Halo 5: Guardians

För egen del har Halo-serien aldrig ordentligt fångat mitt intresse. Visst har jag testat dem äldre spelen men tyvärr inget som fastnade hos mig. När jag skulle köpa min Xbox One var det bara Halo-paketet som fanns tillgängligt. Jag var egentligen ute efter originalpaketet men folk i min bekantskapskrets undrade varför jag inte köpte det förstnämnda. Förklaringen redovisades och med en stor skopa skepticism och något motvilligt köpte jag till slut Halo-paketet. Jag laddade ned Halo-samlingen några dagar senare och kan erkänna att det är underhållande men i det stora hela inte så märkvärdiga spel som fansen såväl som kritikerna vill framställa dem som. Men så långt kan jag sträcka mig och säga att jag blev nyfiken på fortsättningen så att införskaffa femman kändes nästan som ett måste när man hade dem fyra första spelen.

Så Halo 5: Guardians är alltså här och anländer på krönet av en tsunami av skyhöga förväntningar hos fansen. Sedan starten har Halo varit flaggskeppet för varumärket Xbox. Microsoft brer på ordentligt när det gäller att utveckla och marknadsföra en ny Halo-titel och samtidigt är en febril mediacirkus ett faktum direkt ett nytt spel utannonseras och innan premiären. Succén Halo 5: Guardians är den första delen i serien som utvecklas för Xbox One och är viktig för den fortsatta fortgången för den nya konsolen och varumärket som helhet. Utvecklaren 343 Industries gjorde 2012 ett solitt jobb med sitt första spel, Halo 4, och bevisade att de är kapabla till att sitta bakom spakarna på en av Xbox hyllade spelserie. Har 343 Industries ytterligare gjort ett bra jobb?

Halo 5: Guardians börjar med att du axlar rollen som Agent Jameson Locke, en ny karaktär i serien, och hans Fireteam Osiris på ett uppdrag att hitta Dr Catherine Halsey. Efter en ganska adrenalinladdad filmsekvens kastas du omedelbart in i striden mellan The Covenant och Prometheans. Grafiskt ser spelet fantastiskt ut och rullar på i 60 bildrutor per sekund i 1080p. Jag har lagt märke till en laggning men det har bara inträffat en gång. Scenerna och animationerna är vackert renderade med massor av action. I det första uppdraget lär du dig dina förmågor. Du leder tre andra soldater med möjligheten att beordra dem skjuta ned ett specifikt mål genom att trycka upp på styrkorset. Du kan också be dem att gå i en riktning medan du själv flankerar en fiende bakifrån. Detta är praktiskt när du står inför några av de fiender som är mycket smartare den här gången. Ditt lag kan återuppliva dig om du skadas för mycket och du kan också återuppliva dem. Lyckligtvis är ditt lag ganska självförsörjande på att återuppliva varandra så de blir inte en börda och är hjälpsamma mer ofta än sällan.

Du har också förmågan att få extra fart, antingen framåt eller åt vänster eller höger. Det finns också en förmåga att dunka ned i marken genom att sikta på vilken del av marken du vill och på så vis och ta död på några fiender. Slutligen har du en Spartan Charge där du sprintar framåt och bryter dig igenom svaga väggar och dörrar eller en grupp av fiender. Medan jag inte använder förmågan att dunka i marken så ofta är Spartan Charge ett bra komplement, speciellt när du har slut på ammunition, vilket händer ofta, och behöver rensa området på fiender. Det är ett tämligen fräscht grepp att slippa behöva uppgradera vapen eller låsa upp förmågor som de flesta spel kräver nuförtiden. När du är klar med det första uppdraget återförenas du med Master Chief och Blue Team på ett rutinuppdrag för att hitta ett försvunnet skepp. Medan Master Chiefs och Lockes förmågor har ganska mycket gemensamt finns också förmågan att smyga sig på och döda omedvetna fiender och även hoppa och sväva när du siktar med Chiefs vapen. I mitten av uppdraget avbryts Master Chief av ett meddelande från en bekant röst som antas var långt borta. Naturligtvis måste detta undersökas från order högre upp. Och det är därför Agent Locke skickas ut och jaga Master Chief eftersom det enligt Dr. Halsey är något som Chief håller på med som han förmodligen inte bör.

Totalt finns det 15 uppdrag i kampanjen och majoriteten av dem handlar om Agent Lockes jakt på Master Chief. Detta kan komma som lite av en besvikelse för vissa fans, men det känns ändå som Halo. Fortfarande pågår kampen mot Covenant, fortfarande kan man köra fordon som Ghosts, Banshees och Scorpions, och det går fortfarande att plocka upp Plasma-pistoler och gevär när ammunitionen tagit slut. Ett antal nya planeter introduceras, nya karaktärer träffar man på och lägger beslag på nya fordon såväl som vapen. Dessutom kan kampanjen spelas med upp till fyra andra spelare, vilket också ökar svårigheten men också spelets omspelningsvärde. Tyvärr, som tidigare meddelats, går det inte att spela multiplayer på delad skärm den här gången. En annan sak du kommer att märka under kampanjen är nivådesignens förträfflighet. Även om det är en linjär upplevelse, att du behöver gå från punkt A till punkt B, är utformningen av hur du kommer dit som gör varje situation lite mer intressant. När du spelar ensam kan du beordra dina mannar att gå vidare i en dal medan du själv tar en högre väg för att få en överblick över vad som väntar er. När du spelar co-op med vänner kan du vara nere på marken och skjuta fiender medan din vän är på en högre utsiktspunkt och tar död på fiender som kommer bakifrån med ett snipergevär. Under andra omständigheter kan man vara på en avsats och distrahera en Hunter genom att avfyra skott i hans riktning medan din lagkamrat kan smyga upp bakifrån och ta död på honom i tysthet. Det finns med andra ord en ganska diger valmöjlighetsflora över hur man vill ta sig an uppdragen.

Några av uppdragen är dock lite enformiga. På vissa punkter i spelet måste båda lagen kämpa sig igenom liknande områden. Efter att ha avslutat en skräckinjagande skottlossning mot en hord av Prometheans, nästa uppdrag med det andra laget sker i en nästan identisk scen med en annan hord av Prometheans. Och då är det lätt att bli konfunderad och fråga sig "gjorde inte jag det nyss?" Lyckligtvis håller berättelsen mig nyfiken nog att fortsätta och kämpa mig framåt, trots detta. Var det meddelandet från den rösten riktig? Och om det är så, vad är det som händer? Vad kommer att hända när Agent Locke hinner ikapp Master Chief? Och vem (eller vad) är The Guardians? När du väl kommer in i berättelsen lägger du märke till att det övergripande temat i berättelsen är ganska kliché och har berättats förut, men jag kan inte förneka att resan så här långt är kul.

När det kommer till multiplayer har jag i skrivande stund inte testat detta spelläge än. Men medan 343 Industries tillbringat en hel del tid åt att arbeta med kampanjen, finns det säkert dem Halo-fans som drar igenom den ganska omgående eller hoppar över den och går direkt till multiplayer. Det är säkert riktigt roligt men eftersom jag aldrig har tillbringat någon tid överhuvudtaget i Halos multiplayer för det som krävs för att bli bra har jag lagt det åt sidan tills vidare.

Sammantaget är Halo 5: Guardians ytterligare en solid titel i serien som alla Xbox One-ägare inte skulle ångra att investera i. Det är det andra spelet i vad som ser ut att bli en trilogi från 343 Industries och för det mesta gör studion ett bra jobb med att hantera varumärket med omsorg. Hittills har jag spelat igenom nästan dem tre första spelen i serien. Visst är spelen välgjorda med bitvis imponerande och maffiga miljöer som får en att stanna upp och bara beskåda den men än så länge måste jag säga att jag inte riktigt har anslutit mig till Halo-fansen utan betraktar spelen mest som dussinspel. Det är standardaction utan unikum och tar mig aldrig till outforskade känslospektrum utan nöjer sig med ett alldagligt upplägg. Med detta sagt betyder det inte att jag inte är nyfiken på fortsättningen och jag kommer säkerligen hänga kvar till nästa Halo-titel från 343.