Ikaruga

Ikaruga är inte de fina nyansernas spel. Det ser världen i svart och vitt. Bokstavligt talat.

En gång i tiden var shoot 'em up en av spelvärldens ädlaste genrer; inget gav högre status än att styra ett litet rymdskepp genom horder av fiender och blixtrande skott. Men arkaddöden och 3D-erans inbrott förpassade denna en gång så respekterade kulturform till spelvärldens kyrkogård, dess minne vårdat av ett fåtal dyrkande fanatiker.
Förstapersonskjutarna tog över som det passande forumet att som ensamarmé ge en aggressiv massa av fiender vad de förtjänar. Med den nuvarande konsolgenerationens nedladdningstjänster för gamla klassiker och nyutvecklade småspel har en möjlighet till nytt liv öppnats för den genre som jag som liten hade som min favorit.

Ikaruga släppte 2002 till Dreamcast i Japan. 2003 konverterades det till Gamecube, och tog sig ända till Europa. I år har det släppts till Xbox Live Arcade, för den ringa kostnaden av 800 poäng.
Ikaruga är utvecklat av shooter-gudarna Treasure, som stått bakom sådana klassiker som Gunstar Heroes, Radiant Silvergun och Astro Boy: Omega Factor. Treasures specialitet är enkla spel med högt tempo, stilkänsla, utsökt kontroll och upplevelsen av något storslaget och seriöst trots att man bara skjuter vild på allt som rör sig.

Ikaruga skiljer ut sig från mängden av vertikalskjutare genom konceptet att du med ett knapptryck väljer om din sköld ska vara svart eller vit. När du är vit är du osårbar mot de vita fiendernas skott, och när du är svart mot de svartas. Dina vita skott tar dubbelt så bra på svarta fiender och vice versa. Fiendeskotten i samma färg som ditt skepp fyller också upp en specialvapen-mätare, som är viktig att använda för att rensa bort fienderna när de börja täcka hela skärmen. Det gäller alltså inte bara att undvika skotten i den motsatta färgen, men aktivt samla skott i samma färg som du för tillfället är i.

Att spela Ikaruga är att sjunka ner i en behaglig rytm som snabbt blir intensiv. Man byter från svart till vitt, skjuter fiender, byter färg, samlar upp sin mätare, skjuter, väjer för sitt liv, byter mellan svart och vitt, och skjuter ännu mer.

Ikaruga är otroligt vackert; ett konstverk i rörelse, att beröras av. Då du alltid är immun mot den ena typen av fiendeskott tar Treasure verkligen tillfället i akt att fullständigt fylla skrämen av fiendeskott. Det är en sprakande fest i svart och vitt, blått och rött. Musiken är pampig och gör sitt till, men inget man nynnar med i direkt.

Att klara spelet är det inte så mycket talan om, som att överleva så länge som möjligt. För dör gör man. Hela tiden. Redan på Easy är det full fokusering som gäller. Ändra färg en tiondel för sent, och allt är över.
Man kan också kämpa för att samla poäng - och hamna på hiscore listan. De stora poängen får man genom att skapa combos genom att döda tre fiender i rad av samma färg. Med tanke på det fiendehelvete som spelet snart utvecklas till är det en överkurs för de riktiga entusiasterna. Jag spelar Ikaruga för en stunds total fokusering på att överleva, och för den närmast andliga upplevelsen som den fantastiska grafiken ger.

Ikaruga bjuder generöst på ett tvåspelarläge. I början är det ren kalabalik när de båda skeppet byter färg fram och tillbaka. "Ah! Var det du som var vit?!" är en replik som garanterat kommer att höras. När man väl lärt sig vilket skepp som är vilket fungerar det utmärkt, så länge man är på någorlunda samma skicklighetsnivå. Som de flesta shoot 'em ups handlar Ikaruga trots allt om att lära sig banorna i detalj, innan man förgäves försöker överföra teorin i praktiken.

Bossarna måste nämnas; de är inte så jättestora, men jäkligt svåra. De bjuder på ett inferno av fiendeskott att navigera genom, medan man försöker träffa de svaga punkterna. Intressant nog tröttar de och sticker sin väg om man håller ut länge nog. "Äh, vad fan, nu skiter jag i det här..." hostar bossen och drar.

Det man kan klaga över är att spelet upptar en rätt liten del av TV-skärmen. Har man en widescreen-TV ser det rätt konstigt ut med en liten vertikal remsa mitt på skärmen. Har du en liten TV går det knappt att se vad som händer. Det finns en inställning som lägger över bilden på sidan. Bra om du har en TV som kan stå på högkant, eller om du gillar att ligga på sidan i soffan och spela.

Ikaruga är ett spel jag rekommenderar alla att testa. På bara ett par minuter får man en intensiv och konstnärlig upplevelse som många andra spel förgäves strävar i timmar att uppnå.

Det gäller att överleva med stil.

Fördelar: Bra koncept, intensivt och utmanande, gudomlig design, många inställningar, tvåspelarläge

Nackdelar: Utnyttjar en liten del av TV-skärmen, inget man sträckspelar direkt