Castlevania: Portrait of Ruin

Spelet liknar på många sätt Dawn of Sorrow men den största förändringen är att man spelar som två stycken. Jonathan Morris och... någon tjej som mest kastar trollformlar. Jag spelade igenom större delen av spelet endast som Jonathan, och bara med tjejen när det behövdes. I spelet finns det även tavlor som man hoppar in i utöver slottet. Jag tycker att själva huvuddelen av spelet är snäppet sämre än det i Dawn of Sorrow, men vad som däremot höjer spelet är det som kommer efteråt.

Du kan nu spela som två systrar genom hela spelet och använda dig av DS-skärmen för att attackera, mycket lättare men såklart väldigt roligt. Du kan även spela som Richter och en annan liten tjej, men utan items. Richter är så otroligt skön att spela med, han springer snabbt, hoppar högt och är allmänt bättre än Jonathan.

Så sammanfattat: Huvuddelen är snäppet sämre än Dawn of Sorrow, men extramaterialet väger upp det. Köp!