Battlefield 2

Det är synd att klaga men ibland önskar jag att jag inte var spelrecensent. Att jag helt enkelt inte behövde skriva recensioner utan bara kunde spela ifred. Varje sekund jag sitter med denna recension är en sekund förlorad på slagfältet. Mitt råd till dig är i alla fall att du härmed gör följande: Lägg Battlefield 1942 på hyllan. Du kan även lägga dit Battlefield: Vietnam, Delta Force: Black Hawk Down, Joint Operations och Star Wars: Battlefront när du ändå håller på. Battlefield 2 gör helt enkelt alla andra onlineskjutare till PC överflödiga och ointressanta. Välkomna istället en ny typ av onlinebaserad krigsföring och ett spel som får mig att önska att dygnet hade 32 timmar istället för 24 och att jag var arbetslös och ensam, isolerad och fokuserad. Jag får nämligen aldrig nog. Bara en match till. Tänker aldrig ge upp. Aldrig! Och ändå måste jag spendera hela kvällen med den här recensionen.

Konflikten i Battlefield 2 utspelas mellan tre olika supermakter på banor som hämtade från Gulfkrigets skådeplatser. Det står mellan amerikaner, kineser och en Mellanösternkoalition att göra upp om vem som är herre på täppan med egna unika vapen och fordon naturligtvis. Det finns totalt sju valbara truppslag men det brukar inte ta lång tid innan man hittat sin favorit. Pansarvärnet blev till exempel populärt bland många under betatestet, det gav intrycket av att vara den trupp som hade bäst utgångspunkt med sitt raketgevär som enkelt förvandlar fiendens fordon till brinnande infernon. Nu när jag spelat den färdiga produkten och samtliga kartor känns det dock annorlunda. Dice har lyckats få till en oerhörd variation i de tolv banorna och eftersom de ofta kräver helt olika spelstilar känns det också som olika upplevelser. På vissa kartor kan pansarvärnet vara mest fördelaktigt, på andra kan det vara krypskytten, även om det i slutändan naturligtvis hänger på hur bra du är och vem du spelar med.