrevliga överraskningar. Snart så kommer du inte bara slås för att dina murar inte ska brista, du kommer även befinna dig närapå mitten i början av spelet. Sådant är obehagligt, för då vet man inte var fienderna är. Jag minns mycket väl ett uppdrag då man befann sig bakom fiendens murar. Objektet var att bryta sig in och döda ledaren, samtidigt som man försvarar sig från attacker utanför muren nordost, väst och öst. Om jag ska erkänna så blev jag tvungen att sänka svårighetsgraden. Ett av de få momenten då jag inte var en moderat i spelet.

Spelet komponeras mycket flitigt av Stephen Rippy, som tyvärr inte kommer i samma klass som Jeremy Soule men gör också magisk musik. Man får höra väldigt exotiska instrument blandat med en del fräna beats. Det kan vara antingen helt originella trumsolon eller klarinetter som man får höra på. Musiken ger även spelaren en känsla av att han spelar ett spel som utspelar sig i den där tiden. jag kan fortfarande inte få den beroendeframkallande bongotrumman i huvudmenyn:
Dudu-dudu-dudu-dudu

Jag tror detta spel är ett av dem få spelen som får mig spela om och om igen. Jag har alltid tyckt att spel från 90-talet bara känns så oinspirerande. Wipeout kändes bara som ett F-Zero plagiat. Need for Speed I-IV kändes bara som ett Sega Rally med poliser och gatubilar i. Däremot detta spel var början på en nya era, strategin. Vi har fått riktig action i Half Life, en sann simulator i Gran Turismo och äventyret från Age of Empires. Man skulle kunna säga att detta verk är spelindustrins svar på Aston Martin. Ser snygg ut, går som tusan och gör en aldrig uttråkad. En riktig klassiker som än idag är en bit hos alla pixelhjärtan.

Betyg
Spelet: 10/10
Grafik: 9/10
Ljud: 1010
Story: 8/10
Stridssystem: 10/10
Strategi-Rank: 10/10

Over-All: 10/10

+Världens bästa strategi-spel.
-Långsamma skärmuppdateringar.

AGE OF BEGINNING...
http://www.youtube.com/watch?v=vSkb0kDacjs