Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Sum of all Fears

Summan av all fruktan här. Red Storm Entertainment, utvecklarna bakom spel som Rainbow Six och Ghost Recon, har gjort ett nytt spel i genren. Men den här gången är det ett filmlicensspel, baserat på filmen baserat på boken. Frågan är bara, går det här verkligen ihop?

Vid första anblick är The Sum of All Fears ett märkligt spel. Det är en taktisk skjutare, men det är också ett filmlicensspel. Chansen att ett filmlicensspel är bra är ju dessvärre rätt låg, men bakom spelet har vi kompetenta utvecklare som kan hantera genren. Eftersom det är ett filmlicensspel så bygger det ju naturligtvis på filmen med samma namn, som i sin tur bygger på boken med samma namn skriven av författaren Tom Clancy. Jag har personligen inte sett filmen, men jag har läst boken och håller den som en av de bästa jag läst. Med blandade förväntningar så intog jag rollen i en specialstyrka, med målet att avslöja en stor konspiration.

När spelet tar sin början är jag en del av FBI:s Hostage Rescue Team (HRT) som ska rädda gisslan och samtidigt få stopp på en militant grupp i West Virginia som kallar sig för "Mountain Men". Men så plötsligt sker en händelse som skakar om världen och får ett kärnvapenkrig att nästan bryta ut helt, som jag dock inte kommer berätta eftersom det är en rätt stor spoiler för både boken och filmen (även fast den är rätt väntad egentligen, men jag håller mig på den säkra sidan). Någon dag efter händelsen när allt lugnat ned sig och hotet om kärnvapenkrig inte är aktuellt, så rekryteras min enhet av CIA-operatören John Clark och vi får i uppgift att utföra olika operationer runtom i världen för att få tag på konspiratörerna och de som står ansvariga för händelsen som kunde lett till ett kärnvapenkrig.

Spelet är designat så att den som är helt ny för genren ska kunna komma in i spelet utan några svårigheter, utan att offra själva grundkärnan. Det innebär att The Sum of All Fears är simplifierat jämfört med Rainbow Six eller Ghost Recon. Det går inte att planera uppdragen ordentligt, du kan inte ändra utrustningen individuellt utan du måste välja mellan 3-4 "kits" som hela gruppen kör med och längre in i spelet låser du upp fler, du har bara kontroll över en grupp och du kan heller inte ge några order till de, åtminstone inte på konsolversionen (PC-versionen är det möjligt att ge ut simplare order). Vart jag ska gå visas hela tiden på radar, tillsammans med fiender i närheten eller åt vilket håll de befinner sig. Det är alltså mycket simplare än dess genrekollegor.

Men trots det så lyckas spelet behålla grundkärnan från genren, för det gäller att planera sina aktioner och vara väl förberedd. Minsta lilla misstag kan göra att uppdraget går helt åt skogen, så även fast det är simplare så gäller det att inte ta sig vatten över huvudet. Några av sakerna som gör spelet simplare går också att stänga av, vilket gör att du själv måste hitta vägen till målen och även förlita dig på en portabel hjärtslagssensor för att se om det finns fiender som gömmer sig i närheten. För den som också vill ha en mer utmanande kampanj så finns det ytterligare ett par alternativ som gör att spelet inte känns särskilt simpelt, då du kan stänga av Quick Saves under uppdragen, göra så att uppdraget automatiskt misslyckas om din grupp tar en enda förlust, och det går också att göra så att det inte finns några andra grupper som assiterar din grupp under vissa uppdrag.

Spelkontrollen är rätt simpel och för det mesta både smidig och har en bra respons. Det är inga svårigheter att byta kontroll mellan operatörerna eller ändra eldhastigheten på vapnet. Kontrollen känns emellanåt rätt klumpig, men det beror på att man rör sig antingen i sidled eller bakåt, vilket jag gillar eftersom det ger en mer realistisk känsla. Det enda som jag har att klaga på kring kontrollen är att det inte är särskilt smidigt att byta utrustning. Det tar en liten stund innan du fått undan ditt nuvarande föremål i handen och bytt det mot något som du inte håller i handen, vilket jag har inte några problem med alls. Dock så finns det bara en knapp som låter mig att välja bland utrustningen, vilket kan göra att jag av misstag råkar välja fel utrustning. Men bortsett från det känns kontrollen för det mesta smidig.

När det kommer till den artificiella intelligensen så brukar den vanligtvis inte vara speciellt bra i denna genre, men The Sum of All Fears tar det till en helt ny nivå. Fienderna är så korkade att jag undrar hur de ens överhuvudtaget kunde starta de scenarier som jag skickas in för att lösa. Deras reaktionsförmåga är emellanåt oerhört seg, vilket gör de till enkla måltavlor, och de verkar ha problem att öppna dörrar eftersom de ställer sig mitt framför dörren och blockerar den helt. I enstaka fall har jag också sett fiender som sprungit fram och tillbaks i ett litet område. Mina gruppmedlemmar är inte speciellt mycket bättre själva, då de har problem med att ge eld under beskjutning om fienderna inte är rakt framför dem. Det har också hänt att en av dem har sackat efter rätt rejält, och dessvärre hör det inte till ovanligheten att de ställer sig i vägen för mig när jag skjuter mot terroristerna.

Kampanjen består utav 11 olika uppdrag som utspelar sig på verklighetsbaserade platser, bland annat i Mellanöstern, Afrika och Österrike, och har en fullt godkänd längd. Jag hade gärna sett ytterligare ett par uppdrag, men eftersom det ändå är ett filmlicensspel vi pratar om så förmodar jag att det var de här uppdragen som utvecklarna fick tid till att göra. Utöver kampanjen så går det även att spela uppdragen i spellägena Firefight och Lone Wolf. Alla som spelat Terrorist Hunt i Rainbow Six-spelen kommer känna sig bekanta med Firefight, då det går ut på att döda alla terrorister på hela nivån. I Lone Wolf-läget däremot ska du, precis som namnet antyder, ta dig genom uppdrag helt på egen hand. Sedan finns det också en del extramaterial att låsa upp.

Grafiken är snygg och hyfsat detaljerad, men den bryter ingen mark. För det mesta flyter spelet på riktigt bra, men i vissa stunder så har skärmuppdateringen en tendens att sjunka. Ljudet är också bra och låter för det mesta autentiskt. Dock så tyckte jag att det lät rätt skumt när jag sköt på vissa ytor. Nu är det visserligen så att det ska låta olika beroende på vad för slags yta du skjuter på, men ibland det lät aningen konstigt. Sedan har ljudet en tendens att bugga ut vid enstaka tillfällen, då ljud från granater exempelvis uteblir eller att jag hör ett automatgevär som avfyras i fler sekunder än vad som borde vara rimligt (antingen det eller så har vissa terrorister rejält stora magasin). Musiken är skaplig och är mer eller mindre vad man förväntar sig från denna genre, då man får en uppumpande känsla under huvudmenyn, genomgångarna och laddningstiderna.

Även fast The Sum of All Fears är simplare än sina genrekollegor, så lyckas det ändå behålla grundkärnan, och dessutom finns det ju extra alternativ för den som vill ha mer utmaning. Det tåls dock att säga att spelet är utvecklat för att folk som är nya med genren ska kunna hoppa in och lära sig snabbt, än vad det är för veteranerna. Men i slutändan är The Sum of All Fears överlag ett stabilt och underhållande spel.

Plus:
Grundkärnan intakt, smidig spelkontroll, uppumpande musik

Minus:
Korkad AI, vissa ljudbuggar

Testad version: Playstation 2

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10