The Elder Scrolls IV: Oblivion

Oblivion är den rollspelande äventyrarens dröm. Spelet erbjuder dig ett olinjärt, självbestämt äventyr. Spelet innehåller tusentals grottor, tusentals ruiner och hundratals festliga sido-quester på köpet. Main-questet har en aning kliché i sig med den håller på långa vägar. Spelet startar i en fängelse-cell, där du får designa din karaktär och välja hans ras ( väldigt avancerad karaktärs-design ). Spelet kommer starta utan att din karaktär har någon som helst bakgrund hur han/hon åkte in i fängelse ( den får man hitta på själv. ) Kejsaren av Cyrodill med sina vakter kommer storma in i ditt rum, flyende och jagade av de mystiska Mythic Dawn Lönnmördarna. Du följer med dem och vittnar kejsarens död, han ger dig sitt smycke och hinner yttra sina sista ord innan han får en kniv i ryggen. 'Shut the jaws of Oblivion' ( På ett ungefär ) Du får kommer nu att få välja (eller göra din egen) klass. Efter det så kommer du få nycklar till kloakerna av en av kejsarens vakter. Kejsaren han också säga att du måste ta dig till en präst som heter 'Jaufre' med smycket. Det är nu äventyret och main-questet börjar. Man kan ignorera main-questet om man så vill ( Vem bryr sig om världens undergång när man kan ha kul? ), det finns fullt av andra vägar att gå: Du kan Till exempel bli en lönnmördare och dräpa för Sithis. Eller varför inte slå dig i slang med ett gäng vampyr-jägare? Det finns fullt av grottor, städer och quester att välja på. Man kan flytta på föremål via det fantastiska fysiksystemet, utforska alla grottor för att hitta den mäktigaste utrustningen och till och med köpa ett eget hus! Grafiken och ljuden är fantastiska, gräs, vatten, horizont, städer, byar, ja - allt är fullkomligt detaljerat, grafiken och ljudet är något jag skulle vilja kalla "något av de bästa". Strids systemet är en aning likt Morrowind, men mycket bättre! Man kan nu parera och blocka, man kan också göra special-attacker som man lär sig senare i spelet. Tyvärr är inte strids-animationerna i 3rd person läget något vidare finslipat, men det är inte något jag brukar bry mig om. Spelet är roligare i första person!

Det skulle ta år och dag att lista upp alla positiva saker med Oblivion så jag kommer nu övergå till de få negativa:

Level-systemet: Fienderna levlar med dig. Även om du når level 48 så kommer en råtta vara lika svår som om du vore level 1. Medans du levlar så uppgraderas också fienderna - Till exempel, I level ett så kommer du möta banditer iklädda i skinn och läder med vapen av järn och trä. När du når level 50 så kommer banditerna ha kläder av daedra-stål, daedravapen ( vilket är väldigt sällsynt ) och skjuta med daedra pilar. Vildsvin och Vargar kommer inte finnas i skogarna något mer, istället är de utbytta med troll, ogres och annat stort.

Nu till det sista negativa;
AI:n: Ibland känns den helt stel och buggar sig lätt. 'NPC kommunicerar med varandra. . .' De står framför varandra och upprepar samma sak hela tiden. Och som jag nämde buggar den sig ibland, till exempel: Du får en quest av en gubbe, du klarar questen och ska gå tillbaka till gubben. Du går in i hans hus, han blir sur för att du gör intrång och glömmer helt bort questen, kallar vakterna på dig som antingen sätter dig i fängelse, dödar dig eller ger dig böter. Vakterna är de som är mest buggade i Oblivion. Om du mördar en person mitt ute i skogen så kommer de veta det när de kommer in i staden. Samma är om du bryter dig in i ett hus långt, långt borta från städerna. Ibland kommer en vakt spawnas brevid dig. När jag var mitt uppe i Main-Questet en gång, mitt uppe i ett stort slag så råkade jag komma åt en oskyldig som var nära mig. Han dog inte ens, men vakterna som tidigare slogs FÖR MIG vände sig mot mig och ville ta mig till fängelse.

De här två grejerna är det enda som hindrar mig från att ge spelet 10.