Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots

En b-film eller ett klockrent mästerverk?

Metal Gear Solid, en spelserie som funnits i flera generationer. Spelserien som levererat trots sin ålder ett dussintal spel med en klass för mig. Allt kretsar kring en smygande spion som stöter på filmiska clicher och ostiga dialoger. Det är mer än bara en spelserie, det är en film också. Nu dessutom går man in i sin fjärde episod. Låt oss recensera.

Till fansen hurrarop ikläder man rollen som allas favorit Solid Snake. I det här äventyret är han däremot långt ifrån solid. Han har åldrats rejält mellan åren och en del gråa hår börjar synas. Men inte hindrar det allas favoritspion när han är precis lika kvick och pigg som i de tidigare delarna. Snake är helt enkelt en människa som kommer slåss in det sista.

I en tidig framtid så har teknologin utvecklats. Soldater har nu tillgång till sprutor som på ett kick kan göra dem till livs levande mördarmaskinen. Ens soldat vapen är ens egen som en fiende kan inte använda. Kriget har verkligen förändrats för att citera Snake själv. Han befinner sig i ett enormt krig där han kommer i kontakt med en gammal fiende, Liquid.

Liquid har byggt upp sin egen bas med kraftfulla robotar som är både smidiga och hårdhänta. Han har byggt upp en arme som är beväpnade till tänderna. Hans mål är som vilken sketen filmskurk som helst, att ha makt och han är inte rädd att utnyttja den till vad som helst. Vid ett ögonblick försöker Snake skjuta Liquid, men han faller ner och svimmar.

I det här spelet är våran goda vän Otacon tillbaka. Geniet som är den moderna tidens Einstein skulle man kunna säga. Han har byggt en mycket fiffig dräkt till Snake som han kallar "OctoCamo". Den här sjukt avancerade dräkten gör så att Snake bara på några sekunder ha möjlighet att smälta in i omgivningen, vilket gör livet lättare för Snake.

Nya som gamla karaktärer introduceras i spelet, men väldigt sällan känns det som att de har några intressanta drag. Jag vet att Kojima är en sucker för b-filmer men nu känns det som han har gått en överdrift. Pimpen med alla vapnen. En romans torrare än sandpapper. Sen så har vi Liquid/Ocelot själv som känns mer som en typisk action-skurk och inte den coola skytt han än gång var i tiden. Det är inte så mycket kvalitet direkt.

Jag kör på Solid Normal, men märker redan att det inte känns som ett svårt spel likt de tidigare delarna. Utmanade och krävande nivåer på bevakade baser och täta djunglar har bytts ut mot egendomlig FPS och väldigt tröttsamma smygningsmoment. Det känns inte som jag avancerar till nya nivåer utan tvingas göra upprepande saker om och om igen.

Fienderna måste vara bland de dummaste som existerat hittills i MGS-serien. Det fanns en sektion där jag råkade aktivera "alert"-mode. Fyra soldater kom springande, men istället för att fokusera på Snake så var det mest upptagen med att kolla att deras kompis var okej. Jag drog fram min M4:a i högsta höjd och pepprade sönder dem. Sen var det bara att gå vidare.

Snake kan i det här spelet köpa vapen från sin goda vän "da pimp", och genast stöter man på problem. Många vapen är hiskeligt dyra och det är på grund av de så kallade dreblin-poängerna. Du tjänar dem genom att samla på dig föremål, flashbacks eller genom att avlida/söva soldater. Man tjänar nästan mer på att utforska områden runt omkring efter vapen, eftersom att de är hur enkla som helst att hitta.

För att vara ett Kojima-spel bär den på många djupa sår, men det finns sådant som läker såren något. De tekniska bitarna är närapå perfekta om vi pratar om ljud och bild. Såsom jag hört från de flesta fans var en del inte så imponerad av musiken. Personligen anser jag att det är en trevlig mix som blandar mycket element. Man har även möjlighet att leta upp ipods som gör att man får tillgång till mer musik, även från Metal Gear Acid.

Men det största problemet av dem alla måste vara storyn och den enooooorma mängden cutscenes. I Guns of The Patriots är det närapå 9(!) timmar cutscenes man tvingas gå igenom, men det är väldigt sällan de för storyn framåt. Oftast fokuserar man på samma objekt flera gånger, såsom nanomachines och Liquid. Det känns bara som att spelet tar den lätta vägen och repeterar sitt manus om och om igen.

Så slutsats, Guns of The Patriots är ett spel som fokuserar mycket på det visuella men brister rejält då det handlar om själva spelet. Jag är ruggigt besviken och förstår mig inte alls hur det här spelet kunde få toppbetyg på nästan varenda spelsajt. Ett mediokert spel tyvärr.

Betyg

Spelkänsla: 4/10
Grafik: 9/10
Ljud: 10/10
Stealth: 4/10
FPS: 5/10
Story: 5/10
Karaktärer: 5/10

FALLING, FALLING, FALLING
https://www.youtube.com/watch?v=isIABK-0ohQ&spfreload=10