The Legend of Zelda: Phantom Hourglass

Link har redan seglat genom hela hav i jakten på ondskan och den heliga Triforce, och nu, när han äntligen kan pusta ut, blir hans vän Tetra bortrövad av ett mystiskt spökskepp. Inte direkt vad han väntat sig kanske. Men det är i alla fall så hans senaste äventyr börjar.

Det första som slår mig är att grafik är väldigt lik den i GameCube föregångaren, det är ju samma grafikstil, men den är så pass snygg i detta spel att det enda som skiljer dem åt är att DS spelet är kantigt och ses uppifrån. Jag kan lätt säga att det är det snyggaste till DS:n.

Sen har vi musiken. Även den är mästerlig, och, än en gång, den bästa till konsollen. Här har vi stämningsfull musik till byarna och havs färderna, och lite mer tempofylld och mörk musik till fiende och boss fighterna. För alla som har spelat Ocarina of Time så kan jag avslöja att ni kommer älska en viss låt på ön med det fjärde templet. Den är nämligen en aning klassisk.

Eftersom hela spelet utspelar sig till havs så behöver du en båt. Linebeck, är mannen som har den båten. Han är förutom, en liten fegis, även den bästa sidekicken i ett Zelda spel, någonsin. Han fullständigt sprutar ut sig spydiga kommentarer, den ena bättre än den andra. Och hans karaktär är så fruktansvärt rolig och egoistisk, att man knappt kan hålla sig för skratt. Man måste bara älska honom. Att han dessutom har spelets bästa låt som signatur melodi gör ju inte saken sämre.

Men nu till nåt annat. Den som tyckte att pusslen i Zelda spelen var bra men inte de bästa har inte spelat Phantom Hourglass. Här är nämligen alla pussel så fruktansvärt smarta att man ibland inte kan göra annat än att ställa sig upp och applådera. Och det är allt tack vare den tryckkänsliga skärmen. Med hjälp av pennan kan du skriva anteckningar på kartan, vilket leder till de bästa pusslen någonsin. Dessutom används micken vid ett antal intressanta ställen och bidrar helt klart till väldigt roliga händelser.

Men pennan används ju faktiskt till nästan allt. Styrning, attacker och allt som har med Links rörelseschema att göra. Och det går smidigt. Väldigt smidigt. Men på sina ställen blir det lite klumpigt eftersom du styr med pennan på den skärmen där fienderna uppenbarar sig. Det kan ställa till problem och är egentligen det enda minuset med kontrollen, förutom att det är svårt att göra kullerbyttor.

Eftersom så mycket i spelet kretsar kring båtfarande mellan platser kunde man ju hoppas på att det inte är långtråkigt som Wind Waker kunde bli vid vissa tidpunkter. Och det är det inte. Det är denna gång inte en lika stor värld vi färdas, och bårfarandet är inte utdraget förutom på väldigt enstaka ställen. Detta är väldigt bra och spelet har ett otroligt flyt. Det blir inte långtråkigt alls, och det går mycket snabbare alltihop. Det är inte för långt mellan alla tempel och de är inte för stora heller. Det är helt enkelt ett mycket mer intensivt Zelda spel, och det är väldigt bra att de gjorde spelet så, eftersom det måste gå at plocka upp under korta sessioner på grund av att spelet är bärbart.

En sak som dock är lite tråkig men inte dålig, är att båtfarandet och ö-utforskandet är uppbyggda på helt olika sätt. När man är till havs så är allt i 3D men på öarna är det i 2D. Så när man närmar sig en ö så ser den väldigt slank och fin ut, men när man väl kommer iland är den uppbyggd på nivåer. Det är lite svårt att säga hur det ser ut i en text men när ni spelar kommer ni att förstå vad jag menar. Alltså inget som drar ned betyget men det är lite tråkigt.

En sak som dock är direkt dålig är det första templet: eldtemplet. Alltså lider detta spel va samma problem som Wind Waker. Det första stället i det spelet, Forsaken Fortress, var väldigt drygt men faktiskt bättre än det första stället i detta spel. Det är ett väldigt tråkigt tempel och bossen är rent utsagt dålig. Synd att ett otroligt bra spel ska börja så dåligt. Men, men, när resten av spelet rockar sönder så får man väl ha överseende.

Sen kommer vi tillslut till samlandet. En viktig del i varje Zelda spel. Och även om hjärtbite-samlandet inte finns med i detta spel så kan man samla annat. Skeppsbitar till exempel. Och tro mig, det är faktiskt lika kul. Sen kan man även samla en sorts kraftgrej som kallas gems. Dessa kan vid ett senare tillfälle ge dig olika krafter och är en kul grej. Så samlandet är inte borta bara för att hjärtbitarna är det.

På det stora hela är detta en fantastisk fortsättning på Wind Waker historien, och spelet är, trots det uppenbart dåliga templet i början (precis som sin föregångare) det bästa till DS och även bättre än sin storebrorsa The Legend of Zelda: The Wind Waker.

Plus:
Snygg grafik, fantastisk musik, världsbästa pussel, otroligt fantastiska bossar (förutom första då), intensivt, lagom långt, mycket att göra, perfekta tempel (förutom första ännu en gång) och sist men inte minst: Linebeck!

Minus:
Dåligt första tempel och boss, ibland lite klumpigt med pennan.

91%