Battlefield 2

Det var med stora förväntnngar jag öppnade mitt nya exemplar av Battlefield 2. Jag har alltid gillat Battlefieldserien och nästan missbrukat de tidigare spelen.
Man började självklart som usmc prickskytt (på den tiden var man rookie) på banan Gulf of Oman. Redan vid första anblicken började adrenalinet pumpa. Den detaljerade m24 snipern med kamoflage, de otroligt snygga miljöerna, ja allt verkade bra. Tills jag skulle släcka en fiende med ett långdistansskott. Jag tog in sikte, pang! TRÄFF rakt i bröstet. Men fienden forsätter att närma sig. HUR FAN ÄR DETTA MÖJLIGT? Och INTE nog med det. Sen när jag ska ta sig därifrån med sprintknappen tar konditionen slut efter ett tjugotal meter. Dem som utvecklat spelet ,måste ju vara totalt inkompetenta, Man får INTE mjölksyra efter tjugo meter som PRICKSKYTT!! Speciellt inte i den amerikanska marinkåren.

Sen när man ska försöka dräpa någon med geväret börjar dem hoppa runt som några för´bannade kosackdansare!! Men till råga på allt kickas jag för ovårdat språk. Sen försöker jag naturligtvis ansluta till samma server. Efter en evighets laddande av min sega dator kommer jag in. Men då är fiendens tickets SLUT. och som grädden på mosen lägger datorn ner. Likt en man utdelar jag en rejäl spark mot åbäket (Idag har jag en ny dator).
Trots detta är Battlefied 2 bland de bättre soldatspelen, ja förutom Flashpoint.