The Order: 1886

En av de mer lättsmälta titlarna som släppts i år är detta futuristiska steampunk-äventyr. Stämmer alla anklagelserna och är spelet på tok för kort? Roboten har satt sitt betyg

Åtta timmar. Nope, inte ens fem timmar. Inte ens närapå. Jag körde dessutom på högsta svårighetsgraden och klarade av spelet på c:a åtta timmar. Uppenbarligen väljer många gamers i dagsläget den mer enkla vägen för Ready At Dawn's blodsugar-pangare. Man ska ju ändå inte vara hård för att vissa utvecklare bestämmer sig för att göra korta spel. Jag har själv avnjutit Journey och Ratchet & Clank: Quest For Booty. Två riktigt stiliga titlar till de förgående konsoler som håller god kvalitet än idag. Det är fyra till fem timmar av riktig underhållning. Alltså ser jag inget problem med korta spel i dagsläget. Däremot anser jag inte att kort spel är värt sitt fullpris, åtminstone halva priset av ett normalt förtjänar det. Hur som helst, detta är allstå The Order. Ett sjukt underhållande spel som tåls spela igenom fler gånger.

I ett London sent 1800-tal har tekniken gått framåt. Tack vare Tesla och många andra framstående vetenskapsmän har man lyckats uppfinna moderna tunnelbanor, vapen och fordon. Låter perfekt? Långt ifrån. I detta väldigt gråa England så har en ondska släppts ut av en okänd varelse. Gator som torg börjar krylla av halvblod, varulvar/vampyrer som trivs i mörkret. Poliserna står sig chanslösa, tills Ordern dyker upp. Toppmoderna riddare med futuristiska vapen till hands. Varje riddare får en egen behållare med ett helande blod. Denna fiffiga dryck kan förhindra skador, hur allvarliga dom än är. En av dem mest erfarne riddarna är Galahad och tillsammans med sina tre kompanjer tvingas dem göra våldsamma , ibland olagliga metoder för att tvinga ner krypen på sina knän. Men vem ligger bakom dessa övernaturliga väsen? Det ska våra trogna riddare lista ut.

Som stad inom den viktorianska eran är London riktigt stor och bjuder på mycket att utforska. I början så befinner man enbart i stadens centrum men det övergås snabbt till fajter i zeppelinare och ett antal olika båtar. Miljön är det heller inget fel på då grafiskt sätt är den mycket snygg och rik på detaljer. Ett liknande spel som jag inte körde för länge sen är Thief och det har ungefär samma charm inom sig. Jag gillar speciellt hur rik spelet är på variation. Ungefär samma sak kan sägas om fienderna. Till skillnad från dem flesta spelen där hjälten är riktigt överlägsen så bjuder fienderna på en riktigt fajt. Eftersom rebellerna lyckas sno åt sig en del vapen under spelets gång räcker det nog för att ge en utmaning. Vissa strider brukar vara långa, medans andra är korta. Trots det så känner man på hur utmaningen stiger kapitel efter kapitel. Såvida det inte handlar om kapitel som är en enda stor cutscene.

Något som förmodligen de flesta gamers avskyr är quick-time events. Ett lat spelmoment där man enbart behöver klicka på en knapp för att ta sig vidare. Detta har Ready At Dawn sett och förbättrat trenden något. Vid dem flesta av sektionerna med quick-time events får man friheten att styra spaken till det målet. Oftast brukar dem skapa mycket frustration med tanke på hur korta dem är. Men senare under spelet så lär man sig hur man ska hantera dessa sektioner. Nackdelen är dock att det är väldigt rikligt med sådana här typen av sektioner vilket gör det repetitivt. Jag hoppas att man en dag slopar dessa lat spelsystem och försöker lägga mer tid på spelets strider, som är riktigt grymma. Fienderna känns väldigt trovärdiga och kommunicerar om dina vapen och var du befinner dig. Förr eller senare så börjar dem utforska olika gångar för att hitta dig då du tar skydd. Ibland så brukar fiender dra ett klassiskt "spreadgun" montage där dem skjuter helt blint. Det ökar underhållningsvärdet rejält på spelet.

Ljudet hör lätt till ett av dem bästa jag upplevt i ett spel. Från dem bombastiska vapnen till den dramatiska musiken smälter samman med de olika miljöerna. Likt en blockbuster-film så ändrar man till många olika ljudspår. Ljudet från kulorna smattrar väggarna och känns ännu mer trovärdiga. Desamma ska man säga på den grafiska biten som också är riktigt läcker. Allt från våldsamma dödsmontage där organ och tarmar slits ut till de oväntat stillsamma mörka gångarna. Även om karaktärer förblir lika lövtunna som valfri dialog från Nicolas Cage så stäms mikrofonerna bra och man lyckas fånga varje munrörelse perfekt. Men allt förblir inte perfekt. Storyn likaväl som karaktärerna känns väldigt tunna och hoppiga. Vid alltför många sekvenser känns det som man hoppar över många viktiga scener. Sen så verkar spelet återanvända vissa scener fast med helt andra repliker.

I överlag så är The Order 1886 inget dåligt spel, tvärtom. Det är riktigt snyggt, underhållande och väldigt spännande spel som är värt dina pengar. Såvida du kör på den högsta svårighetsgraden lär du garanterat få en riktigt bra upplevelse. Ett tips dock är att köpa spelet på internet, med tanke på hur dyrt spelet är i spelbutiker.

Betyg

Spelkänsla: 8/10
Grafik: 10/10
Ljud: 10/10
Kontroll: 8/10
Karaktärer: 6/10
Story: 6/10

+Ett väldigt nyskapande spel
-Träiga karaktärer

ALBION
https://www.youtube.com/watch?v=VCmuhmGDC48