The Witcher

I Polen har böckerna om monsterjägaren Geralt varit framgångsrika, och nu när polska utvecklarna CD Project Red bestämt sig för att göra spel baserat på Andrzej Sapkowskis mörka fantasyvärld är det dags att ha ihjäl monster och fatta svåra beslut.

När spelet tar sin början har monsterjägaren Geralt av Rivia vaknat upp mitt ute i vildmarken, något som förbryllar varenda en som stött på honom då de trott han varit död. Han minns dock ingenting alls om vad som hänt eller någonting överhuvudtaget från hans liv. Som om det inte vore nog får ett gäng banditer för sig att storma monsterjägarnas fästning och de lyckas stjäla hemliga Witcher hemligheter. Geralts uppgift blir nu att, förutom att försöka återfå sitt minne, att få tag på busarna och ta tillbaks det som de har stulit.

För mig som inte är bekant med The Witcher-serien överhuvudtaget när jag påbörjade min genomspelning visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, och efter den inledande prologen kände jag mig rätt likgiltig. Men ju mer jag spelade desto mer gillade jag det och storyn blev bara bättre och bättre. Geralts minnesförlust fungerar också bra för de som inte har läst böckerna, och eftersom världen känner Geralt medan både jag och han är obekant med den, blir det också lite intressant att försöka nästla fram vad som kan ligga någonstans långt bak i monsterdräparens hjärna.

Genom spelets gång kommer du att fatta olika val, både i huvuduppdragen samt i flertalet sidouppdrag som går att utföra. Dina val kommer naturligtvis att ge olika konsekvenser, vilket i det här spelet oftast inte märks av förens ett par timmar senare. Det som jag gillar absolut mest med moralsystemet i The Witcher och som utmärker det jämfört med andra fantasyrollspel är att det inte finns något gott eller ont att välja på, utan allt befinner sig i en moralisk gråzon. Detta gör att många val som jag var tvungen att fatta vart svåra att välja mellan, eftersom det inte fanns något som var uppenbart rätt eller fel.

Som den främste monsterjägaren bland de kvarvarande Witchers, är Geralt föga förvånande en riktig hejare på att slåss. Med sig bär han alltid två typer av svärd, ett i stål för mänskligt motstånd och ett silversvärd för de otäcka monster som finns runtomkring i världen. Sedan finns det tre olika stilar för olika tillfällen, en för större och långsammare fiender, en för mindre och snabbare fiender, och en för när Geralt ställs inför en grupp med fiender. Utöver dessa två svärd finns också andra olika vapen att använda sig utav, men då svärden både räcker och blir över känns det rätt meningslöst att använda sig av släggor, yxor eller dolkar.

Stridssystemet är relativt simpelt, med ett knapptryck utför Geralt en mindre serie attacker och när ett till knapptryck görs vid rätt tillfälle bildas en combo. Blockerar attacker gör Geralt automatiskt, och det är även möjligt att hoppa undan attacker med graciösa piruetter som dock känns rätt klumpiga. Men eftersom det mest känns som ett glorifierat QTE-moment blir striderna rent spelmekaniskt inte riktigt särskilt engagerande med undantag från ett par tillfällen. Däremot dröjer det inte länge fören jag hamnar i en slags rytm i stridssystemet.

Men att bara springa in med svärdet i högsta hugg, åtminstone inte på de högre svårighetsgraderna, är inget som är att rekommendera. I början fanns det ett flertal instanser där fienderna var kraftfullare eller för många för att klara av på egen hand (bitvis lite väl för många enligt min smak) egentligen, och speciellt på den högsta svårighetsgraden kan det bli riktigt utmanande. Witchers brukar alltid vara förberedda innan strid, något som spelet även uppmuntrar genom att du helt enkelt inte dör lika fort om du är väl förberedd. Det är framförallt via egenbryggda drycker, men även bomber, magi och olja som du kan utnyttja dig av.

Det är här som alkemisystemet kommer in, då du med växter och delar från monster du slaktat kan hämta ut komponenter som tillsammans med varandra kan användas till att skapa nämnda drycker, bomber och olja. Oljan kan smöras in på svärden för att dela ut mer skada mot vissa fiendetyper, bomberna kan ge vissa övertag och dryckerna förser Geralt med specifika bonusar. De sedvanliga dryckerna som återställer hälsa och Endurance (som du använder för att kunna kasta magier) finns, men även drycker som gör dig immun mot gift, gör tiden går långsammare och andra hjälpbara effekter. Se dock till att inte överdosera på drycker, då det kan få konsekvenser med dödlig utgång.

Det finns alla möjliga sorters monster som befinner sig ute i världen som bara väntar på att slafsa i sig resterna från en dumdristig monsterjägare, och då Geralt i grund och botten är en Witcher är det inte förvånande att mycket av motstånder kommer bestå av monster. Dessutom finns det ett flertal sidouppdrag där du ombeds att ha ihjäl ett gäng monster och sedan komma tillbaks med något från dessa som ett bevis på att du faktiskt utfört kontraktet. Genom att läsa böcker eller få information via att hjälpa vissa personer kan du lära dig mer om dessa monster, som deras styrkor och svagheter, vilket definitivt kan underlätta striderna. Det är också nödvändigt att lära sig om ett visst monster för att kunna utvinna kompontenter till bryggandet av drycker, vilket dock är lite av ett dubbeleggat svärd. Å ena sidan känns det logiskt tack vare minnesförlusten vilket bidrar med mer inlevelse, men samtidigt kan det kännas bitvis frustrerande.

Geralt må vara en monsterjägare, men emellanåt gillar han att göra något mer avslappnat. Som att spela poker, brottas med svettiga män, konversera med invånare och naturligtvis det som orsakat en del kontroverser, nämligen att ha sex med kvinnor. Från vad jag förstått det är Geralt en karaktär som har svårt att hålla sig mot umgänge med det motsatta könet. Jag har absolut ingenting emot sexdelarna i sig, däremot måste jag påpeka att det kunde ha skötts på ett bättre sätt.

Dels är själva sexmomenten pinsamma, då det enda man ser är Geralts svettiga ansikte när han stelt juckar mot sitt umgänge, något som gör att skämskudden dyker upp på en gång. Men framförallt är det sättet som det är implementerad i spelet som stör mig en aning, för att få sig ett ligg i majoriteten av fallen gäller det att genomföra en gentjänst eller en gåva vilket känns för "gamy". Det mest extrema exemplet inträffar relativt tidigt i spelet, då vid nattetid utanför ett värdshus var det ett gäng busar som försökte våldföra sig på en kvinna, vilka jag snabbt slaktade. Sedan skulle jag eskortera kvinnan i fråga, och när vi nått destinationen erbjuder hon sig att ligga med Geralt. Dessutom låser spelaren upp erotiska samlarkort efter varje erövrad kvinna, vilken jag kan se förtjusningen med. Samtidigt kan det uppmuntra till att samla på sig alla, vilket ärligt talat är helt fel sätt att hantera sex i spel på enligt mig.

Världen som spelet utspelar sig i känns rätt intressant och förvånansvärt realistisk för att vara ett spel i fantasymiljö, även fast detta kanske beror mer på Sapkowskis skrivande i böckerna. Trots flera år på nacken tycker jag fortfarande att spelet ser riktigt bra ut, och då är det framförallt de vackra miljöerna som jag tillåts att utforska. Karaktärerna är också snyggt gjorda, även fast jag tröttnade lite på att det var oerhört många karaktärer som såg exakt likadana ut samt att animationerna kändes rätt stela.

Även fast det inte är en öppen värld, bjuds det på rätt stora miljöer med mycket att utforska och inlevelsen är fantastiskt. Pricken över i:et gällande atmosfären sätts av spelets soundtrack, som ärligt talat måste vara bland det vackraste som jag någonsin har hört när det kommer till spelmusik. Bara att springa omkring under lugnare partier, lyssna på musiken och supa in atmosfären är nog den främsta anledningen till att jag gillar spelet så skarpt.

Det finns saker som skulle kunna ha gjorts bättre, men då utvecklarna vid denna tid var rätt liten och utvecklade ett nischat spel för inte alltför stor budget kan jag ändå känna viss förståelse. Dessutom måste jag ge ett plus i kanten för att utvecklarna tog sig tid att släppa en Enhanced Edition som rättade till en massa problem och dylikt (som dessutom finns som en gratis uppdatering för de som köpte originalutgåvan).

Med det sagt står jag fast vid att stridssystemet, om än rytmiskt, inte är det mest upphetsande jag tagit del av och de pinsamma sexdelarna tillsammans med andra mindre problem jag har spelet. Men det finns också mycket att älska i The Witcher, och om du söker efter ett mer djupt, hyfsat realistiskt och vuxet fantasyrollspel med mycket inlevelse kan jag varmt rekommendera den polska monsterjägarens äventyr.

Plus:
Bra story, innehåller mycket djup, snygg grafik, fantastisk atmosfär, fullständigt vacker musik

Minus:
Inte det mest upphetsande stridssystemet, stela animationer, pinsamma sexdelar