Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Elder Scrolls IV: Oblivion

Då har alltså dagen anlänt för mig att recensera en av de mest (iallafall bland oss nördar) kontroversiella titlar hitills. The Elder Scrolls IV: Oblivion.

Få spel har fått både så mycket beröm och så mycket skit på samma gång som Oblivion har fått under de år det funnits. Samtidigt som det hyllas för underbar design och atmosfär, smutskastas det för sin oförmåga att leva upp still storebror Morrowind och för den radikala atmosfär-bytet. Att spelglädje ska ha offrats för flashig grafik har ochså blivit sagt.

Men det är vid sådana tillfällen då förtrollade fan, som jag, tittar förvirrat och frågar mig "Har de ens spelat smörjan? Har de ens ägt det, eller har de sett trailern, spelat fem sekunder hos en kompis och hållt sig till Morrowind som de föredrar?". Nej, om ni frågar mig, den sockerberoende fjanten som inte gillar kritik (Who can blame me?^^) så förtjänar detta spel deffinitivt sina lovsånger om mästerverk. Vi <3 dig!

Främsta skälet till att jag är så förälskad i detta spel är nog atmosfären. Inkreativ, har det sagts, men det argumentet håller inte. Kreativ på ett annat sätt, snarare. I Oblivion är det klassisk fantasy som gäller, den vi är vana vid. En mindre smutsig och lerig form av medeltiden, fast med magi och monster, såklart. Klassiskt Swords and Socery. Visserligen, en stark och vågad helomvändning från den klassiska Elder Scrolls-designen. Men om sanningen ska fram, så har asköknar och annat otyg blivit lite... trist på senaste tiden. En fräsh fläkt, helt enkelt.

En annan pekpinne mot Oblivion har varit att all terräng ser likadan ut. Ännu ett utalande som verkar härstamma från för lite Oblivion-intag. Om man vandrar från stad till stad, genom ödemark och via de farliga vägarna, hoppar, klättrar och vandrar så ser man snart hur terrängen skiljer sig.

Dock så finns det en tredje pekpinne som fyter samman lite med den andra. I Oblivion har man valet att snabbt och lätt snabbresa till platser man upptäckt och märkt ut på sin lilla karta. Fördelen är, såklart, att det går mycket snabbare och säkrare att ta sig fram och tillbaka. Nackdelen är att man missar mycket av världen om man bara susar runt på det sättet. För att inte tala om dyrbar loot... Minotaur-horn är dyra, vet ni.

Val, val val... Oblivion är ett spel med en massa val. Man kan välja att bara snabbt som attan susa igenom storyn, lägga spelet på hyllan och känna att man klarat det. Man kan skapa en ultragod riddare och ägna sina dagar att spöa upp oskyldiga vättar i skogen, eller en mörk smygarsnubbe som snor folks grejer, och kanske deras liv om de inte ser upp.

Valen sträcker sig ochså till hur man spelar. Ditt Oblivion blir vad du vill att det ska bli. Ditt Oblivion blir inte roligare än vad du gör det till, kort sagt.
Men, gör dig själv en tjänst. Står du i valet mellan Oblivion till PC eller Xbox 360/PS3 så välj PC-versionen. For the love of Meridia! Välj PC-versionen! För detta gör det ytterligare enklare att göra Oblivion till det man vill ha. Många har hittat fel sm de stör sig på. Bethesda har frikostigt nog släppt programmet de skapade spelet i gratis på deras hemsida. Therefore kan vem som helst ladda ner det och rätta till en del problem. Och såklart lägga till nytt innehåll. Miljontals plug-ins finns på nätet, med vilken man kan frisera om Oblivion till det man vill ha.

Så, Oblivion är en stor titel. En del tycker si och en del tycker så. En hel del älskar det, och njuter av fulla muggar av sina äventyr i det bördiga, farliga Cyrodiil. En del hatar det, och tycker att det är ovärdigt att bära sin storebrors mantel. Hursomhaver är Oblivion en upplevelse. Spelglädjen är på topp, tillsammans med atmosfären. När man är på besök bland vättarna så är det en mörk, kuslig atmosfär, med människoskallar på spett, skattkistor med stöldgods, spindelväv och olika bevis på vättarnas kultur som håller en på spänn.

När man är i en stad, så känner man sig lugn. Staden är en fristad, fri från alla tusentals faror utanför portarna. Man blir lugn och känner sig trygg.
Stridssytemet följer ochså den realismens ledstjärna. Varje träff känns, varje slag känns. Den som blockar exakt rätt och får in bra träffar, kommer ur en fajt knappt utan en skråma, medan den som bara står och hugger löper risk att bli trancherad själv.

Folket i Oblivion är ordinära. Vanliga människor eller alver som lever sina liv. Ingen har fått stå ut med de horribla utseenden de flesta torterades med i Morrowind. Framförallt Beastfolk-raserna har fått en makeover. För att citera M'aiq the Liar, som även han flyttat in; "M'aiq thinks his people are beautiful. The Argonian people are beautiful too. They look better than never before.".

Så för att sammanfatta: Oblivion är ett spel med otroligt mycket inlevelse, men bara åt de som söker den. Oblivion blir bara lika kul som man gör det. Hela Elder Scrolls-världen har fått en, enligt mig välbehövelig, ansiktslyftning och ny design, som jag hoppas bevaras i nästa spel i kedjan.
Det finns tusen och en irriterande småfel, som till exempel pinsamt dålig NPC-konversationer. Men det finns ochså tusentals begåvade människor där ute med hemmagjorda plug-ins som kan rätta till misstagen. Oblivion, framförallt PC-versionen, är extremt lätt att frisera om, och väldigt enkelt att komma igång med.

Kort och gott: ett oerhört användarvänligt spel, som vem som helst kan tycka om, ifall man ger det en chans. Det har förtjänat varje uns av lovsångandet.

Insert whine here\''/

Medlemsrecensioner109
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10