Metal Gear Solid 3: Snake Eater

En naken orm i en fullklädd skog

Allt har en början i en spelserie. Det betyder inte enbart att det ska vara just det första spelet. Spelutvecklare börjar med det "första" spelet men sen går ut med att det inte var det första i serien. Metal Gear är ett exemplar där spelen kretsar huller och buller kring olika tidslinjer. Om man kollar på seriens wiki så ser man klart och tydligt att spel efter spel utspelar sig inte i rätt ordning. Men bara för det betyder inte att ett spelserie behöver vara dålig. Så, med dessa ord tänker jag börja med spelet som utspelar sig kring begynnelsen av Metal Gear, Snake Eater.

I en riktigt mörk tid där Kalla Kriget brutit ut så får vi se våran huvudperson, Snake. Efter att ha gått igenom en del tuffa träningspass har han blivit skickad på ett solouppdrag i en rysk djungel. Hans uppdrag är att frige en professor som sägs ha stor kunskap inom missiler och raketer. Används hans kunskap i fel händer kan det orsaka katastrofala följder. Så, utan några smarta hjälpmedel går Naked Snake igenom djungeln där flera faror står på tur.

Redan från början är skillnaden på Snake Eater enorm från sina föregångare. Våran käre Snake har den här gången inte tillgång till sin trogna radar som prickar ut fiender. Inte heller får han ett stycke konserver till hands. Som hans namn tyder är han helt "naken". Snake måste jaga och slakta djur för att hålla sin kondis uppe. Hälsan spelar även en stor roll när Snake är inte immun mot saker och ting som han förut varit.

Man får se upp med vad man äter och trampar. Giftiga svampar är dödliga för Snakes kondis. Så mycket som ett litet knivstick är förödande och kan sänka din hälsa rejält. Det är tur att Snake har sina trogna medhjälpare Para-Medic och Sigint via radion. Para-Medic kan tipsa om det djur, insekt eller annan föda som antingen är bra eller dåligt för Snake. Sigint är spelets expert på klädsel och vapen. Han fungerar som en spelmanual och ger dig tips om vilka vapen är användbara i situationer. Se också till att plocka till dig medicin som finns utspritt runtom det olika nivåerna.

Jag sa ju tidigare att giftiga insekter och djur är riskabla mot kondisen? Så gäller det även då det handlar om vapnena. Om Snake har dåligt med kondis så försämras hans sikte, likaväl som möjligheten att springa fort. Det är därför bra att man letar upp en bra spaningspost där man kan få ett bra sikte på fienden som traskar bland löv och lera. Något som förmodligen är lite svårt att hantera i början av spelet är kamouflage-biten.

Eftersom våran hjälte inte har sin trogna fusk-radar på plats så är camo mycket, mycket viktigt. Eftersom över 70% av spelet utspelar sig i täta och farliga skogar krävs det att man har rätt klädsel. Exempelvis för höga grässtrån kan man köra med en löv-outfit. Blir ett område för ljust eller vitt kan man använda en snö-outfit. Jag tackar Kojima för att han gjorde systemet enkelt att använda, man behöver nästan inte ens använda sin trogna låda.

Varje nivå som man travar in i brukar vara rätt tätt och trång. Man måste se upp efter lömska fällor som lurar runtom hörnet. Fiender har man gjort betydligt smartare än de tidigare delarna. Istället för en mätare som oftast försvinner då man går ut från en nivå, så handlar det om sekunder. Den första sekvensen är såklart alert och betyder att fienden har lagt märke till dig och börja kalla på sina medhjälpare. Där efter så går det in i två andra segment där flera fiender dyker upp för att finkamma området. Det är mycket utmanande.

Vad jag avskydde med Sons of Liberty var att man kryddade på med alldeles för mycket cutscenes. Visserligen uppkommer lika mycket cutscenes i Snake Eater, men de har förfinats rejält. Det märks att Kojima tagit sin inspiration från amerikanska actionrullar i scenerna. Det finns väldigt svåra scener med tortyr och våld, men även också mycket intima scener med kemin mellan EVA och Snake. Man kan föreställa den typiska hjältinnan med den oskyldiga men samtidigt fräcka attityden. Sen så diggar jag även det ruggigt välskrivna karaktärerna, speciellt The Joy.

Tyvärr så är ett fantastiskt spel som det här inte helt fläckfritt. Då syftar jag mestadels på spelets variation. Som spelvärld hade Snake Eater sett lika fantastisk ut om det var till PS3, vilket det var i början planerat att vara. Det mesta man får ut av spelet är skogarna som inte förändras eller bjuder på mer. Även en del fiender brukar vara på riktigt förutsägbara ställen. Sen så är jag besviken på hur mycket "snabbspolning" det sker boss efter boss. Det finns en sektion där jag möter en galen boss som skjuter giftpilar, därefter dröjer det inte längre förrän jag möter spelets mest hatade boss: The End. Jag önskade att man bjöd ut på lite mer variation och mer nivåer att gå igenom.

Snake Eater är ett riktigt välgjort spel. Även om det inte är det bästa i serien så är det ruggigt nära mästerverket Solid Snake. Så tyvärr blir det inte det fullkomliga fullpotten utan en fantastisk grym häftig nia för Snake Eater. Ett tröstpris är i alla fall att det är nog den bästa "nian" jag spelat någonsin. Köp det när du är klar med Phantom Pain!

Betyg

Spelkänsla: 10/10
Grafik: 9/10
Ljud: 10/10
Kamera: 9/10
Story: 10/10
Karaktärer: 9/10

Overall: 9/10

+Förmodligen ett av de svåraste Snake-spelen
- Lite ont om variation

TAKE ME BACK TO THE OLDSKOOL!!
https://www.youtube.com/watch?v=57cdWU4NwIA