Svenska
MEDLEMSRECENSION

Terminator: Dawn of Fate

I Terminator: Dawn of Fate är det dags att ta reda på vad som hände precis innan den första filmen, vilket låter lovande. Men kan det vara något utöver det vanliga eller är det bara ett licensspel i mängden?

Premissen för Terminator: Dawn of Fate lär säkerligen få stora Terminator-fans att bli alldeles skakiga i benen, då spelet utspelar sig innan Kyle Reese hoppar tillbaks i tiden i den första filmen. Något som faktiskt låter riktigt intressant, men eftersom det är ett licensspel vi ändå pratar om, så hur lovande idén än verkar vara låg aldrig förväntningarna på topp. Och det med rätta.

Som sagt utspelar sig Terminator: Dawn of Fate innan tidshoppet i den första filmen. Året är 2017, världen är mer eller mindre totalt förstörd, och SkyNet gör allt för att fullständigt krossa mänskligheten. Trots alla avancerade mördarmaskiner som SkyNet har till sitt förfogande, finns det ett starkt motstånd ledda av John Connor, som ställer till massvis med problem. Som ni förmodligen känner till skickas en Terminator tillbaks i tiden för att döda Connors mor innan han föds, så motståndet aldrig kommer kunna resa sig upp. Det är här som spelaren kommer in i bilden som tre olika spelbara karaktärer, men framförallt Kyle Reese, som ska försöka sätta stopp för SkyNets planer och sedan skicka Kyle Reese tillbaks i tiden. På pappret låter det faktiskt lovande, men resultatet är en story som jag aldrig riktigt bryr mig om. Mycket av det som händer i själva storyn anses vara viktigt, men får aldrig en utförlig förklaring om varför det är viktigt, och då har jag naturligtvis räknat bort anledningen till varför Kyle Reese ska resa tillbaks i tiden eftersom vi redan vet från filmen.

Men även fast storyn inte håller, är gameplayet ändå bättre. Det är inte mer avancerat än att skjuta sig framåt genom mängder av ilskna mördarmaskiner, som visserligen är underhållande men som snabbt blir repetitiva. Fast sedan går det även att ha ihjäl robotarna med någon slags elstav och sparkar, vilket visserligen saknar finess men ändå känns genomarbetat. Det blir naturligtvis inte sämre när kontrollen är både simpel och lättillgänglig, vilket gör att det sällan blir några större problem med styrandet. Under spelets gång går det också att samla på sig SkyNet Tech, som sedan kan användas till olika uppgraderingar till de tre karaktärerna. Något som dock är irriterande är de fördömda kameravinklarna som varje gång de byts inte känns speciellt logiskt samt framkallar en viss känsla av förvirring.

En av de främre styrkorna med Terminator: Dawn of Fate är grafiken, som faktiskt ser rätt bra ut tack vare specialeffekterna och även elden. Världen som utvecklarna byggt upp känns också lika förfallet som framtidsscenariona i de två första Terminator-filmerna, dock består miljöerna mest utav trånga korridorer, mindre gångar och rum vilket gör att spelet lider av variationsbrist både rent spelmekaniskt och designmässigt. Dessutom ser inte karaktärsmodellerna speciellt bra ut alls. Däremot diggar jag ljudet, som för det mesta låter klart godkänt, och det är också svårt att inte dras in i spelet när den klassiska domedagsmusiken spelas upp.

Även fast Terminator: Dawn of Fate låter lovande på pappret och har ett par styrkor, räcker det inte för att göra spelet mer än ett medelmåttigt licensspel i mängden. Det är aldrig ett speciellt dåligt spel, men det är samtidigt inte heller något speciellt bra spel.

Plus:
Simpel spelkontroll, snygg grafik

Minus:
Trist story, saknar variation, irriterande kameravinklar

Testad version: Playstation 2

Samlat betyg: 5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10