The Elder Scrolls IV: Oblivion: Knights of the Nine

Efter att ha varit fast i Oblivion i flera tusen år har en fallen konung återvänt till den dödliga världen för att utkräva sin hämnd på de som förvisade honom. Endast en hjälte med ett rent hjärta kan en gång för alla stoppa ondskan som hotar landet. Har jag det som krävs för att hitta de uråldriga relikerna som en gång användes av en helig kämpe, återupprätta en gammal riddarorder och besegra ondskan i de nio gudarnas namn?

Efter att ha släppt relativt små DLC-paket till The Elder Scrolls IV: Oblivion, bjuder Bethesda den här gången på en någorlunda fylligare expansion med Knights of the Nine. Efter att ha gjort riktigt många uppdrag och utforskat stora delar av Cyrodiil, kände jag tillslut att det var dags att påbörja ett nytt äventyr och se vad denna expansion har att erbjuda.

Efter att templet i staden Anvil blivit attackerad och alla präster i templet blivit mördade sprids nyheten som en löpeld över hela provinsen. Som om det inte räckte dök det också upp en profet någon dag efter händelsen som började predika om världens undergång och om en helig riddare, något vissa avfärdar som en galnings ord medan vissa börjar fundera på om det ligger någon sanning i det. Hur det nu än ligger till låter det som något som är värt att undersöka, varpå jag påbörjar min resa till hamnstaden.

När jag väl anländer till staden undersöker jag templet i hopp om att hitta någon ledtråd och för att stilla min morbida nyfikenhet. När jag sedan pratar med profeten berättar han för mig att det är en uråldrig Ayleid-konung vid namn Umaril the Unfeathered som ligger bakom alltihopa. Umaril vart för längesedan besegrad av Pelinal Whitestrake, en helig kämpe som var välsignad av gudarna. Men trots det lyckades han aldrig förgöra Umaril helt och hållet, och nu har den uråldriga Ayleid-konungen återvänt för att utkräva sin hämnd på gudarna. Den enda som kan stoppa Umaril är en riddare som är värdig nog för att få gudarnas välsignelse och hitta relikerna som Pelinal använde mot Umaril en gång i tiden.

Berättelsen i Knights of the Nine riktar sig framförallt mot ädla riddare som hjälper folket i nöd, men den fungerar också utmärkt med en syndig karaktär som vill sona för sina brott. Att denna expansion har denna riktning märks redan i början när jag pratar med profeten och han frågar mig om jag är en värdig riddare, varpå svaren jag kan ge beror på vad jag redan åstadkommit i världen. De flesta svaren är dock för arroganta för en godhjärtad riddare, och väljer jag något av de svaren får jag en sarkastisk kommentar tillbaks. Men när jag lyckats övertyga profeten om att jag har ett hjärta som är så pass rent att det endast går att jämföra med Lancelots, skickar han mig på en pilgrimsresa för att få gudarnas välsignelse.

Under expansionens gång får jag resa genom större delen av Cyrodiil för att utföra min pilgrimsresa för att visa gudarna att jag är en värdig kämpe, och trots att jag utforskat världen flera gånger känns det ändå som att pilgrimsfärden på något sätt fick mig att om möjligt uppskatta världen ännu mer än tidigare. När jag sedan bevisat för gudarna att jag är en värdig kämpe måste jag genomgå några test för att få tag på relikerna. De flesta av testen leder till olika pussel, som visserligen inte är speciellt svåra, men som samtidigt har en vettig logik bakom sig och som inte visar svaret precis framför näsan på mig. Mellan varven får jag också chansen att rekrytera folk som hört talas om mitt sökande efter relikerna och som vill hjälpa mig att besegra Umaril. Även fast berättelsen inte är mer än hyfsad och helt enkelt bara gör sitt jobb, måste jag ändå säga att jag tyckte historierna bakom om Pelinal Whitestrake och hur den ursprungliga riddarorden sakta men säkert föll var riktigt intressanta.

Själva relikerna är inte endast nödvändiga för att kunna besegra Umaril, men de visar sig också vara riktigt avändbara då de erbjuder rätt schyssta bonusar. Framförallt om du spelar som någon form av riddare eller dylikt (vilket dock kanske är lite väl uppenbart med tanke på expansionens namn). Dock är de mer avändbara för karaktärer med lägre nivå än vad min karaktär hade när jag tog mig an denna expansion. Jag gillar också relikerna designmässigt, även fast det ser ut som en typisk rustning för korsfarare. En annan användbar funktion med relikerna är att jag kan återställa relikerna till den nivå jag befinner mig på. Med detta menar jag att om jag får tag på relikerna tidigt i spelet kan jag senare få relikernas bonusar och statistik att stämma överens när jag hamnat på en högre nivå. Inte bara det, men relikerna anpassar sig också utifrån om jag är skickligare med lättare eller tyngre rustningar.

En detalj som jag också gillar är att relikerna är bundna till hur känd eller ökänd jag är genom landet. För er som kanske inte känner till det finns det ett system i Oblivion som känner igen huruvida jag gjort goda gärningar eller om jag gillar att utföra ondare gärningar, som sedan folket i Cyrodiil kan känna igen och reagera på. Är jag känd genom Cyrodiil är det inga som helst problem för mig att bära relikerna och folk kommer hylla mig som helig kämpe. Men om min ökändhet stiger så mycket som över 1 anses jag som en syndare och kan inte bära relikerna längre, och samma personer som hyllade mig som en helig kämpe är inte sena med att uttrycka sin besvikelse. Hoppet är dock inte helt ute, då jag kan be gudarna om förlåtelse genom att utföra en ny pilgrimsfärd.

Om det finns något som jag skulle klaga på med Knights of the Nine, skulle det vara längden på äventyret. Nu visste jag visserligen redan från början att det inte skulle bli ett speciellt matigt äventyr med tanke på att det ändå är en mindre expansion som inte lägger till någon ny landmassa, men jag hade gärna sett någon timme mer att få ut av allt nytt med expansionen. Ett annat klagomål som jag har är slutstriden, eller bristen på en ordentlig slutstrid för kraftfullare karaktärer. Där Umarils hejdukar ger mig en hyfsad utmaning som precis som med alla fiender i Oblivion är skalad till min nivå, visar sig slutstriden mot Umaril vara ett stort antiklimax. Striden är så pass enkel att jag får svårt att se hur Umaril ska ha kunnat vara ett så stort hot, och striden gjorde honom inte till rättvisa baserat på det jag fick lära mig om honom. Dock verkar det tydligen bero på att Umaril antingen har en fast nivå och inte skalas efter spelarens nivå, eller att han slutar skala uppåt när spelaren nått en viss nivå, så om du är högre än nivå 24 (jag tror jag var på nivå 35 eller 36 när jag mötte Umaril) verkar det som att slutstriden blir löjligt enkel. Sedan finns det några mindre småfel, som att slutet känns en aning abrupt och att det finns ett par småbuggar som jag sprang på, men de påverkar inte expansionen något nämnvärt i längden.

Till en början hade jag faktiskt inte speciellt stora förväntningar på Knights of the Nine, men överlag måste jag säga att denna expansion är helt klart stabil och bjuder på schysta bonusar för goda karaktärer samt ett kort men underhållande äventyr som faktiskt gjorde att jag om möjligt uppskattade Cyrodiil mer än vad jag gjort tidigare. Med tanke på att det är mest småproblem som jag har med expansionen är det också en rätt polerad upplevelse, dock borde slutstriden mot Umaril bjudit på större utmaning för kraftfullare karaktärer. Men till det stora hela känner jag mig nöjd med det första riktiga expansionspaketet till ett av mina favoritspel.

Plus:
Underhållande äventyr, bra pussel, intressant historia, schyssta bonusar

Minus:
På tok för enkel slutstrid för kraftfulla karaktärer, lite väl kort, några småbuggar

Testad version: Playstation 3