Resident Evil 5

Chris solsemester är i förhållande till Leon smekmånad snäppet vassare.

Afrika. Ett landskap som aldrig slutar att göra en fascinerad. Raskrigen från höger och vänster. Den evinnerliga fattigdomen. Hav som blir till torra reliker. Korruption som får Kina att blir avundsjuk. Under allt detta allvaret så var det självklart att kalla den femte delen i serien för "problematiskt"(vilket är rätt så lustigt när många etniciteter är båda onda och goda). Hursom, denna tramsiga kritik var ju vardagsmat för Rockstar så Capcom var kloka nog och brush it away så att säga.

Vårat allra käraste muskelberg herr Redfield får sällskap av den mycket graciösa Sheva i uppdrag att ge boven Wesker en smocka han sent kommer glömma. Vad som börjar så enkelt som ett polisuppdrag eskalterar till en våldsam historia fylld med bingalna terrorister och hjärntvättade kultmedlemmar. Med sin trogna höger och pickadolla ska våra hjälte stoppa superskurken, en krossad zombieskalle i taget.

Precis som i det ökända och fantastiska Zero kan man spela som två olika karaktärerna, Bortsett från muskelmassa så hanterar våra hjältar sina egenskaper precis likadant. Detta gör det perfekt för multiplayer. Detta är alltså Capcoms första riktiga försök till ett fullfjädrat co-op som man tagit inspiration från det underskattade "Outbreak". Vad du vill ha för arsenal är fullt upp till dig och till skillnad från föregående lir kan man förvara sina vapen och föremål.

Skillnaden mellan Sheva och Ashley är enorm. Medans sistnämnda mestadels kunde enbart gömma sig och ge dig ledtrådar så är Sheva betydligt mer hjälpsam. Hamnar man i kris kan Sheva om hon är i närheten ge Chris en extra knuff för att han ska kunna fortsätta. Största nackdelen är att A.I för Sheva blir väldigt fördummad ju högre svårighetsgrad man kör på. Ta Professional exempelvis. Sheva beter sig på exakt samma vis som då man kör på Amatör vilket resulterar till många Game Overs p.g.a. av Shevas oduglighet.

Spelvärlden känns också som lyft från föregåendes väldigt gråa och bruna etestik. Ingen är den andra lik och spelet bjuder på många överraskningar. I begynnelsen slåss man i trånga utrymmen och flyr från motorsågsmän och senare i spelet skjuter vi sönder infekterade bybor i lastbilar på ett armefordon. Femman är utan tvekan ett av de mer ambitiösa spelen under sin tid och det märks att man lagt mycket hjärta på projektet.

Hade man förbättrat mycket av fiendernas och medhjälparnas intelligens så hade detta nog lätt bli en av mina favoriter i serien. Men på grund av dessa tydliga brister så blir femman "enbart" ett mycket bra spel. Körs bäst med en kompis eller online.