The Witcher 3: Wild Hunt

"Jag ska aldrig köpa en speldator, det räcker väl men en laptop och en konsol?"

Så lät jag för ett par månader sen, men nu sitter jag här skrivandes på en stationär dator. Jag fick detta spel av en kompis som inte körde det längre och wow, vilken j*vla skillnad, under de första timmarna blödde mina ögon av den enorma detaljrikedomen i detta tekniska mästerverk.

Men nog om det, för oavsett hur snyggt det är så är det spelupplevelsen som räknas, ta The Order 1886, skitsnyggt men också skitkasst.

Jag axlar rollen som Geralt Of Rivia, en silverhårig monsterjägare av rang, som tar på sig uppdraget från kungen av Nilfgaardians att leta efter Ciri, dottern till kungen. Men Geralt drivs också av en känslomässig motivation av att hitta henne, eftersom att hon är som en dotter för honom då hon tränats sedan ett litet barn av Geralt hos dessa monsterjägare vi namn Witchers.

Jag går, springer, rider och seglar igenom i denna makalöst vackra värld för att längs en krokig väg försöka lista ut vad Ciri har tagit vägen.

Detaljer, detaljer och åter detaljer. Det är faktiskt helt sjukt hur många intressanta karaktärer, berättelser och platser som man har lyckats få med i detta spel. Många utav sidouppdragen The Witcher 3 skulle faktiskt hålla som Main Story, och sopa banan med Skyrims huvudquest på kuppen. Det spelar ingen roll hur långt ut i obygden man går, spelskaparna får ett quest som att leta upp en borttappad stekpanna vara intressant. Det märks också verkligen att man är influerad av många folkliga sagor i öst och nordeuropeisk litteratur, man får uppleva referenser till många av t.ex bröderna Grimms sagor. Historieberättandet i spelet är magiskt, det är nästan så det pirrar till i kroppen när jag tillbaka på många utav de berättelser om jag har fått erfara. Räkna också med personliga och politiska intriger i Game Of Thrones klass!

Men spelet ska ju spelas också, och ja stridsystemet fungerar utmärkt, med två svärd att tillgå, magiska element och defensiva mekanismer så blir en fajt aldrig tråkig. Det är även så där härligt rått, då man ser sina fiender kluvna itu av mina sylvassa mördarklingor. Det enda i spelet om är direkt negativt är menyerna, som fungerar okej på PC men som är alldeles för svåra att hantera på konsol. En annan sak som många kanske ser som en bagatell är att Geralt's röst är lite grov och rökig(som jag även tycker att Aiden var i Watch Dogs), som man önskar kunde leva sig in lite mer. Men det kanske är meningen att han ska vara lite hård och distanserad. Annars är röstskådespeleriet makalöst bra!

The Witcher 3 är en har en given plats hos allas spelsamlingar och är enligt mig årets spel, som faktiskt slår Fallout 4 tack vare sitt historieberättare. (Men köp Fallout också! ;D)

+ Storyn
++ Makalös detaljrikedom
+ Underbara karakträrer
+ Äckligt hög klass på sidouppdragen
+ Underhållande strider
++ Snyggaste grafiken som jag har upplevt

- Krångliga menyer
- Geralt's röstskådespelare (Min personliga smak)