Ratchet & Clank: Nexus

Efter att ha tvingats medverka i experimentella spin-offs återvänder radarparet Ratchet och Clank till sina rötter rent spelmekaniskt i ett kortare äventyr, samtidigt som det leks med antigravitation och öppnare banor.

Under Playstation 2-eran var Ratchet & Clank min absoluta favoritspelserie som mindre som jag verkligen älskade. Men under den senaste konsolgenerationen har jag inte rört spelserien speciellt mycket, vilket förvånar mig med tanke på hur pass mycket jag älskade spelen. Jag tog mig an A Crack in Time som jag gillade rätt mycket, men efter det fick Insomniac Games för sig att göra en massa experimentella spin-offs som inte lockade mig särskilt mycket. Men nu med Ratchet & Clank: Nexus har utvecklarna återvänt till seriens rötter rent spelmekaniskt i ett äventyr som visserligen är kortare den här gången, men som överlag är stabilt.

Ratchet & Clank: Nexus agerar som en epilog till framtidstrilogin under den senaste generationen, som består utav Tools of Destruction, Quest for Booty och A Crack in Time. Den här gången ska radarparet stoppa tvillingsyskonen Vendra och Neftin Prog. Vendra är en rymdhäxa och hennes broder är oerhört muskulös och eftersom de är nya skurkar är de inga välbekanta ansikten. Trots det behandlas de hela tiden som om jag borde känna till de sedan tidigare, och faktum är att när berättelsen tar sin början känns det mer som att jag hamnat i mitten av den.

Jag hinner dock inte tänka så mycket på det innan spelet drar igång med ett högt tempo, och jag inser genast att utvecklarna har gått tillbaks till rötterna. Det är i huvudsak plattformande och action som gäller, när jag ska ta mig genom nivåerna. När det gäller actiondelen har Ratchet & Clank-spelen alltid varit kända för att innehålla överdrivna och fantasifulla vapen, och Nexus är inget undantag. Själva vapenarsenalen är inte lika stor som i tidigare spel i och med att det är ett kortare äventyr, men det finns båda ordinarie vapen såväl som rätt fantasifulla vapen. Det skönaste vapnet måste nog vara det vapen som förvandlar fiender till snögubbar samtidigt som den spelar upp en julmelodi. Det går också att uppgradera vapnen, dels genom att faktiskt använda de och dels genom att spendera raritanium där jag tillåts välja vilka uppgraderingar jag ska ha till vapnet. Det känns dock inte som att det blir en speciellt stor skillnad på vapnen oavsett vad jag väljer, vilket gör att det känns mer som att det nya systemet är med bara för sakens skull.

När det gäller plattformandet finns det en nyhet, då vissa delar av spelet utspelar sig i nollgravitation. Här gäller det då att sätta sig fast på en metallyta med sina magnetiska stövlar och sedan går att det utföra hopp som i vanliga fall är omöjliga att uppnå. Tur då att antigravitation inte är ett vanligt fall. En annan nyhet är att banorna känns friare och öppnare, vilket blir extra tydligt när jag får sätta på mig jetpack och flyga fritt. Eller, helt fritt får jag ju inte flyga eftersom nivåerna inte är hur fria som helst, för att jag inte kan flyga hur länge jag vill och för att det finns flygfria zoner. Men ändå. Vissa banor känns dock olika fria, den första banan kändes som en rätt typisk bana för serien medan andra känns betydligt friare.

Den här gången har Clank fått sig ett helt eget minispel, vilket också visade sig vara bättre än vad jag först trodde. Relativit tidigt i spelet får han förmågan att teleportera sig till en annan dimension där det är meningen att han ska ta sig genom terräng för att nå sitt mål. Här sker dock plattformandet i 2D och gravitation spelar också en viss roll, i och med att om jag trycker den högra spaken upp kommer Clank gå på taket så att säga, och drar jag den högra spaken åt vänster går han på väggen istället. Detta visade sig vara utmanande emellanåt, och detta minispel påminner starkt om ett modernt indie-spel.

Även fast nyheterna inte är superstora finner jag de ändå rätt trevliga. Det finns dock en nyhet från tidigare spel som jag saknar i Nexus, och det är utforskandet av rymden. Istället för att själv resa mellan planeterna i sitt rymdskepp markerar du istället vilken planet du vill resa till och sedan efter en laddningsskärm landar du på planeten. Något som jag finner lite trist, eftersom jag uppskattade att själv styra mitt rymdskepp för att utforska rymden och se vad jag kunde hitta mellan planeterna.

När det kommer till grafiken är Ratchet & Clank: Nexus helt klart ett snyggt spel, och som vanligt är designen strålande. Framförallt den inledande scenen i rymden är riktigt snygg. Dock ligger inte bilduppdateringen på silkeslena 60 bilder per sekund till skillnad från samtliga spel i serien före All 4 One, utan det ligger på stadiga 30 bilder per sekund. Även fast det såklart märks av att bilduppdateringen i Nexus bara är hälften så hög som i tidigare delar, spelar det för mig personligen ingen större roll om det rullar på 30 eller 60 bilder på sekund. För mig personligen är det viktigare att bilduppdateringen inte sjunker under 30 bilder per sekund än att det ska rulla på just 60 bilder på sekund, men jag vet att många tycker det är viktigt med 60 bilder per sekund. Men trots den "låga" bilduppdateringen flyter spelet på rätt bra, det var bara ett fåtal gånger som det sjönk under 30 men annars flöt det på rätt hyfsat.

Det största klagomålet jag har är längden på spelet, då det är rätt kort. Nu kostar det visserligen inte lika mycket som ett vanligt fullprisspel, utan priset ligger runt 300 kronor. Jag tycker dock ändå att det ändå kunde varit någon timme längre, då 300 kronor för spellängden i Nexus är rättvis men ändå i grövsta laget. Det finns naturligtvis en del att göra för den som vill se allt som spelet bjuder på och om du känner för att spela en till omgång på en högre svårighetsgrad och samla poäng får du ju någon timme extra. Men jag hade nog ändå väntat mig mer med tanke på att serien faktiskt återvänt till sina rötter, och faktumet att det känns som att spelet startar i mitten gör det inte bättre direkt. Dock kanske priset känns lite mer attraktivare med vetskapen att Ratchet & Clank: Quest for Booty följer med alla fysiska exemplar av Nexus.

Ett annat klagomål jag har på spelet är utmaningen, eller snarare bristen av den. Jag upplevde Ratchet & Clank: Nexus som för enkelt, trots att jag tog mig an spelet på dess högsta svårighetsgrad. Bortsett från ett par enstaka tillfällen där jag verkligen fick stryk, kändes det för det mesta som att det nästan gick som på räls eftersom det var för lätt.

I slutändan är Ratchet & Clank: Nexus helt klart ett stabilt spel, även fast det inte är ett av de bästa i serien. Visserligen hade spelet mått bra med en något längre spellängd och mer utmaning, men överlag bjuder Nexus på ett stabilt äventyr med snygg grafik och ett par sköna nyheter. Sedan uppskattar jag naturligtvis att serien gått tillbaks till sina rötter, och det ska bli även intressant att se vilket fotfäste duon kommer få till Playstation 4.

Plus:
Snygg grafik, trevliga nyheter, skön vapenarsenal

Minus:
På tok för kort, saknar utmaning