Super Mario Galaxy

Sekunder efter att Mario stapplat in i Mushroom Kingdoom och plockat små starbits med sin trogna Wii remote kommer Bowser infarandes i ett luftskepp som självaste Darth Vader. Han roffar åt sig princessan Leia, förlåt Peach, och där, där mina vänner börjar 2007 års bästa spel.

Mario ska nu ännu en gång leta reda på 120 stars för att kicka Darth Bowser av tronen. Äventyret börjar med en liten testbana och sedan kan man komma igång med upptäckandet av galaxerna. Det börjar med småplaneter och sedan kommer en del lite större planeter där Mario antar nya former, pga. olika dräkter. Jag vill inte avslöja några av hemligheterna så ni får upptäcka allt på egen hand.

Hursomhelst, alla galaxer har ju ett eget tema, eld, vatten, is, sand, you name it, och ibland blandas allt till en väldig smet av den godaste smet du någonsin smakat. Det finns alltså en otrolig variation i banorna som gör att man inte kan tröttna. Nintendo verkar bemästra något som heter lagom till bristningsgränsen för här introduceras ju hur mycket nytt som helst; dräkter, fiender, spelmoment. Men dem lyckas aldrig att leverera för mycket av det goda. Man kan tro att vissa otroligt häftiga grejer ska återkomma på var och varannan galax men så är inte fallet, här återkommer dom lagom ofta så att det inte blir uttjatat. Helt otroligt mästerligt gjort.
Det finns ju som sagt en massa nya moment med remoten som enda vapen, och alla dem är utsökta. Det finns inte så mycket att klaga på överhuvudtaget, remoten sitter som handen i handsken i under dessa spelmoment och det är lita av detta som bidrar till variationen. Det är som om det vore helt olika spel Mario och hans små banor. Proffsigt. Proffsigt.

Nu har jag inte ens nämnt grafiken. Den är underbar. Med ljus, färger och effekter. Allt har behållit sin Mario charm från föregående spel, de har bara fått ett ansikte bestående av fler polygoner. Dem har dessutom nästan tagit med alla fiender fån tidigare titlar, även om en del saknas och dem har också bidragit med nya ansikten till Marios färggranna universum.

Ljudet, musiken är av absoluta toppkvalitet. Allt framförs av en orkester och dem har gjort ett toppenjobb. Nu vart det lite många topp- men det är så bra. Här finns låtar som sätter sig, långt ner i hjärtat, och stannar. Efter att jag klarat spelet tog det bara en halvtimme innan jag fick nostalgikänslor. Nostalgikänslor? Från ett sprillans nytt spel? Jo det är faktiskt sant, det var nästan så att man blev tårögd. Det var en sån känsla som den jag får när jag sitter och tänker tillbaka på Super Mario 64. Magiskt alltså.

Det end som man kan hacka på är kameran. Den är inte lika flexibel som i sin 64 föregångare. Men den funkar i princip jämt så det är bara en liten bagatell. Inget mer. Det finns dock folk som klagar på att det är för många småbanor bestående av småplaneter. Dom har delvis rätt, det finns många. Men precis när man är på gränsen att tröttna på småplaneterna som langar Nintendo in en storgalax med stora banor, och dom är helt klart fantastiska. Melty Molten Galaxy är redan nu en av mina absoluta favorit plattforms banor någonsin. Och den är stor. På alla vis. Musik, design, allt.

Spelet är alltså väldigt nära perfekt gränsen men att sitta och bladdra om att ett spel är fantastiskt gör ingen större skillnad i världen bland alla. Detta är ett spel som måste upplevas. Det är då man förstår dess storhet. Det var precis det jag gjorde. Jag lät alla mina kusiner närvarnade få provspela en varsin bana i spelet. Vi hade 2 kontroller så jag var med och hjälpte dom. Det är en av nyheterna i spelet. Man kan hjälpa Mario i jakten på stjärnorna. En är Mario och en är hjälpreda. Jag var hjälpreda. Och mina kusiner älskade det. dom tjatade resten av dagen om att få spela Super Marios fantastiska rymdepos. Och det är väl det bästa betyget ett spel kan få.

Plus:
Snygg grafik, ett av världens bästa soundtrack, superb spelkontroll, otroligt varierat, fantastiska remake:ade gamla stycken, skitbra förvandlingar, många stjärnor, mästerligt designat.

Minus:
Lite enkelt ibland, några väldigt pyttiga kameraproblem.

97%