Street Fighter V: Arcade Edition

Det girigaste spelet i fightingspel-historien blev plötsligt ett riktigt generöst paket. Här är Street Fighter V: Champion Edition!

Street Fighter V håller rekordet som det spelet som jag har försökt recensera flest antal gånger, men misslyckats varje gång. Jag fullständigt älskar det här spelet, men varje gång jag satte mig ner för att skriva min recension så slutade det med att 75% av texten handlade om hur motbjudande girigt spelet var. Men om det gamla Street Fighter V helt och hållet handlade om att strunta i att locka till sig nya spelare, och enbart på att fokusera på att klämma de allra sista slantarna ur de få fans Capcom hade som fortfarande spelade spelet, så är 2020s version av Street Fighter V, kallad Champion Edition, en synnerligen generös och lockande godispåse.

Med 40 kämpar, mer än 25 banor och hundratals dräkter, och allt detta till ett lågt pris, så har du innehåll så det räcker en lång, lång tid framöver. Jag har spenderat mer än dubbelt så mycket tid med det här spelet än något annat fightingspel jag någonsin har spelat, framför allt för att spelets gameplay är en ren dröm. Ingenting går upp mot spänningen i en riktigt tight uppgörelse i ringen, och Street Fighter V bjuder på massor av raffel och täta situationer. Som en spelare som suger på fightingspel är det kul att kunna säga att Street Fighter V är det mest nybörjarvänliga 2D fightingspel jag har jag spelat, när det kommer till hur den grundläggande spelmekaniken fungerar. Det är lätt att komma igång, lätt att få häftiga saker att hända, och det är lätt att bara fortsätta spela när man väl har kommit in i spelet.

Men även om spelmekaniken är synnerligen nybörjarvänlig, så är spelet ändå schizofrent när det kommer till att välkomna nya spelare. Tutorialen är ett rent skämt och lär dig ingenting av värde. Det finns inga karaktärsguider som lär dig mer om kämparna. Det finns ingen guide i spelet där du kan lära dig mer om hur spelsystemets olika delar fungerar, och det finns inget träningsläger där du kan träna de olika aspekterna. Du kan inte ens spara spelet i arkadläget eller i challenge-läget. ARMS lyckades med allt detta redan på första försöket, så varför kan inte Street Fighter, en serie som hållit på i över trettio år klara av det?

Om du vill träna på något specifikt så kan du alltid gå in i det välfyllda träningsläget och spela in vad den andra kämpen ska göra och sedan träna mot den boten. Men det är inget som en total nykomling kommer att göra bara så där. Spelet skulle ha vart så mycket mer inbjudande om det erbjöd en lista med träningsövningar, så att man bara kunde välja "anti-air training" eller "V-Reversal" och kasta sig in träningen på några sekunder. Som i ARMS. Det finns ett läge för att träna combos, men valet av combos är obegripligt för en nybörjare att ge sig i kast med.

Som i de flesta andra fightingspel så finns det knappt någon feedback alls från spelet mellan matcherna. Det är inte som i NHL där man får veta att "Det här gjorde du rätt", "Det här gjorde du fel" och "Det här är något du måste du jobba mer på". Om du som nybörjare blir träffad av en massa eldbollar och du har en attack som kontrar eldbollar som du aldrig använder, så vore det trevligt om spelet kunde berätta för dig att "Okej, du har den här användbara attacken som går rakt genom eldbollar som du aldrig använder, varför testar du inte den?"

Även ett öppen värld action-äventyr som Breath of the Wild och en online team-shooter som Overwatch ger dig dessa, eh, ganska hjälpsamma tips på laddningsskärmen, så varför kan inte fightingspel, av alla genrer, göra det? Jag har inget problem med att analysera mina egna matcher, eller att kolla på guider på Youtube. Men det vore trevligt om spelet bjöd på någon slags hjälp för en nybörjare. Jag gissar att alla toppspelarna själva vill hitta alla egenenheter och skavanker i spelsystemet helt på egen hand, men som nybörjare så hade det varit trevligt om spelet velat lära mig mer om det, som spel inom många andra genrer gör.

Det grundläggande spelsystemet är inte den enda anledningen till att Street Fighter V är det fightingspel som jag spenderat mest tid med någonsin. Spelet har den bästa uppsättningen karaktärer i hela spelvärlden. Street Fighter är tveklöst min favoritserie när det kommer till karaktärerna - och den här utgåvan har nästan alla av mina favoriter. Vi har den kattälskande specialagenten Cammy, den före detta skolflickan Sakura, den något distraherade ninjaflickan Ibuki och den självgoda överklassblondinen Karin. Samt min nya favorit: spådamslärlingen Menat. För att inte prata om Laura - den pinsamt sexiga brasilianska jujutsu-fantasten. Deras design är fantastisk och de är alla roliga att spela som. Tyvärr hittar vi inte karateflickan Makoto någonstans, men bortsett från det felsteget så har Street Fighter V: Champion Edition alla kämpar som jag vill ha tillgängliga att spraka stjärt med.

Character Stories är korta men underhållande äventyr där varje kämpe får chansen att visa upp sig upp sig i sitt egen lilla berättelse. Vissa är riktigt roliga till och med! Men berättelsen i det huvudsakliga storyläget är sanslöst usel. Vi har vant oss med riktiga risiga berättelser i fightingspel, men den här storyn är så dålig att jag bara kan skaka uppgivet på huvudet åt alltihopa. Ibland när du skriver recensioner så drar du till med dumheter som "en tioåring hade kunnat skriva något bättre än det här", men herre gud, en tioåring skulle verkligen ha kunnat skriva något bättre än det här. Jag skämtar inte när jag säger att det skulle vara svårt att hitta en tioåring som skulle få ur sig något mindre intressant än det här med samma värld och samma karaktärer. Vad som gör saken ännu svårare att svälja är att en del av Street Fighter animen och de tecknade serierna från UDON är briljanta, så varför fick inte de killarna skriva storyn istället för att ge ut uppdraget till vaktmästaren så han hade något att göra på lunchrasten?

Men fightingspel bedöms ju aldrig efter storyläget; det handlar bara om vad som händer i ringen, och det är där som Street Fighter V visar sin storhet. Javisst, spelet är en rejält förenklad version av Street Fighter IV, men för en hopplös fightingspelare som jag, som sällan får till något vettigt i något fightingspel, så är det bara något positivt. Street Fighter V må vara mindre intressant som e-sport än Street Fighter IV, på grund av saknaden av komplexitet, men som ett spel är det roligare att spela än något annat fightingspel som jag har spelat.

Låt oss ta Cammy som ett exempel. Hennes Quick Spin Knuckle utförs i Street Fighter IV genom att man rör spaken framåt och sedan en halvcirkel bakåt och så trycker man på en slagknapp. I Street Fighter V så trycker man bara på mellanslag och mellanspark samtidigt och allt är klart. Med tanke på att attacken används reaktivt för att kontra en eldboll, så är det en gigantisk skillnad för en nybörjare att slippa gör den där långa, krångliga halvcirkeln med spaken. Hennes Hooligan Combination är också förenklad, vilket gör den enklare att genomföra än i Street Fighter IV. Även om jag fortfarande älskar Street Fighter IV är det dessa små förbättringar av det grundläggande gameplayet som gör att jag väljer Street Fighter V nästan varje gång. Om du är en erfaren spelare finns det massor av andra fightingspel som är betydligt mer komplexa, och kanske mer givande efter tretusen timmar. Men för någon vars öde det är att fortsätta vara en nybörjare på fightingspel för evigt, så är Street Fighter V tveklöst det bästa valet när du vill spela Street Fighter.

Om du är en mer erfaren fightingspelare är du förmodligen också en av de personer som klagat på nätkoden i det här spelet, men jag har aldrig haft några problem när jag spelat online. Förutom att jag förlorat de flesta av mina matcher, men jag drar till med en vild gissning och säger att det förmodligen inte är spelets fel. Att förlora i det här spelet gör ont, men man måste lära sig att kunna förlora för att kunna vinna, så jag antar att jag får leva med att förlora en lång tid framöver. För jag är säker att jag kommer att fortsätta att spela det här spelet länge än, eller åtminstone tills Street Fighter VI äntligen skakar om fightingvärlden.

Fördelar: Nybörjarvänligt gameplay, spelvärldens bästa karaktärer, massor av kämpar, banor och kostymer, trevligt arkadläge, Character Stories är underhållande

Nackdelar: sanslöst dåligt story-läge, värdelös turorial, ingen in-game guide eller träningsläger, ingen användbar feedback från spelet mellan matcherna, det går inte att spara i arkadläget eller i Survival