Svenska
MEDLEMSRECENSION

Borderlands: The Pre-Sequel

Nu har jag spelat genom det tredje Borderlands spelet, egentligen är det inte en trea utan en 1 1/2'a, det ska ju utspela sig emellan 1an och 2an.
Som den Borderlands 2 nörden jag är så kom jag att komma jämföra allt (och alla) i pre-sequel.
Visst, det är färgstarkt och fint, de har inte gått tillbaka till de brun/gråa omgivningarna i 1an, men vart man än tar sig så ser allt likadant ut. Jag vet inte om det är för att man konstant ska vara på månen eller om de bara fick idétorka, alla områden är i samma blå-lila-vita-bruna färgskala. Jag kände mig ganska trött på det redan efter 5 timmars spelande.

Att välja karaktär var för mig ganska svårt, jag tyckte inte att någon utav dem hade några större fördelar, fördelar som passade mig iaf. Eller större saker som vi inte sett förut, alla kunde liknas med någon annan karaktär som redan varit i de tidigare spelen. Utom Claptrap. Jag tillhör inte de människor som avskyr Claptrap över allt annat, jag gillar honom! Men hans skill tree var rörigt, svåranvänt och oförståeligt.. Mycket hände random som ett lyckohjul som snurrar runt och antingen stannar på 1 miljon eller "hoppa runt med en badanka".
Jag valde tillslut att spela som Athena, dock fick jag aldrig riktigt skölden att göra någon större skada.. Vilket var en besvikelse.

Fienderna är ingen större överraskning, de flesta håller samma stil och aggression som föregångarna, de som gav en lite ny upplevelse tycker jag var Kraggons, deras framförhållande påminner om Skags, men när de dör så förvandlas de till två nya, lite mindre. Man kan stå och hålla på med samma fiende en bra stund då den bara fördubblas.

Gravitationen är rolig, man kan hoppa långa sträckor, höga höjder och sväva kortare avstånd. Faktumet att man behöver fylla på sin syremätare märks inte jättemycket, man hittar syrekällor och syrebehållare lite överallt. Även om syret tar slut så tar det en bra stund innan man dör.
Jag hade lite svårt att vänja mig vid hoppandet i början, men kom in i det rejält till slut. När jag sedan skulle spela Minecraft satt jag och försökte dubbelhoppa vid flertal tillfällen...

Fordonen, Moon Zoomy som fungerar lite som en Runner i 2an, inga större överraskningar. Min favorit, (och det blev mitt absoluta favorit fordon genom alla spelen) är the Stingray! Bra vapen, mjuk körning, lätt att ta sig över långa hopp, den påminner lite om en Ghost från Halo. Man kan även göra butt slams med sin Stingray.

Den nytillkommna Butt slam attacken visar sig vara väldigt effektiv och användbar. Man kan uppgradera sina butt slams i skada och tillföra olika element och fördelar som weapons accuracy, reload speed, elemental resistance och mycket mer. Jag använder det hela tiden!

En annan nyhet för spelet var laser vapen och ett helt nytt element is.
Laser använde jag inte så mycket, mest för att jag tyckte att skadan var alldeles för dålig.
Is eller Cryo som det heter, tyckte jag var väldigt användbart. Det fungerar som man kan tänka sig, fryser sina fiender och ger en chans att skjuta järnet utan att själv bli skadad alls!

Historien är lite intressant då man får följa Handsome jack, hans förvandling till ett maktgalet, avskyvärt as**l, men jag hade önskat att de gav mer bakgrundshistoria. Jag tycker över lag att man får följa många andras historier istället för Jacks.
Dessutom tycker jag det är lite lustigt och kul att alla som jobbar på månen verkar ha en australiensisk accent ( är det där 2K australia kom in? ;) )

Jag kan sammanfatta min upplevelse såhär, enformig, lättflytande, svårnavigerad, rump-smällande, höga förhoppningar-vid-grindern-men-fick-aldrig-något-bra besviken. Det var många delar jag tyckte om, men tyvärr så var de negativa delarna fler.
Jag hoppas de kommer göra en riktigt värdig uppföljare till 2an i framtiden!

Samlat betyg: 6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10